God förmiddag, ännu en natt där jag har fått alldeles för lite sömn har passerat.

I morse så vaknade jag med en sådan huvudvärk som liknar mest en bakfylla om man nu kan få det av att bara ha druckit vatten förstås.

Kroppen lyder inte alls idag, ben,fotter,armar,axlar,nacke, händer och för att inte tala om min bröstkorg gör så sjukt ont.

Senaste tiden har jag vaknat och haft nästan lika ont över mitt bröstben så som jag hade när jag var ny opererad och det är verkligen ingen kul känsla att känna igen. Visst ont har jag ofta över det området fast det gått över två år sedan dom sågade upp bröstbenet men den senaste tiden så har det varit värre igen.

Om inte det blir bättre så får jag väll söka för det.

Just nu känner jag mig bräcklig, dom tuffa smärtorna som knappt går att lindra har jag nu haft alldeles för länge och jag har fått lite närmre till gråten och allt känns just nu så himla tufft.

Men igår så kämpade jag trots smärtor och fick då äntligen gardinerna i köket på plats.
Det blev ett par ljusgråa gardinlängder med ett fint fall och det blir nog bra sen till min vita ljusstake när det är dags att pynta för advent.

Innan jag blev sjuk så sydde jag gardiner själv jag kunde sitta där vid min symaskin och sy och fixa med en si så där femton meter tyg på den tiden så var ju så kallad puff kappa till gardinlängder populärt.

Och en sådan gardinkappa drog ju ganska mycket tyg.

Då kunde jag sy och fixa till flera fönster samtidigt och även få fönsterna tvättade och gardinerna upp satta på en och samma dag. Jag var lite som en duracellkanin och så trivdes jag med fart och fläkt och mycket att göra.

Det är när man tänker tillbaka på sådana minnen som jag blir ledsen jag känner hur enormt mycket sämre jag har blivit, jag kämpar idag med blodsmak i munnen och vissa gånger emot helt omänskliga smärtor men jag försöker ändå göra saker.

Jag vill inte att smärtan ska vinna helt över mig även om den gör det vissa dagar.

Men sen så behöver jag ju alltid mycket återhämtning tid efter att jag har gjort något och där blir vila väldigt viktigt.

Vissa dagar så kan jag verkligen undra hur länge till jag skall orka det här livet för jag vet ju att jag aldrig kommer att bli smärtfri.

Men jag antar att jag måste ju bara orka vad har jag för val.
​Just nu så är jag bara i en svacka känslomässigt då smärtorna har tagit hårt på mig efter att jag har haft en väldigt lång period av ett svårare smärt skov.

Och det verkar inte vilja vända.

Idag så ska jag kurera mig, det får bli soffläge för mig och jag ska värma mina onda muskler och kropp med en skön filt och jag har inga som helst måsten. Utan jag kan ta all tid i världen till att vila.

Jag hoppas att eran dag har börjat bättre än vad min har.

Tack snälla för att ni orkade läsa mitt inlägg. Var rädda om er.

Kram K 💕