Några tankar idag, vad drömmer jag om,vad hoppas jag på, vad och vem känner jag extra mycket kärlek till ?

Drömmar jag har

Min första och allra störta dröm är väll ändå att få bli frisk, det står allra högst upp på min lista.

Vissa drömmar har kommit och gått genom åren och vissa har ju såklart ändrats.

En dröm jag alltid har hållit fast vid men nu som sjuk blir en omöjlighet att förverkliga är att få ha en sommarstuga på västkusten. Helst skulle jag vilja flytta dit permanent men ett sommarboende hade varit underbart.

Jag drömmer om en pergola i trädgården eller ett växthus men jag tror våran trädgård är för liten för det.

Jag drömmer om ett husdjur då jag börjar vilja ha det sällskapet igen.

Vad hoppas jag på

Att inte min tumör ska komma tillbaka och att corona snart ska dö ut även om jag vet att den inte kommer att göra det så önskar jag det.

Jag hoppas på att snart få gå fritt och göra det jag vill och att jag kan få träffa mina nära och kära utan att corona hela tiden finns närvarande. Jag hoppas så att jag snart ska kunna träffa min brorsdotter.

Jag hoppas att mina nära och kära får vara friska även om en väldigt nära har insjuknat i en hemsk sjukdom så vill jag inte att någon mer blir sjuk nu.

Jag hoppas på att det ska bli en bra jul och en vit vinter och trots att julen kommer att bli annorlunda. Så hoppas jag att den blir fin.

Älska

Jag älskar livet, mitt hus, min man, min brorsdotter och mycket mer.

Jag älskat fredagar, mys, att se på film/serier, levande ljus, att blogga, ta en promenad, min kopp te, julen ja jag skulle kunna göra listan hur lång som helst för det finns så mycket jag älskar.

Jag älskar även att fredagen och helgen är här.

Jag älskar min fina och underbara man och bästa vän över allt annat och jag ör så tacksam över alla dom år vi hittills fått tillsammans och ser fram emot att bli gammal med honom ❤️

Vad skulle ni ha skrivit som första sak under dröm, hopp, kärlek ?

Vilken härlig butik jag har varit till idag och en sådan enormt charmig miljö jag älskade den.

Förra veckan fick jag tipset ifrån en vän på facebook som hade skrivit att hon varit dit och jag blev sugen på en tur dit.

Och idag så bar det iväg vi hade inte så långt att åka dit och det gör ju det hela ännu roligare och tänk att jag missat denna.

Man svänger av vid trolldal strax utanför Katrineholm och så är det en bit in i skogen.

Det första som slår mig när jag kliver ur bilen är hur otroligt lugnt och fridfullt det känns och så känner jag den underbara skogsdoften.

Sen vänder jag blicken mot stället och det är verkligen drömstället ett rött fint hus mot skogsbrynet. Med charmiga uthus.

Utanför butiken så möts vi av en lantlig och charmigt pyntad entre och några doftljus når mina näsborrar och det luktar jätte gott och entren känns väldigt inbjudande.

För mig som älskar inredning så var detta en dröm ett mysigt inrätt litet rum med bara en massa fina saker endel ifrån miljögården.

Butiken hade en mysig gårdskatt som hette Gustav som mer än gärna ville gosa med oss vilket han också fick. Han brukade passa på när det kommer kunder berättade Marie som äger denna fina butik.

Jag köpte en liten present till mig själv och sen så köpte jag en födelsedags present men till vem kan jag ju inte avslöja här *ler*

Jag älskar när man får presenterna så här fint gammaldags inslagna.

När vi har handlat klart så lämnar vi den här härliga butiken och jag kommer garanterat att komma tillbaka hit och jag ser verkligen fram emot när butiken börjar att få fram lite julsaker och blivit julpyntat jag har sett lite bilder från instagram från förra året och det var så fint.

Tänk min dröm hade varit att få äga en sådan här fin inredningsbutik.

Hur hittar ni då hit jo jag ska ge er adressen:

Landboden, Trolldal Långvik, 64192 Katrineholm

Öppet tider Torsdag-Fredag 11-18.00 och Lördag 11-14.00

Instagram: https://instagram.com/lantboden?igshid=cjcdvebnn2sn

Facebook:

https://www.facebook.com/Lantboden-122113831985762/

Jag lovar det är väl värt ett besök ❤️

Jag har inte berättat här att jag under sexan i skolan och upp hela högstadiet började att sjunga.

Jag gick med i musikskolan i min hemkommun tillsammans med en kompis och vi åkte bussen in till stan två dagar i vecka och jag älskade verkligen dessa sångtimmar.

Vi var en liten grupp som sjöng tillsammans och ibland så uppträdde vi för publik.

Jag minns en gång när jag kom till sånglektionen och ingen annan än jag var där så jag fick träna själv den dagen tillsammans med sångläraren. Hon testade mina gränser och insåg att jag kunde gå väldigt högt upp i tonerna vilket hon var imponerad av.

Så det kom sen att bli fler och roliga sånglektioner..

Tyvärr så fortsatte jag inte att sjunga efter högstadiet eller jo kanske för mig själv då men inte i kör eller liknande men det var något som jag ofta tänkte på att jag ville göra.

Men livet kom emellan pluggandet tog mycket tid och sen kom arbetslivet uppe på det.

Efter att jag sen blev så infektionskänslig och ständigt drog på mig nya luftvägsinfektioner så förändrades min förmåga till att kunna sjunga. Om jag sjöng så slog mina stämband knut på sig och det smärtade något enormt och läkaren kunde se att dom var inflammerade.

Vila blev alltid domen.

Detta gjorde att det blev svårt att sjunga och jag lade då min dröm på hyllan tyvärr. Jag hade tänkt att höra av mig till kyrkan om att få vara med i någon kör där jag bodde i stan men jag förstod att det inte skulle fungera.

Och jag åt ofta kortison kurer för mina problem och kortison sätter sig också på rösten till slut.

Jag har sen genom åren när jag har varit själv här hemma provat att värma upp rösten och sjunga lite grann eller passat på om jag har varit i kyrkan som till julen men det slutar alltid på samma sätt det blir som knivskär över stämbanden.

Det är faktiskt en sorg som jag har, för att få sjunga är som världens lycko piller för kroppen och det får en att må så bra och det är ju bevisat.

Jag fick en gång ett tips av min vän Gabriel Forss ni vet körledaren. Om ett ställe i Stockholm där han hade fått hjälp och kanske så borde jag ha tagit mig en resa dit.

Men det har inte blivit av.

För att åter igen kunna få möjligheten att sjunga det vore en dröm.

Vem vet en dag kanske den blir sann.

Kram