Att våga att skaffa katt igen

Jag tror nog att i hela mitt liv så har jag älskat katter. Jag älskar deras självständighet.

När jag kom upp i gymnasiet så skaffade jag mig min första egna kisse Emil fick han heta.

Jag hade ett lyckorus i hela kroppen och jag var så glad att få ta hand om honom och ha ett alldeles eget ansvar för denna lilla krabat som behövde massor av kärlek och omsorg för att växa upp till en självständig kisse med en egen personlighet.

Han hade sitt egna revir och verkade trivas som fisken i vattnet med att få gå ut i naturen.

En gång så hade jag med mig honom i sele ner till min farmor och farfar då vi skulle grilla där på kvällen och där hände en olycka.

Min farfar kom emot farmors svamp bricka det var en plåt bricka som stod ute på trappen och den rasade ner på trappen med ett dånande ljud och skrämde Emil hur mycket jag än försökte att hålla honom så slet han sig och rusade iväg med selen på och kopplet hängande efter honom.

Paniken i maggropen spred sig hos mig.

Jag gick sen dag som natt i en hel vecka efter det och letade och ropade utan resultat och det är en bra bit emellan oss där vi bodde.

Hoppet hade nästan släckts på mig att någonsin få se honom igen och det hade nu gått en hel vecka, förstår en vecka det är lång tid som min älskade kisse hade varit på rymmen.

En natt så sover jag med fönstret lite öppet på glänt och väcks då tidigt en morgon det hade precis börjat att ljusna av att det dunsar till i plåten på balkongen och jag hör ett jamande. Jag tror knappt det är sant.

Där står Emil lite lugg sliten, trött och så enormt hungrig. Då han försvann så befann han sig på andra sidan samhället en sidan som han aldrig har varit på tidigare och ändå så har han letat sig hem igen helt otroligt.

Jag är så glad att han är hemma igen och han äter maten med god aptit och som om han aldrig sett mat förut och kryper sen upp i min famn i sängen kurrandes och somnar förmodligen alldeles utmattad av sitt lilla äventyr och lättad att vara hemma igen.

När jag sen 1993 flyttar hemifrån så bestämmer vi att han får bo kvar hos mina föräldrar och vara kvar där han är van vid sina strövområden istället för att behöva bryta upp och bli stads katt.

Efter det så skaffar maken och jag oss en ny kisse som får heta Tusse och som vi sen har turen att få behålla i hela 14 år.

Vilka fina minnen man får med sina husdjur.

På våren 2008 så märker vi att han får ett annat beteende börjar att sova mer och magrar av mitt hjärta värker över att få se honom så dålig.

Vi bokar tid på Strömsholms djursjukhus och åker dit och jag försöker att hålla ett litet hopp uppe.

Men på ultraljudet av buken så visar det sig att han har drabbats av en cancer tumör i tarmen jag blir iskall och veterinären ger rekommendationen att låta honom somna in då operationen skulle vara omfattande och han kan inte garantera att han skulle orka med den och det skulle bli ett lidande för honom.

Man vet att man tar rätt beslut att låta honom få somna in för han ska inte få lida men ändå så känner man sig så genom rutten när man står där och håller i dessa mjuka och varma tassar som varit vår trogna vän i så många år och veterinären sätter sprutan som skall få våran älskade kisse att somna in.

Det känns som att man sviker honom.

Efter det så har vi haft två jätte fina kissar till som vi tyvärr genom olycka mist. Där och då så orkade inte maken och jag en ny kisse det tog stopp sorgen och smärtan efter att ha mist våra katter blir för mycket.

Dom har betytt så enormt mycket för oss och pga vår barnlöshet så har dom betytt extra mycket. Vi har skämt bort dom rejält och om man nu kan curla sin katter? 😉 Så har vi nog gjort det men jag vet att dom har haft ett bra liv hos oss. 

Ibland så kan jag verkligen sakna att vi inte har en kisse igen och suget att våga sig på att skaffa en ny kan komma krypande igen vem vet en dag så kanske det blir så. En dag så kanske vi är mogna för det.

Visst ger husdjur så mycket till oss människor det är någon som behöver dig, din kärlek och ditt uppassande. Det sägs ju att katter har en lugnande effekt och jag är beredd att hålla med där.

Dom människor som inte kan förstå att man kan sörja ett djur du kanske har fått höra ” det är ju bara en katt ” dom vet inte vad dom pratar om.

Jag har sörjt mina katter så det har gjort ont ända in i hjärtat och tårar har fallit. För mig var dom inte bara en katt det var mitt älskade husdjur som gav mig massor av mys, tokiga upptåg och mängder med kärlek.

Hoppas att ni har det bra där uppe i katt himlen ni är så saknade 🙏🏽

Den fina kissen på bilden är mina föräldrars som jag får möjligheten att gosa med ibland.

Kram

Gillar