Autumn is here... ūüćā Och s√• ocks√• mina tankar.

H√∂sten ūüćā √§r verkligen h√§r nu med den kallare och krispigare luften och det √§r dags att packa undan sommar kl√§derna f√∂r i √•r och leta fram dom varmare kl√§derna.

Jag har dragit lite på det för kanske, kanske så kommer det lite mer värme tillbaka men jag vet att det är ett önske tänkande för sommaren och sen sommaren är över för i år och hösten har fått sitt fäste om landet.

Något som jag gillar med hösten är verkligen alla härliga färger som blir och som jag tidigare skrivit om här. Och dom börjar verkligen komma i naturen nu lika mycket som jag gillar när naturen slår ut i knopp och grönska på våren så gillar jag också alla dom härliga höstfärgerna som blir. Dom gör mig glad på något sätt.

Något som jag verkligen saknar nu medans jag inte kan är att komma ut och gå i skogen och alla dess härliga dofter.

Men det känns alldeles för tidigt och för vågat att ge sig ut redan efter operationen det är lite mer faror med gropar, rötter osv som lätt skulle kunna göra att jag ramlar och det är en risk som jag inte törs ta än.

Har jag nu tagit mig igenom sju veckor av läkning och smärtor så vill jag inte riskera denna läkning med att gå och trilla omkull och skada mig. Det är ändå mitt bröstben man sågade upp under operationen.

Så jag tar det säkra före det osäkra och väntar ett tag till.

Jag vet inte riktigt men dagarna och veckorna bara rusar iväg tycker jag det går lite för fort ibland. Man hinner aldrig hälften av vad man skulle önska.

Just nu så har ju all min tid gått åt till att läka, vila och träna mig efter operationen. Det är rörelse program, träning av lungor och promenader för att skynda långsamt för att komma tillbaka.

Jag känner verkligen av att jag genom gått en stor operation orken finns inte riktigt där än på det sätt som jag hade innan min operation så jag känner mig inte hundra än, jag klarar av att gå mina dagliga promenader men jag dras med en envis matthet i benen.

Men igentligen inget konstigt då min kropp har precis som min onkolog i Uppsala sa utsatts för ett stort trauma och då syftar han både på min psykiska resa och den långa stress situationensom jag har varit utsatt för men onkologen syftade också på den stora chock som man utsätter kroppen för under den stora operationen som jag genom gått.

Så visst allt måste få ta sin tid.

Efter den här operationen kan du också få vissa kroppsliga symtom som kan komma efter operationen det fick jag med mig information om hem från akademiska sjukhuset i en liten bok.

Du kan känna dig extremt trött en längre period, få hårdare hjärtslag vilket jag hade i bärjan men inte konstigt dom är och rotar under operationen precis vid hjärtat och på mig tog dom bort extra vävnad vid hjärtsäcken.

Du kan få depressioner vilket jag dock har klarat mig ifrån men du kan också få perioder av gråtmildhet för ingenting du blir extra känslig och det har jag känt av en del då och då.

Man kan ha lätt till gråten över små skit saker rent utsagt och jag kan själv tycka att det är skit löjligt men om man sen tänker vidare på varför det blir så är det inte så konstigt längre.

Jag försöker vända det till att det är kroppens egna sätt att läka. Det är bara att ta det som det kommer.

Allt jag gått igenom sen i våras känns många gånger så surrealistisk så det är svårt att greppa det. Jag står lite med ena foten i verkligheten att det verkligenen har hänt och med den andra foten i en overklighet.

Men jag tror att allt har sina olika faser att ta sig igenom. Jag är på väg åt rätt håll men sträckan är lång

Just nu så ligger det så mycket fokus på att komma tillbaka och mycket fokus på min träning så den psykiska biten hänger nog inte med riktigt än.

Jag har väntat på att bli bättre fysiskt och starkare där först för att sedan ha orken att ta nästa steg och det blir att bearbeta allt som jag varit med om från beskedet, alla känslor kring allt, den vidriga väntan på operation och beskedet efter den.

Ja listan kan göras hur lång som helst.

Men jag börjar faktiskt känna mig redo snart att ta nästa steg och boka den där tiden för samtals kontakt. Jag har väldigt lätt för mig att prata om saker och det är jag tacksam för för det har alltid hjälpt mig även i andra situationer.

Jag tror att det kommer att bli en tuff period att bearbeta allt det blir nog lite som berg och dal bana till och från men det kommer också att vara värt det i slutänden.

Jag vill kunna fortsätta leva mitt liv med en stor erfarenhet rikare men ändå så vill jag tordas leva mitt liv fullt ut visst jag kommer alltid att bära med mig det jag upplevt under den här våren och sommaren men jag vill inte leva i skuggan av eller med ett övertag av att ha en rädsla att drabbas igen framöver.

När mina CT-kontroller är över framöver så måste jag tordas kunna lita på att allt är i sin ordning att inget nytt växer i min kropp tordas glädjas över det och se det som en gåva.

Jag kan ju aldrig veta vad jag eventuellt kommer att drabbas av framöver i livet men jag vill inte heller gå och vara rädd över det. Drabbas jag igen längre fram så tänker jag ta det där och då precis på samma sätt som jag gjorde denna gång.

Jag lever också ännu med två förändringar i min vänstra lunga och som än så länge stått still och inte förändrats något och det hoppas jag att dom kommer att fortsätta att göra alltså stå still och inte ändras. Men det känns skönt att Akademiska även granskat dessa nu när jag var där. Men man kommer att hålla koll på dom.

Jag gillar inte alls mina autoimmuna sjukdomar min kropp angriper sig själv och det kan ställa till så mycket men det är inte heller något jag kan göra något åt mitt liv blev så här så det är bara att gilla läget.

Och det brukar jag ändå klara av bra att göra jag brukar tänka som så att ja vad skall jag göra lixom åt det. Det är ju som det är och så kämpar jag vidare med ett leende på mina läppar och en övertygelse om att klara av det jag drabbas av för hur jobbigt vissa saker än är så älskar jag verkligen livet.





Det finns tre ord som har kommit att betyda mycket för mig " Fighting to survive " för det är ju ändå det jag i slutänden gör dagligen, vecka ut och vecka in, månad efter månad, år efter år.

Jag tror oftast på att vi alla människor kämpar med något men vi kan ha olika saker att bära på och kämpa med.

Vissa ger upp och orkar inte längre.

Och den känslan har kommit på mig med vid några enstaka tillfällen men då så har jag låtit mig haft den känslan för en kort stund för att sedan igen resa mig upp igen och borstat av mig på knäna och sen krigat jag vidare.

Visst livet kan vara orättvist ibland vissa får tyvärr mer än andra men det kanske finns någon mening med det med vad vet jag.

Jag får ofta höra av andra att du är så enormt stark men jag har nog aldrig riktigt kännt mig så stark på insidan för visst faller jag med ibland men jag har nog ändå börjat inse efter den här senaste resan med min tumör att det ligger nog en gnutta sanning i det ändå

För på ett eller annat sätt så har jag alltid tagit mig igenom allt som hänt mig på egen hand och med stöd av min underbara make som finns där för mig. Det älskar jag honom för.

Men å andra sidan vad har människan för val oavsett vad man står inför antingen är det ju att kämpa eller ge upp. Och ge upp har aldrig varit min grej.





Nu blev detta ett l√•ngt inl√§gg men lite s√• h√§r √§r skrivandet f√∂r mig och n√§r tankarna b√∂rjar fl√∂da fritt. Det kan sluta precis hur kort eller l√•ngt som helst ūüėČ

Här kommer lite bilder från min sköna promenad som jag tog ikväll. Med lurar i öronen och bra musik på hög volym så blev det en ganska lång promenad i höstluften och jag hade turen att komma hem precis innan stört regnet kom och det är jag tacksam för.

Jag √§r ocks√• tacksam f√∂r att jag idag klarade av att √∂ka p√• tempot en aning under promenaden det √§r alltid en boost ūüí™ūüŹľ

Men jag lyssnar extremt mycket på kroppen just nu och vad den orkar för jag skall inte pressa den till mer än den klarar av just nu. Det är viktigt.

F√∂r mig kommer denna helg bara att best√• av att ta den som den kommer och bara njuta och vila samt f√• √•terh√§mtning. Bara g√∂ra s√•dant jag tycker om och ta lite sk√∂na promenader.

Jag hoppas att ni också får en fin helg och jag kan verkligen rekommendera er en skön höst promenad dra in den härliga höst luften som är och njut och stressa av.

Var r√§dda om er ūüćĀ

Gillar