En smärta jag aldrig glömmer....

Detta är dagens bloggutmaning sol är startad av https://www.saramadeleine.se


Den här smärtan kommer jag för alltid att komma ihåg.


Det tar mig tillbaka till måndagen den 24/7-2017.

Efter en ca 2,5-3 timmar lång operation där man sågat upp mitt bröstben för att kunna komma åt min tumör som växte bakom bröstbenet, lungan, hjärtat och upp mot sköldkörteln. Så vaknade jag upp på eftermiddagen.

Känslan som mötte mig var som om en bil stod på mitt bröst och tryckte ihop det, snabbt där efter så kom även smärtan så man gav mig mer morfin.

Men den allra värsta smärtan den kom två dagar senare när katetern var bort plockad och jag var på toaletten. Det var när jag skulle resa mig upp ifrån toaletten och den där över jävliga smärta kom som då biter tag i mig och gör mig yr och illamående det bara väller över mig.

Smärtan är så intensiv och svår att förklara men jag känner hur det opererade området slits isär förmodligen stygnen som sitter i vävnaden under huden och som vid rörelsen gör att det dras i dom.

Det känns som ett köttstycke som dras isär på mig.

Den intensiva smärta som jag får i vävnaden och bröstben den sitter för alltid kvar och jag kommer aldrig någonsin att glömma den smärtan då den var olidlig och nerverna bara bränner.

Jag vet knappt hur jag sen samlar mig och hur jag tar mig in på salen igen, att jag kunde ha larmat på klockan inne på toaletten det var inget som kopplade där i stunden.

Väl inne på salen så sjunker jag ner i fotöljen och maken ringer omedelbart på sköterskan som kommer och ger mig morfin. Jag får sen höra av maken att jag var alldeles lik blek och kallsvettig när jag kom tillbaka och jag vet att jag bara fokuserade på att andas och behålla lugnet.

När väl smärtgenombrottet kom så kunde jag knappt andas och jag har tänkt på det efteråt vad hade hänt om jag hade svimmat med en uppsågad och ostabil bröstben så hade det ju självklart inte varit bra om jag hade trillat i golvet.

Självklart så gjorde detta mig rädd om jag skulle få denna hemska smärtgenombrott igen men jag kämpade emot den tanken för det är ju ändå viktigt att göra övningarna som jag fick och att röra på sig för läkningen skull.

Jag önskar verkligen att jag aldrig någonsin får uppleva denna smärta en gång till för den var rena mardrömmen.


Kram

Gillar