Det svåra med att hitta balansen i livet just nu.

​Senaste veckan tycker jag att jag haft lite mer ork i kroppen eller man kan åtminstonde känna att det strömmar till lite extra energi i kroppen.

Det är förstås himla härligt att känna den känslan igen då jag inte gjort det alls efter att min utmattning kom i höstas och tog sig friheten att flytta in i min kropp.

Men nu till det som är så otroligt svårt eller i varjefall för mig. Att hitta en bra balans där man trots lite mer energi inte gör av med allt på en gång och sen så är energin sållad igen.

Veckan som var har varit  ganska så intensiv och min terapi tar ju ganska mycket energi bara den och sen har man en massa andra ” måsten ” på det.

I fredags så fick jag ett ryck och ställde mig och bakade jag skulle endast ha gjort Mazarin rutor men det resulterade i tre sortes kakor också för att det är ju så kul att baka och det har jag längtat efter.

När sen helgen kom så hade den där lite rastlösa känslan letat sig in under huden, man ville göra något och solen sken och fåglarna kvittrade och man ville inte sitta inne så det blev lite ärenden. Men på söndag kvällen var jag ganska slut igen.

På måndagen var det dags för min terapi igen och det sätter ju igång både reaktioner och tankar efteråt och där någonstans började min kropp säga ifrån igen och den massiva tröttheten och mattheten i kroppen var ett faktum när kvällen kom.

Tänk att det ska vara så himla svårt att hålla en lagom nivå så att man inte förvärrar utmatttningen.

Så nu är det bara att stanna upp igen, lyssna på kroppen och ta allt i ett lugnare tempo. Jag måste verkligen banka in det i huvudet att även om sinnet känns piggt och livfullt är inte min kropp där än på långa vägar.

Tänk om det ändo vore lite lättare att bli bättre på detta. Men man får träna och åter igen träna.

I terapin och bearbetningen som jag gör nu så handlar den om allt jag varit med om den senaste tiden. Men det  ingår också mycket fokus på att hitta JAG:et. Att kunna säga ifrån både till mig själv och andra och att verkligen känna efter vad jag vill, vad jag orkar och klarar av. Det är svårt men otroligt viktigt och utvecklande.

Många tycker att det är väldigt jobbigt och utlämnande att gå i terapi och det kan det absolut vara. Men jag tycker också uppe på alla jobbiga känslor att det är väldigt spännande och alltid lär man sig ju något nytt. Och jag tror att ingen mår bra av att gå runt och bära på sin egna ryggsäck utan att aldrig öppna lite på locket och släppa ut lite av innehållet då och då.

Annars blir ju ryggsäcken alldeles för tungt att bära. Och  det som händer om man aldrig öppnar locket är ju att ryggsäcken fortsätter att bli tyngre och tyngre och tillslut nästan omöjlig att orka bära omkring på om man inte gör något åt den.

Det har varit nyttigt att få prata igenom alla känslor som man drabbades av i och mitt tumör besked förra året i April. Alla tunga känslor man gick igenom och alla tunga bitar man var tvungen att genomgå för att bli frisk igen.

April månad närmar sig nu och det börjar bli dags för min andra kontroll röntgen det gnager en viss oro inför den eftersom inte läkarna sista kunde utesluta att det kan finnas en tumör rest kvar. Det är klart att det finns en oro över detta då jag inte alls känner att jag skulle orka med en sådan här stor operation igen så här nära inpå den förra.

Men jag får hoppas att det dom såg inte finns kvar.

Våren är här nu och även om det ligger ett lite segt snö täcke kvar så sjunger vår fåglarna för fullt det känns skönt nu önskar jag bara att snön smälter helt och att det blir lite varmare ute.

Jag behöver våren och sommaren mer än någonsin nu.

Idag är det en lite mulen dag och solens strålar orkar inte riktigt titta fram bakom moln täcket så jag passar nog på att vila mig idag. 

Ha en fin dag 💕




Gillar