Att hitta hoppet

Sakta får jag lite mer ordning på mina reaktioner totalt hopplöshet övergår till en inre styrka att jag skall kämpa, jag skall klara av detta.

Ångesten släpper greppet en aning och jag får lite mer kontroll över allt.

Jag kan se lite genom den gråa sörjan jag haft framför mina ögon en längre tid.

Jag kan se det fina i naturen som nu händer när sommaren är pågång. Det ger mig nu mer styrka än ångest.

En påminnelse om INTE vad jag skall mista utan snarare vad jag skall kämpa mig tillbaka till.

Jag kommer tillåta mig att ha perioder av sorg, oro, ångest och funderingar för dom stundena måste få finnas.

Men jag kommer också ta tillvara på stunderna av den lilla sommar och dagar jag hinner få innan min operation blir av.

Jag har tagit tag i viktiga "måsten" hemma som jag sen inte kommer att klara av på länge och det känns skönt.

Nu är det klart och nu skall jag njuta av dagarna i " frihet " så gott det går.

En timma i taget... En dag i taget... Ett andetag i taget...

Var rädd om det ni har och vårda det.

För man vet aldrig vad som väntar i livet där bakom knuten 💞

Min resa har gått ifrån chock fasen till acceptera fasen.... Där allt börjar sjunka in.

Gillar