God förmiddag fina ni.

Min natt har varit bra ända fram tills jag vaknade upp av smärtor och sen så var det omöjligt att somna om igen så jag fick inte ihop så många sämn timmar. Så jag gav upp och slängde benen över sängkanten och gick upp.

Men det är bara att göra det bästa av dagen trots lite grusiga ögon. Det är ju fredag och det är härligt, en fredag som börjar med strålande solsken och ljuset behöver man ju nu.

Hur är det med er ser ni någon bra serie just nu och kanske har någon att tipsa mig om? Jag tar gärna emot alla tips jag kan få.

För övrigt så blir min dag lugn jag har känt nu i några dagar att jag måste ta igen mig så för mig så blir det en lugn och skön fredag med mycket vila.

Ikväll så tror jag det blir tacos till mat och idol mys.

Jag fick igår en kallelse till mammografin nästa vecka, jag skulle egentligen ha varit där i april men då corona pandemin kom ivägen så sköt sjukvården upp undersökningen.

Och jag tycker det är svårt just nu att veta vad man ska göra när det kommer till sjukvården. Undersökningen är ju en viktig sak att göra men samtidigt så vill man vara på sjukhuset så lite som det bara går nu.

Då restriktionerna skärptes även här hos oss igår vilket jag tar på största allvar. Sen har jag ju mina injektioner som är ett måste att få men jag ska dock ringa apoteket idag och se om man kan ta injektionen på fler än ett sätt om möjligheten skulle finnas att jag skulle kunna ta den hemma själv men jag tror ju inte det går.

Nej nu så ska jag se till att starta upp min dag,jag önskar er en fin fredag.

Var rädda om er.

Kram

❤️

God morgon eller det passar väll bättre med god förmiddag nu. Min dag har redan varit igång ett tag.

Väder gubbarna hade lovat en fin och varm dag med sommartemperatur men än så länge så lyser den med sin frånvaro då det är mulet utanför fönstret och endast fjorton grader varmt.

Jag har sovit lite si och så inatt så känner mig inte jätte utvilad och jag vaknade i morse med en baksmälle huvudvärk och det är ju bra jobbet eftersom jag inte alls har varit på någon fest men hoppas att huvudvärken ger sig under dagen.

I trädgården är ett projekt startat men pga att mina muskler och leder bråkar så får jag mest titta på för det kräver för mycket för min kropp.

Stora buskar som växt intill altanen är borttagna och nu så ska rötterna som är kvar rensas och sen jorden plattas till för vi tänker så gräs nu så blir även underhållet av altanen lättare och det blir betydligt mer luftigt att titta ut mot trädgården.

Vi satte för jätte länge sedan fyra smultronschersmin buskar som doftar ljuvligt men som sen växer som tusan och dom blir då tyvärr för höga och måste klippas ner minst två gånger på en sommar något som inte min kropp klarar av och det ger mig bara ökade smärtor.

Så vi ” handikapp ” anpassar trädgården lite skulle man kunna säga. Så nu så ska det snart bara läggas på fin jord och gräsfrön och det ska bli spännande att följa förvandlingen. Men jag känner på mig redan nu att det kommer att bli bra.

Nu så blir det en stund på spikmattan för mig jag hoppas att lite låsningar utefter ruggraden ska släppa men det brukar det faktiskt göra.

Tyvärr så har jag en jobbig smärtperiod just nu och jag får bita ihop och kämpa lite extra för att orka.

Kanske så har hösten redan gett sig till känna i kroppen det blir ju alltid ännu tuffare då.

Dagen är ännu helt oplanerad så jag får se vad jag ska göra sen. Jag önskar er en fin tisdag och var rädda om er.

Kram 🍂

Jag skulle inte bli frisk, jag skulle ändå ha denna jädra envisa värk men jag vet att jag trots detta ändå skulle kunna få en viss ro i kroppen om jag fick sitta där på klipporna och höra havets brusande ljud.

Det är inte alltid ett lätt jobb när smärtorna stegrar och kroppen felaktigt signalerar stark smärta. Det finns ingen revolutionerande smärtmedicin att ge. Smärtmedicinerna är indelade som i en trappa där paracetamol är längst ner och morfin liknande preparat eller morfin är längst upp.

På den trappen har jag varit i snart arton årstid längst upp. Hjälper morfinet inte mycket det kanske tar bort lite av dom hemska smärttopparna men inte alls tillräckligt.

Jag har även ett tillägg av en epilepsi medicin som till viss del tar bort lite av nervsmärtan som jag dagligen känner.

Smärta är otroligt svårt att komma åt och jag har provat mängder med olika behandlings möjligheter. Det är som den läkare sa när jag var på Smärt-och rehabcentrum även om vi skulle söva dig så skulle du känna smärta.

Det var då jag verkligen förstod vidden av hur svårt det är att komma åt kronisk smärta. Det mesta går ut på att bara försöka att lindra.

Det finns gånger när jag frågar mig vad jag har gjort för att förtjäna alla dessa kroniska sjukdomar men det finns nog inget svar på det, jag har haft en enorm otur helt enkelt.

Jag har många gånger fått höra ” Jag förstår inte varför du åker på allt det är ju konstigt ” det smärtar och det gör ont att höra detta för det är lite som att strö salt i såren som redan finns.

Man behöver enormt mycket uppmuntran och stöttning och det är ibland svårt att få det för det är ju mest min man som ser hur jag verkligen mår om jag inte orkar eller om jag har en dag där tårarna rinner så är det ju han som ser allt detta.

Och han är ett underbart stöd.

Sen är jag inte bra på att visa utåt hur jobbigt det verkligen är så även om ni skulle se mig le så kanske jag gråter på insidan och mår väldigt dåligt.

Jag vet att det är dumt att oftast bara bita ihop och försöka att inte visa hur jobbigt det egentligen är men jag tror att jag vill bespara alla hur tufft det är. Jag vill inte lasta över något av min jobbiga situation på någon annan.

Och kanske så försöker jag att lura mig själv. Jag vet att när jag gick i terapi efter min tumör operation så frågade terapeuten mig hur jag mådde och hon såg mig verkligen och bekräftade hur enormt tuff min vardag måste vara.

Då brast allt för mig och tårarna rullade på mina kinder.

Men det är jobbigt att möta denna smärta och då syftar jag på den själsliga som kroniska sjukdomar ger.

Ibland så är jag så enormt trött på denna ständiga sjukvård som jag måste ha. Inte för att personalen gör fel för dom är helt underbara men jag orkar inte med att vara så beroende av den längre och vissa dagar så ledsnar jag totalt på det.

Eftersom inte sjukdomarna är snäll emot mig så måste jag se till att själv bli det genom att lyssna och inte göra mer ön jag klarar av.

Det krockar dock ibland och även fast jag har varit sjuk så länge så sitter ännu bilden av mitt ” friska ” jag kvar i minnet.

Hon som alltid hade många bollar i luften hon som höll på ifrån morgon till kväll med arbete och andra sysslor, hon som var spontan och lite galen och som älskade fart och fläkt och ständigt hitta på saker. Hon som älskade att ha fester med vänner och umgås och gå ut och dansa. Hon som kunde sätta sig på dagen med 30 meter tyg och sy upp nya gardiner till samtliga fönstren och sätta upp på en och samma dag.

Oj vad mitt liv har förändrats.

Och bland så tänker jag inte på hur illa det kommer att bli om jag gör en viss belastning, vridning osv. utan jag startar då upp med något och känner sen smärtan som ökar, musklerna som värker och krampar och bindväven som gör ont men då är det ju redan försent.

Då är allt redan igång och jag kommer att få betala under en lång tid framöver.

Man kan inte sätta upp några stora mål idag eller planer för den delen utan jag måste ta en timma åt gången och vara i nuet.

Men om jag väl lyckas göra något som inte var en självklarhet så är jag överlycklig.

Jag har trots allt det jobbiga i mitt liv hittat lycka, min underbara make som jag är då tacksam för att ha träffat, mitt fina hus som jag har ock älskar, och dom små saker jag lyckas att göra som en liten picknick eller en liten resa, kanske en promenad i naturen kan få mig överlycklig jag lägger ingen hög ribba och det har faktiskt gjort mig lyckligare tror jag.

Att inte ha så höga förväntningar är nog bra.. För jag slipper ju jaga dom där riktigt stora sakerna för att hitta en tillfredsställelse med livet.

Man lär sig att lyckan kan finnas på nära håll och i dom små sakerna runt omkring oss.

Jag hinner stanna upp och tänka till.

Jag vägrar att bli besegrad av sjukdomarna och jag kommer aldrig att sluta kämpa.

Trots att glöden ibland svalnar vilket är normalt så hittar jag tillbaka ifrån den krokiga vägen igen.

Vi är många i Sverige som lever med kroniska sjukdomar och vilka kämpar vi sen är.

Jag sänder den största kramen till oss och alla andra också.

Jag hoppas att min dag blir lite bättre idag men det får väll dagen utvisa men idag skall jag bara vila och ta det lugnt.

Kram K