Och just nu så har jag en enorm längtan till att resa bort ett tag, att bara få åka bort en stund och bara få vara. Skaka av mig dom gamla ingrodda minnen som sitter här i väggarna. Nejdå så illa är det inte jag älskar mitt hem.

Men mitt hem har ju nästan varit som ett vårdhem sedan min operation gjordes, där har jag både upplevt många tunga bitar men också positiva framsteg i mitt tillfrisknande.

Jag har ju knappt haft en enda pigg dag sedan operationen gjordes för två år sedan och det är enormt slitsamt.

Ibland är det ju så att har det varit mycket innanför väggarna så är det skönt att stänga dörren och låsa och få komma iväg några dagar.

Få ny energi och komma tillbaka lite mer utvilad.

Just nu så vill jag byta miljö, gå promenader längst sandstranden, känna sanden som tränger in i sandalerna, känna solens strålar mot min hud, plocka snäckor, äta god mat och bara umgås.

Men det finns sen en ytligare sak som jag längtar väldigt  mycket till, något som knappt ingenting kan slå och det är att få se solnedgången till havets brusande ljud med min älskade make.

För det är alltid ett återkommande tema för mig havet. Det ger mig lugn och ro det får mig avstressad, det ger mig energi.

Västkusten för mig är som att komma hem.

Jag vill njuta av dom sista sommar dagarna och nätterna som är kvar. Sitta uppe länge på nätterna fast mörkret har sänkt sig och bara njuta trots att man borde ha lagt sig för att sova för länge sen.

Men jag älskar verkligen dom varma sommar nätter, när det är lugnt, stilla och helt tyst när det ända som man hör är gräshopporna som spelar. Och när den ljumna sommarvinden nuddar mitt ansikte.

Jag vill uppleva allt det här innan hösten kommer.

Jag vill stoppa undan alla fina minnen ifrån sommaren och bevara dom långt där inne i hjärtat. 

Det är då igen i skrivandets stund som den där stora tacksamhets känslan kommer över mig igen.  Hur fint och bra vi många gånger har det i Sverige och fast jag har drabbats av mycket tunga bitar i livet och trots att jag kämpar dagligen mot sjukdomar och att jag måste leva med dess konsekvenser. Så är jag tacksam.

Jag är glad över livet, tänk vad mycket jag hade kunnat missat om inte allt hade gått bra för mig.

Man skall leva här och nu för ingen vet hur långt liv man får. Så våga leva, älska, njuta och tala om för dom du tycker om att du gör det.

Jag tror bestämt att sommaren mer och mer börjar att bli min favorit årstid.

Kram K