Att kunna acceptera sig själv precis som man är

Hur många av oss har inte stått där framför spegel och kritiskt tittat på spegelbilden framför sig.

Hur många har inte fokuserat mer på det som vi gör dåligt än det som vi faktiskt gör bra.

Hur många har inte sneglat över axeln och tittar på vännen, grannen, kollegan, släktingen och tänkt att vad dom är mycket bättre än mig och tänk vad dom klarar av att göra en massa saker som inte jag kan.

Men alla vi människor har ju olika förutsättningar det är ju så vi är skapta. Vi ser även olika ut. Kanske så ska vi inte sträva efter att vara perfekta, kanske så ska vi inte kunna allt. Och varför skall vi vara så hårda emot oss själva.

Det är väll bra att vi är olika och att vi kan olika saker. Hur kul vore det om vi alla var likadana.

Många som inte tycker att dom är ” något ” vänder sig sen utåt och blir extra hjälpsamma, duktiga, söker bekräftelse ifrån andra och känner sig då lite nöjdare med sig själv men bara för en kortare stund.

Jag har snarare varit precis tvärt om jag har varit lite tillbakadragen, lite inåtvänd och har inte gärna velat synas utåt.

Oftast det man behöver göra oavsett är att jobba med sig själv för att hitta en väg att börja gilla den man är. Sen om man klarar av att göra det själv eller om det kan behövas en terapeut det får ni avgöra själva.

Men det viktigaste är nog att se till att komma vidare och inte fasta i dessa negativa tankar om sig själv. Och att alltid söka bekräftelse utåt blir en stor energi tjuv nästan som ett omöjligt arbete då det inte hjälper så länge.

Att lära sig att älskar sig själv och acceptera sig precis som den man är det tar lång tid och kanske så pågår det ” jobbet ” hela livet och det kommer att komma nya perioder där man får påminna sig om allt detta igen. Att kunna berömma sig själv och tycka att man är helt okay det är viktigt.

Det är inte farligt att göra fel i livet och det är inte heller farligt att misslyckas för det lär man ju sig något av i slutänden. Det är ett tankesätt som jag ofta brukar att använda mig av.

Jag vet att det tar tid att komma till dessa insikter och kanske så behövs också åldern. Men om vi vuxna börjar så kanske även dom yngre idag kan ta efter och sen kommer dom att kunna växa upp till självständiga och starka individer.

Tänk vad många det är som kämpar där ute med sig själva och genom åren för att duga, för att passa in, för att inte bli utsatt av mobbing och glåpord och för att vara någon.

Och frågan är ju, bara för att man tycker något om någon måste man verkligen säga det till den personen om man vet att det skulle såra hen.

I dagens samhälle så slår sig ju fler och fler för bröstet och tycker ” vi har rätt till vår åsikt ”, självklart ingen kan ju ta ifrån dig din åsikt.. Men man måste ju inte nödvändigtvis säga den rakt ut alla gånger till allt och alla. Att medvetet göra någon illa med sin åsikt är ingen rättighet enligt mig.

Jag vet en händelse när jag själv var i tonåren och som sen har kommit att påverka mig ett bra tag upp i åldern.

Jag hade varit ute en fredagskväll i stan och skulle hem med nattbussen. Det var smockfullt på bussen och lite stökigt en kille som jag än idag vet vem det är och som gick på min skola åkte med bussen. Han var yngre än mig och satt med några tjejer och gjorde väll allt för att imponera på dom och vänder sig sen om emot mig under resan och utbrister med en kall och hård röst ” fy fan så ful du är, hur kan man få vara så där jävla ful det borde det vara straff på. Och en äcklig dubbel haka har du med ”

Det vred sig i magen på mig, jag blev väldigt obekväm där jag satt på bussen och jag knöt mina händer tills dom vitnade. Tårarna brände bakom ögonen och jag ville bara av bussen så fort som möjligt. Jag svarade aldrig honom något med rädsla för att trappa upp något ytligare då jag inte alls litade på vad han var kapabel till.

Jag var ju redan av allt jag varit med om i tonåren ganska så skör. När jag går hemåt i natten så rinner tårarna nedför mina kinder och jag gråter hela vägen hem.

Hur skakar man av sig en sådan händelse och varför kunde ingen av tjejerna säga ifrån till honom för jag såg på dem att de var obekväma. Några i bussen skakade på huvudet åt honom men vad hjälpte det mig. Han fick mig att börja tvivla på saker ett bra tag efteråt och själva känslan förföljde mig.

Jag hade aldrig någon vuxen att prata med om det hände mig saker.

Det är just detta jag menar tyck vad du tycker men håll käften om det rent ut sagt. Och om du nu säger och gör det för att vara lustig tänk på dess konsekvenser.

Och på tal om dubbelhaka då skulle han se mig idag och det här kan jag bjuda på för idag så står jag stadigt med båda fötterna på jorden och vet vem jag är. Idag hade jag aldrig bara tagit skiten utan idag hade jag försvarar mig och markerat.

Jag ryser när jag tänker på vad många tonåringar idag i skolorna och på fritiden får vara med om. Ibland undrar jag om föräldrarna har släppt helt på sitt ansvar.

Sådana här saker som mobbing, glåpord, tafsande osv måste man verkligen markera rejält emot och ta riktiga kraft tag emot .Men det förekommer ju också även i vuxen ålder.

Varför kan vi inte bara få vara som vi är så länge vi inte gör någon illa. Och alla vi vuxna har ett enormt stort ansvar att öppna munnen om vi blir vittne till något.

Det finns många händelser som kan förstöra ett helt liv för någon. För ingen kan exakt veta innan hur hårt den andra kommer att ta det för det är inviduellt.

Frågan är kan man någonsin i dagens samhälle släppa arbetet med sig själv helt, jag tror inte det mer eller mindre så finns nog det ” arbetet ” genom hela livet.

Och för att kunna bli i harmoni med sig själv så behöver man jobba med sina inre demoner och kanske så behöver man också lära sig att ha ett helt nytt synsätt om sig själv..

Det kommer säkert alltid att finnas saker man inte är nöjd med men det viktigaste är kanske att bara låta det vara så och att det inte får ta för mycket plats.

Men har ni tänkt på det om ni skulle få frågan vad är ni nöjda med eller vad är ni inte nöjda med när det gäller er själva.

Vart skulle flertalet av era svar hamna, om det fanns bara dessa två frågeställningar under vad du är nöjd med eller inte nöjd med?

Jag läste en gång en studie som visade att vi har mycket lättare att säga det vi inte är bra eller nöjda med än det vi är bra eller nöjda med. Lite så har många av oss också blivit uppfostrade till att tycka man har fått höra ” tro inte att du är något ” Har ni mötts av den frasen?

Men även om det är svårt ibland så försök att bli vän med er själva eller som det så fint heter ” älska, glömma och förlåta ” kan man inte göra det med sig själv med. Var inte så hård mot dig , du är den du är, du ser ut som du gör men du är ändå en helt fantastisk människa precis som du är.

Det finns inga perfekt liv eller perfekta ofelbara människor eller perfekta utseenden sträva inte efter detta för då kommer du att bli besviken och olycklig för du kommer att få söka och söka för det perfekta existerar inte.

Och ska du börja någonstans så börja med att vara dig själv och acceptera dig själv för den du är det är nog det finaste som du kan ge dig själv.

Stor Kram till er alla fina där ute / K


Gillar

Kommentarer

Ingajohansson
Ingajohansson,
Visst är det så, men som du skriver så kommer nog mycket ifrån vår fostran, håll dej på jorden, tro inte du är något m.m
kommet ihåg som barn fick alltid våra höra hur artiga vi var, hörde pappa svara: ja annars ska f.n ta dem?
konstig komentar, han kunde ju sagt hur duktiga vi var istället och hur stolt han var!
men det var då, och han har fått höra det genom båda öronen😉
kollen på bussen???
finns inte ord😓
hoppas du går på han en dag, hälsa han ifrån mej, och sätt krokben på honom 🤣
kram på dej
nouw.com/ingajohansson
MinResaTumörMittLiv
MinResaTumörMittLiv,
Ja visst är det sorgligt, för som barn behövs uppmuntran och peppande ord det är viktigt att få höra att man är bra på saker. Och vem lyssnar man som mest på som mindre, jo föräldrarna. Och får du inte höra sånt eller till och med får höra att du är dålig så blir det ju raka motsatsen du blir rädd, osäker och du tror inte på dig själv och får svårt att växa. Jag skall absolut hälsa ifrån dig om jag ser honom 😉 jag lovar. Stor Kram fina Inga 💗
nouw.com/minresatumörmittliv