Det jag älskar med kvällarna

Finns det något som är så skönt som när dagen är över och kvällen har kommit. Man kopplar av från den dagliga stressen, sjunker ner i soffan och bara är.

Tittar en stund på tv, flippar på mobilen, samtalar och kanske läser en bok, lyssnar på musik.

Kroppen går lixom ner i varv och man känner sig lugnare inombords och man bara njuter.

Jag älskar verkligen kvällarna och skulle jag få välja mellan kvällar och morgonen så väljer jag helt klart kvällen. Fast igentligen så är jag både morgon och kvälls människa men tyvärr så har sjukdomen förstört en hel del av mitt morgon pigga jag.

Och det är synd för det är något som jag saknar men när man nästan aldrig vaknar utvilad så är det svårt att vakna upp med en massa ny energi för att möta dagen. Det är en av alla dom saker som är svårt att acceptera med sjukdomen den tar ju hänsynslöst bitar ifrån mig som jag fortfarande önskar att jag skulle fått ha kvar.

Men mitt liv blev så här det är inget som jag kan göra så mycket åt min sjukdom kommer alltid att ha tagit bitar ifrån mig men jag kämpar ändå dagligen för att få ett så bra liv som jag bara kan.Det kommer för alltid att vara en sorg men jag vägrar att bli bitter.

Vissa får mer än andra så har det nog alltid varit och så kommer det nog alltid att vara och vem sjukdomen väljer ut kan du ju sällan veta i förväg.

Helgen närmar sig igen och vi har inget inplanerat alls utan ska bara ta den som den kommer min ork är ännu väldigt dålig och jag är lite rörigare och mer glömsk än jag brukar och kroppen är matt så det är väll ett tecken på att jag fortfarande är utmattad.

Jag är tröttare än normalt och jag skulle behöva vila mer på dagen än jag gör.

Det här är väldigt segt och jag vet inte riktigt när det kommer att vända igen det känns väldigt avlägset och gör jag något som blir lite för mycket så faller jag lätt tillbaka igen.

Mitt utmattnings syndrom som jag fick av min period med den stora psykiska  påfrestning  som allt innebar och väntan på den stora operationen den gav sig på hela kroppen och den är otroligt svår att bli av med jag är ännu mer skör nu efteråt. Men det går ju varken att pressa eller stressa sig till att bli frisk ifrån utmattningen, det funkar ju inte riktigt så tyvärr.

Ibland så är allt som kom efter operationen jobbigare än det som var innan även om ångesten över allt som jag skulle tvingas att gå igenom var riktigt tuff att orka med.

Men efter operationen kom den tuffa läknings processen med komplikationer och för att inte tala om den långvariga morfin behandlingen , en läkning som var otroligt tuff och med mycket smärta som också var otroligt långdragen.

Den smärtan tog ju fullstöndigt all min ork och det var inte förren nu i somras som vissa bitar började gå mer åt rätt håll alltså ett helt år efter min operation. Ingen förberedde mig på den tuffa kamp som jag skulle få föra efteråt för att bli bättre. Ingen nämnde att när man redan är så pass nedsatt orkesmässigt av den väntan och stora trauma som operationen innebar för min kropp så blir allt mycket tuffare.

Det var inte förren två månader efter min stora operationen som en helt suverän onkolog från Akademiska i Uppsala förklarade allt detta för mig och vilken chock som man faktiskt försätter kroppen i under operationen.

Det är ju inte så att jag inte förstod något av allt detta innan utan det gjorde jag ju till en viss del men kanske så trodde jag att man repar sig lite fortare än vad man faktiskt gör. Någon läkare sa att räkna mellan 2-3 år för dig att komma igen helt efter operationen. 

Allt detta tror jag att många i omgivningen missar när operationen är över och den har gått bra så andas man ut och ser allt som att det är över. Men det är då mitt stora jobb för att ta mig tillbaka verkligen börjar.

Det är då jag behöver mer stöd och uppmuntran som allra mest och det är en lång väg tillbaka. På ett sätt blir inte mitt liv sig detsamma någonsin igen på många plan.

Men jag är också så tacksam, jag är så otroligt tacksam för den andra chans till livet som jag fått.

Alla får faktiskt inte det och där är jag för evigt tacksam att jag fick det 🙏🏽

Även om jag på ett sett är en aning räddare att drabbas igen av en ny tumör och att mina chanser till det är lite större efter min operationen att jag faktiskt kan få en ny tumör igen så är jag ändå inte så rädd för att jag inte skulle klara av att kriga ytligare en gång för det vet jag att jag kan när det väl gäller.

Jag är lite skörare, lite mer mördbultad i själen och lite mer ärrad men jag är ändå så otroligt tacksam för livet, för livet är fantastiskt att få leva 🙏🏽

Så lev ditt liv som du själv vill leva det och lyssna inte på andra det kommer alltid att finnas människor som tror sig veta bättre på den fronten än du själv gör och som kommer att ha synpunkter på hur du ska leva ditt liv. Men lyssna inte på dom utan var istället ärlig emot dig själv och lev ditt liv som du själv vill för det är det viktigaste.

Och glöm inte bort att vara tacksam för allt som du har och på samma sätt så är jag så otroligt tacksam för dessa sköna och lugna kvällarna hemma i min soffa. Jag bara njuter och det tänker jag fortsätta att göra.

Kram ❤️

Gillar