En omtumlande tid dom senaste dagarna

Dom senaste dagarna har milt sagt varit dom mest omtumlande i hela mitt liv.

Den ångest och oro jag haft sedan mitt cancer besked i april har varit svåra att hantera ändå hittade jag väll min egen väg till slut och mitt sätt att hantera det hela.

Men ändå så var det något som släppte där på söndagen när vi åkte upp till Uppsala igen och när vi svängde in mot sjukhuset för att träffa preoperativa teamet så sköljde ett extremt illamående över mig och hela jag var skakig. Men jag var ändå fullt besluten om att nu vill jag bara få ut tumören ur min kropp.

Väl uppe på preoperativa mottagningen och samtalet jag fick med en helt underbar läkare som var rak och ärlig och som tog sig tid att lyssna så började vissa bitar kännas bättre.

Väl tillbaka till vårat hotell på Hotel City i Uppsala som sjukhuset stod för försra natten och vilket var skönt för då kunde jag ha min make med mig som sällskap sista natten innan operationen och det var en stor trygghet.

För övrigt kan jag varmt rekommendera Hotell City mysigt litet hotell med lite mer personligt ombonade rum.


Första förberedelsen gjordes på hotellet två ggr med skrubb sen på måndag morgonen hämtades jag och en till man som skulle opereras i taxi från hotellet till sjukhuset.

Väl uppe på mottagningen igen så blev det lite förberedelser och sen så blev det att sitta och vänta tills det blev min tur för operation.

Där borde jag väll ha varit jätte nervös men tyckte ändå att jag behöll lugnet bra och den andra mannen som också skulle opereras hjälpte mig på traven våra samtal om allt mellan himmel och gjort gjorde att man flyttade fokus från det som verkligen skulle ske till något annat.

På mig så infann sig konstigt nog en stark känsla av att nu fan nu kör vi nu dödar vi cancer tumören nu skall den inte få gotta sig i min kropp mer nu ska du förbanne mig ut.

Mannen vi haft lite sällskap av kallades upp till operationen lite innan mig och då kom en liten ilning i maggropen jag visste att nästa gång är det min tur men jag lyckades andas och behålla lugnet trots allt.

Jag hade ju innan varit så rädd att operationen skulle bli nekad pga min infektionsprover ett sådant besked skulle jag inte ha orkat fått och då skulle jag fått vända hem och sen börjat om med allt igen från början.Men läkaren konstaterade att dom prover som var fel berodde med största sannolikhet på tumören jag hade i min kropp och det gjorde att kroppen slogs för att försöka göra sig av med den.

Så jag var ändå så lättad och glad att de sagt ja till operationen.

Medans vi sitter och väntar på min tur till operationen så kommer helt plötsligt thorax kirurgen som var en docent och som är den som skall operera mig ner och presenterar sig för mig och berättar om allt som ska hända och undrade om jag hade några frågor och han ingav mig verkligen ett stort förtroende

Efter ett tag så hämtar sjukskötaren mig och säger att det är min tur att förberedas för det är snart dags.

Jag får byta om till en operations skjorta utan knäppning i ryggen och ta på mig ett par långa vita sexiga ( not ) strumpor och lägga mig tillrätta i sängen som skall transportera mig till operationen.

Min man är så orolig så han vet inte vart han skall ta vägen och mår riktigt skit dåligt och det blir ju nästan fräckt av mig att jag där i stunden ändå håller mig så lugn och inte alls har dom där jobbiga känslorna som jag tidigare haft utan jag vill bara få det hela gjort nu.


Jag hade bestämt mig för lugnande innan men behövde det aldrig sen.

Väl uppe på operationen fick jag flytta över på en smal stenhård svart operations brits. Man började sätta artärnålen och diverse andra nålar.

Narkosläkaren kom in och sa han skulle sätta in epidural slangen i min ryggmärgs kanal och bad mig lägga mig på sidan lite framåt kupad. Han började med att tvätta av mig och sedan bedöva mig men hade lite för bråttom med att inte riktigt vänta på att bedövningen skulle ta helt. Så han körde vidare och sen upplevde jag ett tryck i ryggmärgskanalen då var han inne och det var klart.

Jag fick lägga mig på rygg igen och börja andas i en grön syrgasmask och det sista jag minns är att narkosläkaren sa att nu sprutar jag in sömn medlet.

Operationen pågår i nästan tre timmar och min stackars oroliga fantastiska man vankar fram och tillbaka i en park nära sjukhuset och lyssnar på mitt favorit band Pink Floyd och väntar på att kirurgen skall ringa och säga att operationen är klar men jag kan också förstå hans totala skräck över att samtalet likaväl skulle kunna bestå av att läkaren ringer och säger att något gott fel.

Någonstans där sen i dimman ropar en sköterska mitt namn och jag som drömde gott fattade inte alls att operationen var över.

Det första jag känner är en totalt ihop krampad stel bröstkorg som värker men det tog inte ens tre sekunder så hade sköterskan pumpat i mig mer morfin och den känslan domnade bort..

Jag hade visst frågat min man om dom verkligen hade tagit bara halva bröstkorgen ett antal gånger och trodde knappt det var sant då jag varit så installd på att hela bröstkorgen skulle sågas upp vilket läkarna själva hade sagt med.

Men vilka apparater man är uppkopplade till på IVA och vilken personl sedan. Totalt fokuserade på att rycka in för minsta lilla. Ingen av dom fick ens lämna rummet och ansvarig anestesi läkare var grym.

Meningen var att jag väl på IVA efter operationen skulle ha stannat över natten men jag blir där några timmar bara sen tycker dom att jag klarar att ligga på den vanliga avdelningen istället.

Dom fixar och trixar för att jag skall vara så bra smärtlindrad som jag bara kan och vilket dom var totalt suveräna på. För smärtlindrad blir jag verkligen.

Maken berättar att kirurgen kom in till oss på IVA för att säga till mig att operationen flöt på bra och han hade visst frågat mig hur jag mådde och jag svarade skapligt vilket kanske inte är det vanligaste svaret från en nyopererad så kirurgen små log åt mig innan han gick.

Likaså så skulle sköterskorna ha mig ganska omgående att blåsa i en träningspipa som är till för att träna lungorna i och med att dom faller ihop under operationen och dom tar mycket stryk funktions mässigt.

Jag hade visst tagit djupa andetag direkt och gjort mer än jag skulle klara trots att det nästan skall vara omöjligt sa dom Sköterskorna hade bara kollat på varandra och log.

Jag fick en ny smärtlindring en epidural slang strax nedanför nacken som är lite i forskningsstadiet för dom där uppe vilket dom tyckte var det bästa sättet pga min smärt problematik vilket dom hela tiden tog på största allvar.

Och det är jag så tacksam för.

Väl nere på avdelning blev jag hela natten väl övervakad av en helt underbar natt sköterska som hela tiden tog täta prover, blodtryck, puls och gav mig snabbt smärtstillande direkt närjag behövde mer.

Så trots att inte maken var där så var jag i helt trygga händer.

Dock väldigt uppsvullen av all vätska i droppform jag fått i mig.


Det kommer att bli endel inlägg där jag kommer att bearbeta allt jag har med mig från min händelse det är ett sätt att spara allt jag varit med om men också ett sätt att bearbeta allt.

Vilket jag kommer att behöva.

Hoppas att ni har förståelse för det.


Gillar

Kommentarer