Dagens möte avklarat och fredags kvällen är här

Det blev inte så många timmars sömn för mig inatt och strax efter klockan åtta så ringde alarmet på min mobil i morse.

Det var dags för makens möte klockan tio i stan och jag skulle vara med som stöd.

Att se maken så dålig och skakandes av ångest gör att mitt hjärta går sönder i tusen bitar och det är svårt att inte brista ut i gråt psykisk ohälsa är ett jäkla skit. Men mötet gick ändå bra på så sätt att hen vi träffade gav oss ett bra bemötande.

Cov-19 ställer till allt och jag kommer inte den där viktiga dagen att få vara ett stöd mer än över telefonen via sms eller chatt på vägen upp och hem. Maken kommer trots hur han mår att sättas i en taxi själv upp till Stockholm för ett läkarbesök.

För mig är det otroligt märkligt att myndigheten över huvudtaget skickar någon på besök upp till Stockholm mitt i smeten där cov-19 härjar.

Men där är vi helt maktlösa

Vi tar en dag i taget, och vi finns för varandra och framför allt jag för honom för han behöver mig just nu mer än någonsin.

Jag hoppas verkligen att det kan kännas lite lite lugnare nu i helgen och veckan har varit helt galen med telefonsamtal hit och dit.

Jag gör som jag brukar, tar ett stort djupt andetag och sveper min mjuka pläd över benen och tittar ut över rummet där ljusens lågor flämtar lite varstans.

Jag önskar er en fin helg 💕