Att ha styrkan att kämpa mot det som är viktigt att uppnå.

Det var ett tag sedan nu igen men jag tar mig tid att skriva när orken väl finns. Alla ❤️ Dag har passerat och vi gjorde inget stort av den dagen mer än att vi köpte hem lite gott fika bröd och tog en mys fika hemma.

Det var lite lagom tyckte vi eftersom inte min ork riktigt finns där den borde. Och det är ju just dom där små enkla sakerna som betyder så himla mycket. Det är dom sakerna som ger vardagen en liten guldkant på tillvaron.

För övrigt så traskar dagarna på och dessa går väll ut lite på just nu att försöka komma ur den kroppsliga utmattningen jag dras med och det är lite lättare sagt än gjort.

Det har även visat sig att alla prover inte var bra på mig men enligt läkarna behöver jag sjunka lite till för behandling. Så det bli nya prover om två månader.

Ibland förstår jag mig inte på vården och dess hållningar kring referns värden om patienten känner av bristen redan och läkarna igentligen vet at det redan är förlågt.

Varför då inte ” mota olle i grinden ” istället för att man skall få en total brist och jag ännu sämre mående. Suck 😏

Jag har dragits med några envisa baciller en längre tid men hoppas verkligen nu att det börjar vända men det känns lite så.

I söndags så kom min brorsdotter till oss och det blev en kanon söndag. Med spel, film och massor av mys dessa stunder betyder så mycket för mig ❤️


Sen i måndags så var det dags för min terapi igen och det är så himla skönt att få lätta på allt man bär med sig sedan förra våren när allt med min tumör resa startade.

Det är mycket man bär med sig.

Alla människor har olika stora ryggsäckar att bära genom livet och jag har en hel del som jag bär på redan innan detta.

Saker som gjort mig till den jag är idag man formas ju av det man är med om. Visst man kan ju alltid önska sig ett liv som är som en ” räckmacka ” en spikrak okomplicerad linje och att man slipper alla jobbiga bitar.

Men lär man sig något, utvecklas man då och formas man på samma sätt som människa jag tror inte det.

Vi är nog väldigt många som bär på saker som vi hade önskat att vi aldrig skulle ha behövt uppleva. Men man kan ju inte alltid välja vad man ska få vara med om. Ibland så kan vissa saker orsakas av en själv, vissa saker orsakar andra dig och vissa saker har du bara oturen att råka ut för men jag tror ändå att du lär dig av dom gångerna med.

Om man är öppen för det vill säga vissa lär sig aldrig.

Men vänder man det jobbiga till en styrka istället så kan man komma långt. Är det lätt? Absolut inte! Man får kämpa, man får gråta, man får bli arg, man får misslyckas men till slut lär man sig av det man är med om.

Man måste också kunna erkänna sina egna fel, brister och misstag för sig själv. Man måste kunna inse vilka saker man inte ska göra om eller upprepa.

Men för att börja må så bra som man bara kan så behöver man även kunna säga nej till saker. Det är något som jag haft enormt svårt för i livet men som jag idag blivit betydligt bättre på.

Jag har varit tvungen att lära mig det för att orka tackla dom sjukdomar jag själv har drabbats av. För att först och främst få energin till mitt egna.

När man väl gör det är det svårt för många tror att man ursäkta språket ” skiter ” i dem istället för att se den verkliga orsaken till varför man måste göra det valet. Det är ju igentligen inte mitt problem men ändå jobbigt. Likaså är det alltid trist när man gärna har en tendens som person att hjälpa andra först istället för att ta hand om sig själv att man sen nästan blir tagen förgivet man är bara någon som skall hjälpa till men ändå får man knappt ett tack för hjälpen.

Men tyvärr så är jag ganska säker på att det tyvärr är allt för vanligt för många att råka ut för om man är den ” duktiga ” som gärna vill hjälpa till.

Men är det då så fel om man under flera års tid alltid har prioriterat andra så mycket så man helt glömt bort att prioriterat sig själv. Att man faktiskt börjar prioritera sig själv ? Nej det är helt rätt och det fick jag även i måndags bekräftat på via terapin jag har.

Det är ju även väldigt viktigt att ta hand om sig själv.

Men det är inte förren jag själv blivit ännu sämre i mina sjukdomar som jag också insåg allt detta och det är då som jag också började ändra på det. Men jag önskar verkligen att jag faktiskt skulle ha varit snällare mot mig själv och prioriterat mig själv mycket tidigare. Men det är lätt att vara klok i efterhand.

Men när man än börjat ändra på saker som behöver ändras på är det ju bättre när det väl händer än att det aldrig blir gjort.

Vi går nu imorgon torsdag in i Mars månad och dagen för min nya kontroll röntgen om hur det opererade området ser ut närmar sig. Det är bara en månad kvar nu.  Jag hoppas ni håller alla tummar och tår för mig så att det inte finns några tumörs rester kvar vilket dom misstänker att det kan finnas.

Det är igentligen helt sjukt för i April är det också ett helt år sedan min omtumlade tid efter tumör beskedet drogs igång. Jag tror att vissa dagar, vissa veckor, vissa månader så kommer många minnen att komma tilllbaka det är nog oundvikligt. Och ganska normalt.

Men jag är glad att trots efter enormt mycket smärta, jobbiga inflammationer och komplikationer så har det ju ändå än så länge gått bra.

Jag har fått kämpa mig tillbaka och det gör jag än men jag har också lärt mig mycket om mig själv. Jag var starkare än jag trodde, jag klarade mer än vad jag anade.

Men i svåra situationen sätts autopiloten igång och man ta sig genom det man måste igenom och reaktionerna och känslorna av allt man upplevt får man ta senare och berabeta.

Nu är faktiskt min önskan om vår väldigt stark man vill ha ljuset men framförallt värmen, ljuset har ju bärjat komma men värmen uteblir.

Just nu är det iskallt ute men det är inte så  långt kvar nu till att värmen börjar återkomma så smått igen. Det ska bli härligt.

Men jag tar det lugnt i mina förhoppningar just nu eftersom jag inte vet vad beskedet av min kontroll röntgen än kommer att bli och vad utgången blir.

Tänkt att jag har levt i denna ovisshet i ett år snart och det är svårt att beskriva med ord hur på frestande det är. Men jobbigt är det.

Människan är igentligen fanastik när det kommer till hur mycket man ändå klarar av. Det innebär inte att du behöver ta allt med en klackspark utan du kan bli helt förkrossad, få benen undan sparkade totalt men hur jobbigt eller mörkt det än är så kommer vi ändå så småningom tillbaka. Visst jag är fullt medveten om att alla klarar inte att komma tillbaka men vi kämpar ändå på.

Det är viktigt att ha bra människor omkring sig och stöd vilket jag har enormt mycket av från min man.

Vi stöttar varandra och finns för varandra dygnet runt.

Men vi har varit med om så många tunga händelser i vårat liv tillsammans men det har ändå stärkt oss och våra band till varandra. Vi har kommit varandra närmre och närmre via allt det jobbiga som vi upplevt och vi har varit noga med att inte tappa greppet om varandra.

Vår kärlek till varandra är alldeles för stark för att kastas bort den tanken har aldrig funnits hos någon av oss.

I år har vi varit tillsammans i tjugo fem år och nästa år firar vi tjugo år som gifta.

Tack älskling för att du finns där 💕

Var rädda om er 💕

.



Gillar