Att återhämta sig och att finna kraften inom sig på nytt igen.

Vilka underbara sommardagar vi har klar blå himmel och strålande solsken och värmen.

Jag har känt nu att det var helt rätt beslut av min terapeut att bromsa mig och få mig att inse att pga. min utmattning fungerar inte terapin just nu utan det blir som en ond cirkel där jag bara pressar mig mer än jag klarar av.

Äntligen så känner jag att jag gått ner lite i varv jag har dom senaste nätterna fått sova lite mer och känner mig lite mindre stressad inombords ni som varit drabbade själva vet vad jag menar. Den där stressen som kan drabba en när man har en utmattning man har den bara där och det är svårt att sätta ord på varför man är stressad man bara är det.

Jag går nu igenom ganska så många tankar och minnen just nu om hur det var förra året så här dags, vad jag stod inför och som jag var tvungen att genomgå för att få bort den stora tumören som växte i min bröstkorg bakom bröstbenet.

Det är oundvikligt att inte få upp dessa tankar och det är ju även något som är bra att få i hela bearbetnings processen.

Jag kan inte med ord beskriva hur tuff denna resa har varit och det har verkligen varit upp och ner känslomässigt på vägen. Jag har inte sedan detta hände mig känt mig lika glad som tidigare och jag måste säga att jag känner inte helt igen mig i det och jag kan tyvärr inte sätta fingret på vad det beror på heller.

Det är så mycket som man har gått igenom känslomässigt, det är en sådan stor omställning som man varit med om så det är säkert inte jätte konstigt men jag tycker ändå att det är jobbigt.

Sedan alla dessa kontroll undersökningar jag har just nu är jätte stressande och jobbiga även om jag försöker behålla lugnet så reagerar kroppen på dem.

Jag önskade så ofantligt mycket att jag där i våras skulle ha fått beskedet istället att allt såg bra ut men ödet ville mig visst annorlunda.

Det var som om hoppet övergav mig lite där och då när jag fick reda på att det finns en tumör rest kvar. Det är obehagligt att leva med den vetskapen och att jag inte kan ha någon som helst kontroll över framtiden heller, om den börjar växa igen eller när den kommer att göra det.

Jag hatar ovissheten och tanken på att jag ska behöva genomgå denna stora operation igen som jag bävar för och inte vill göra om.

Men jag kan inte påverka utgången jag kan bara se till att må så bra som jag kan under tiden för jag kan inte rå på det som händer ändå eller bestämma utgången.

Jag försöker att återhämta mig, äta bra, sova bra och framför allt motionera så jag är i så bra skick som går och som jag orkar utifrån min egna förmåga.


Det allra bästa stället att göra allt detta på är väll ändå naturen, att få se allt vackert som man har runt omkring sig och bara dra in alla dom somriga underbara dofterna på vägen.

Finns det något som ger så mycket energi som det jag tror faktist inte det. Naturen är helt fenomenal på att boosta även en trött och slut kropp.

Men det gäller verkligen att stanna upp och se allt det fina som man har så nära inpå sig.

Jag hör ofta vissa som har fastnat i ett negativt tankesätt som tycker att det finns inget positivt i livet. Då funderar jag oftast på om dessa människor har öppnat upp ögonen och tillåtit sig att se vilken tur vi faktiskt har i detta land och med den underbara naturen som vi faktiskt får ta del av.

Drabbas av saker det kommer vi ju tyvärr alltid att kunna göra i livet och det kan vara både extremt jobbiga saker och tunga men på vägen tillbaka, det är då det är så viktigt att gå framåt och se vad vi har att ta små steg tillbaka i rätt riktning och att inte sluta sina ögon för mycket för då kommer bitterheten om man fastnar i det negativa.

Det är alltid lika tragiskt att se dessa missunsamma och bittra människorna som fastnat i sina negativa mönster och tänkt vad mycket man i såfall kastar bort av sina liv.

Jag skulle aldrig tillåta mig att hamna i denna bitterhet. Jag tänker mer att nu hände detta, hur handskas jag med det och sen kämpar jag mig tillbaka oavsett hur tufft det är.

Jag vill aldrig sluta att vara tacksam för allt det positiva som jag också får vara med om trots sjukdom, tumör besked,barnlöshet och vissa tunga bitar som jag  bär på. Det är ju ändå jag som bestämmer utgången av allt detta även om man ibland kommer att få kämpa för att komma tillbaka.

Men det är ju ändå så värt det i slutänden.

Oavsett vad som händer mig, hur mycket jag får kämpa eller mister på vägen så vill jag ta tillvara på det liv jag har här och nu för om det helt plötsligt skulle ta slut, om jag plötsligt skulle få lämna livet så skall jag åtminstonde ha levt mitt liv medans jag kunde.

Jag vill inte börja blunda för det vackra som finns mitt framför mina ögon, jag vill leva med öppna ögon ta in alla dessa fina stunder och ögonblick även dom allra minsta som finns i dom allra enklaste sakerna och bara njuta av dem.

Livet är dyrbart 💕




Gillar

Kommentarer