Det här är ett inlägg som jag länge tänkt att skriva och det handlar om varför vi så gärna bara vill se och fokusera på det negativa.

Varesig det handlar om saker vi ska göra, har eller andra människor.

Är det så att vi har mycket enklare att se det negativa än det positiva ? Det tror jag inte eller det är i varje fall inget som stämmer in på mig.

Jag skulle inte må bra och jag skulle bara bli bitter om jag jämt fokuserade på det negativa eller hade ett negativt tanke sätt.

Varför inte se möjligheterna istället och om du går igenom en tuff period tänk då istället att jag kommer att gå starkare ur detta sen och jag kommer att ha en lärdom och är en erfarenhet rikare.

Jag är inte perfekt, jag har inte allt, jag fick inte vara frisk, jag har varit med om mycket men det har aldrig fått gjort mig negativ och bitter för det.

Det är som när det kommer till hur människor är emot varandra varesig det är en nära vän, anhörig, syskon, grannen, kollegan ja listan kan göras lång så undrar jag ibland hur vissa tänker.

Jag har och är själv utsatt för denna negitivitet.
Där jag ofta bara fått höra att allt som jag gör är fel och jag är si och så det finns några nära som gärna gaddar ihop sig emot mig.

Jag låter dom oftast bara hållas men det sårar mig och om det sen egentligen handlar om mig eller deras egna besvikelser i livet som jag får för det vet jag inte.

Jag vet att jag ofta får för att jag är en stark person med en järn vilja som kämpar för det jag vill ha och jag har verkligen lyckats med att hålla mitt positiva tänk i livet trots det jag varit med om på vägen.

Men det har också haft ett pris i form av utsatthet för många uppskattar inte starka personer.

Och då ska jag tillägga att jag skryter aldrig om något som jag har, gör eller lyckas med. Egentligen så borde jag kunna känna mig stoltare än vad jag gör över det jag tagit mig igenom i livet men det finns något som hindrar mig och jag upplever att det finns en tryck stämning ifrån vissa av mina närmaste om jag skulle göra det.

Och det har hållit mig tillbaka mycket genom livet men är det verkligen rätt? Nej det vet jag att det inte är.

Ibland så tror jag eller egentligen ganska ofta att dessa personer har valt att göra allt jag gör till något negativt för även om jag skulle göra något bra så vänder dom det till negativt ändå.

Det är inte alls rättvist!

Jag tror faktiskt aldrig att dom ser något av dom positiva sakerna som jag gör för det är som att de redan har bestämt sig i förväg..

Det är sorgligt.

Men jag har fått lära mig att inte ta åt mig även om det är svårt att inte göra det. Men jag skulle bli alldeles för sårad om jag gjorde det.

Tänk även nu i skrivandes stund så kan jag fundera på om jag är för öppen ger man dom en ytligare öppning för att hitta punkter att trycka på.

Det spelar ingen roll vem som gör detta emot mig och hur pass nära vi egentligen borde vara för då tycker jag att man har gått över en gräns och när det händer upprepande gånger utan en ursäkt och det bara fortsätter så här då har man tappat mig som framtida vän.

Jag ger inga mer chanser jag måste tänka på mig själv och vad som är bra för mig.

Och när inte viljan finns att prata med mig eller ens förklara sig om jag ber om det då kan jag inget mer göra.
När jag trots att det ör jag som är drabbad vill lösa det men inte dom som håller på då backar jag undan och stänger dörren.

Det är sorgligt att vissa håller på som om det inte fanns en gnutta hos mig som är bra. Hade jag inte varit så stark som jag är så hade detta kunnat sänkt mig.

Är det kanske just det som är deras mål?

Om man mår dåligt själv så ger det ALDRIG någonsin rätten till att trycka ner någon annan aldrig någonsin.

Varför är det så svårt för vissa att istället för att bara se det negativa så se det positiva först.

Fokusera på det istället.

Att på lösa grunder sitta och tillsammans göra en person mer och mer negativ inte för att personen har gjort sig förtjänt av det eller lever upp till att den är så utan mer för att ha en gemensam sak att prata om.

Det är lågt och otroligt fult att göra.

Det kommer en dag när livet tar slut och blir just ni en av dom som blir kvar kan ni leva med er själva då och era val?

För det var ni som vände mig ryggen och som aldrig gav mig en chans.

Och till er alla som läser detta inlägg som är i liknande situation eller som kanske är den själv som utsätter någon för dessa elakheter.

Ta chansen, rätta till misstaget, se det positiva hos den ni utsätter för allt detta. För alla människor har något positivt inom sig.

Säg förlåt! För det är aldrig försent. Varje människa förtjänar att behandlas med respekt, ge kärlek istället för ett illa beteende

Att förändra situationen det kan alla göra.


Stor Kram och tack för att ni läste.