En olustig känsla blandat med en glädje över livet

​Jag skulle ha bloggat igår men en gammal vän till oss kom förbi på kvällen och det blev sent så det blev altan häng och mat för oss innan kylan började dra in. Det var skönt med en paus från allt och bara göra något annat än att bara tänka på allt.

Även om det är lika jobbigt när det rasar över mig igen så är ändå pausen välkommen.

Idag har det varit lite provtagning på sjukhuset och jag måste säga att min känsla att befinna mig på sjukhus är lite så där just nu. I vanliga fall är jag väl van vid sjukhusbesök men tror jag just nu förknippar det med vad jag skall komma och göra framöver.

För övrigt så blev det lite mat efteråt ute i sommar solen och prat men dock drog lite svalare vindar in.. Sen blev det lång promenad.

Tankarna finns där nästan hela tiden med uppehåll för vissa stunder men dom finns ändå där och tynger min axel en aning.

Jag känner att det verkligen drar ihop sig för operation snart.... Något som jag knappt fattar att jag skall genomgå än mindre att det är en tumör som skall operaras bort i brösthålan.

Jag vet inte...allt känns så overkligt... ändå så verkligt på ett annat sätt. Min kropp har reagerat på allt som händer den är trött, ångesten har varit förlamande men lite mer hanterbar nu, jag är stressad, jag kan ibland tyvärr ta ut allt i lite ilska, jag kan helt plötsligt känna mig svag i kroppen och klumpen i halsen som bara växer och tårarna kommer när jag inte längre orkar hålla dom tillbaka.

Känslomässigt är det kaos periodvis men jag kan inget göra åt det utan det får bara vara så jag tar känslorna när dom kommer och jag håller inget kvar inom mig. Jag tror det är viktigt.

Därför har jag också varit ärlig mot alla sagt hur det ligger till jag tycker det är bättre att man hör det från mig än ryktes vägar. Likaså har der känts viktigt att andra vet om det för desso svårare för mig att leva i en förnekelse om det som pågår. Jag måste istället ta tag i känslorna.

Inte för att jag någonsin har varit så att jag förtränger något som händer jag har ganska  lätt för att prata med någon om jag finner förtroende för en personen.

Men när det kom till detta besked så visste jag i ärlighetens namn inte säkert hur jag skulle reagera eller hur min kropp skulle reagera och styra. Men hur ska man kunna det jag har inte erfarenhet av att själv drabbas av en cancertumör tidigare.

Det här kanske låter lite " flummigt " men mitt i allt kaos precis dom där första vidriga dagarna efter mitt besked så visste jag ändå att öppenheten måste jag ha för att ta mig igenom detta varifrån den känslan kom och är så stark vet jag inte men jag visste att det var det rätta.

Jag kände att är jag inte öppen så tar jag aldrig mig igenom det här. Jag måste ta tag i det  omdelbart. Det kändes som att jag kommer att få styrka ufrån att vara öppen.

Och att skriva av mig här är viktigt det ger mig en chans att ventilera det som finns inombords där på djupet och det ger mig också något att titta tillbaka på och läsa om nu efter att operationen och allt är gjort och det ger mig en insikt i hur min resa varit.

Det blir säkert en tung läsning men också en viktig läsning.

Det är ju inte bara operationen jag skall igenom utan också den känslomässiga resan jag fått igenom sjukdoms beskedet.

Jag är ännu bara i början av resan och många steg kvar att ta....... Men jag kommer att kämpa för livet 🌸




Gillar