Att hitta sin inre styrka

Ibland i livet så stöter man på svårigheter som man inte kan fly ifrån vilket jag också tyvärr har varit med om alldeles för många gånger.

Det kan vara saker som man aldrig trott att man ska kunna ta sig igenom eller komma förbi.

Livet prövar oss ibland och också väldigt hårt, det är inte alltid så snällt emot oss.

Det kan vara händelser från barndomen som spökar, en nära anhörig blir sjuk, arbetslöshet, barnlöshet, sjukdom ja ni förstår vad jag menar.

Jag har alltid varit en sådan person som ser det jag drabbas av som en utmaning, en utmaning som livet har givit mig för att det förmodligen tror att jag ska klara av det och då jädra vill jag också göra det.

Visst kan man ibland stå där vid branten och inte fatta någonting av varför just jag ytligare en gång till skulle prövas så hårt. Men jag kommer oftast fram till exakt samma sak och jag kommer säkert att lära mig något nytt av det här med.

Det ger mig en styrka att komma vidare och att kämpa.

Det finns mycket saker i mitt liv som jag inte skulle ha velat uppleva eller varit med om. Men där kan jag ju inte välja och det som har drabbat mig har gjort det.

Jag kommer aldrig att sitta och bli bitter av det som jag fått vara med om som tyvärr många ibland blir. Jag sneglar inte heller över axeln och jämför mig med någon annan jag har hört allt för många människor säga ” Den där hen har aldrig varit med om något hen kunde gått få känna på detta ”

Varför ska man ens tänka på detta sätt?

Jag finner ingen som helst lycka eller tillfredsställelse i att någon annan drabbas av något svårt och jag tycker faktiskt att det är ganska sjukt att tänka så då kanske man har ett problem hos sig själv att ta tag i istället.

Jag kan ju ta ett exempel, jag skulle ju inte bli lycklig över att någon annan får svårt eller inte kan få barn bara för att vi själva lider av barnlöshet.

Men jag vet inte är det vanligt att människor tänker så? Att dom blir missunsamma bara för att dom själva inte kan få det dom vill ha. För jag har tyvärr hört detta mer än en gång.

Jag gräver inte ner mig i det som drabbar mig jag tar det för vad det är som sagt en utmaning som livet har givit mig. Jag bearbetar, jag hittar min väg att komma över och gå vidare oavsett hur lång sorgeperiod som behövs.

Jag har märkt genom åren att om vi är öppna för det så besitter vi en sådan enorm kraft till att ändra vårat tankesätt och ta oss igenom sakerna och istället för att bara låta det negativa få ta plats och hur jobbigt det än må vara istället ta fram dom positiva bitarna.

När jag fick mitt tumör besked så hamnade jag i en chock och i ett mörker men efter några veckor så kommer ju hoppet, styrkan och ljuset tillbaka igen sakta men säkert för jag vägrade att låta det mörka vinna.

Trots att jag ännu befann mig i denna hemska tid som nog var en av dom svåraste hittills i mitt liv så kunde jag till slut när chocken lagt sig börja se det jag hade omkring mig igen. Blommorna, den fina grönskan för det var sommar och så fokuserade jag på att hitta styrkan och kämpar glöden istället.

Jag gick ifrån att sett allt som jag hade omkring mig där i chocken och tankarna snurrrade mest då kring att jag skulle förlora allt vilket inte är onormalt när man drabbas av en tumör att känna.

Men jag vände på det allt som skulle bli sista gången och som faktiskt gav mig ångest över att eventuellt förlora bestämde jag mig för istället att jag skulle tillbaka till.

Jag vände tankesättet som gjorde mig skör till att istället göra mig lite starkare för att orka utmana det jag hade framför mig.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen att så enormt mycket sitter i våra underbara hjärnor.

Våra hjärnor kan spela oss ett spratt och ställa till det men dom kan också vara våra bästa verktyg till att laga och komma vidare.

Men vi måste börja med att vara sannan mot oss själva och att våga ta dom där känslorna som vi känner och låta dom bara få vara för redan där börjar förändringen, tankarna säger dig oftast något.

Och sen är det upp till dig själv. Man behöver inte välja den mörkaste vägen eller dom mörkaste tankarna och leva vidare på det.

Omvänd dom istället. Ta utmaningen och istället för att se allt det mörka välj istället att släppa in det ljusa för det finns ju alltid kvar där runt hörnet oberoende av vilken kamp du har fått föra.

Istället för att tänka detta kommer att knäcka mig tänk då istället detta ska jag ta mig förbi, bli klokare av och få bättre insikt än någonsin.

När vi inte klarar av att göra allt detta själv så finns det expertis att ta hjälp av och det viktiga är inte hur du gör det utan att du gör det.

Att hitta sin styrka, det kommer inifrån och det börjat med ditt egna tankesätt.

Kram kristina

Gillar