April månad har anlänt och oron tar ett lite hårdare grepp om mig

Påsken börjar vara över för detta år och den har bjudet på ett ganska bra väder varvat med god mat och alldeles för mycket godis. Det blir lite kraft tag mot sockret sen.

April månad har anlänt och med detta har även en viss känsla av oro tagit ett visst tag om mig.

April månad innebär för mig att det snart är dags för min andra kontroll röntgen efter min stora tumör operation som jag gjorde förra året i slutet på juli.

April månad är också den månaden förra året som kom att bli början på min jobbigaste och tuffaste perioden i mitt liv hittills och det var då jag fick mitt tumör besked.

Det är svårt att förklara för någon som inte själv har varit med om något liknande vilken ångest laddad period det innebär att befinna sig i all ovisshet och i den orkan av olika känslor som man drabbas av.

Under hela 17 veckor levde jag i en över jävlig ovisshet. Under dessa veckor hände följande..

Jag fick mitt tumör besked, jag gick och väntade på att onkologerna och thorax kirurgerna på Akademiska i Uppsala då dom skulle bedöma mina bilder som visade på en tumör och vad utgången skulle bli hur vi skulle gå vidare med allt.

Dom beslutade att jag skulle genomgå en stor operation som innebär att man sågar upp mitt bröstben för att komma åt tumören och då försöka att få bort hela. Efter att Akademiska beslutat att jag skulle opereras så skulle det ske inom 6-8 veckor men pga. av att dom hade så stor arbets belastning och att det var sommar så fick jag vänta hela tio veckor innan det blev dags för min operation. En obeskrivligt lång väntan.

Under denna period så gick jag nog igenom alla känslor man bara kan uppleva sorg, ilska, oro. Ångesten tog för första gången i mitt liv ett riktigt krampaktigt tag om mig.

Jag fick en sådan döds ångest och där och då så visste jag ju inte hur utgången skulle bli inte läkarna heller. Jag lovar att dom känslorna är nog något av det värsta som jag upplevt och jag vill aldrig någonsin behöva känna och uppleva dom igen.

Jag gick som i en tjock dimma dag som natt och jag försökte att vara ute i naturen så mycket jag bara kunde och det var nog tur att det var vår/sommar så att det gick att vara ute mycket. Det var det som fungerade bäst att gå ut och ta en promenad när oron och ångesten fullkomligt åt upp mig. På natten somnade jag nog till slut av ren utmattning men sen så vaknade jag alldeles för tidigt på morgonen igen och då öste ett stort illamående och ångest över mig det var som om den tog ett rejält stryptag på mig.

Efter operationen var över den 24/7 så var det otroligt skönt att operationen var över och att den gått bra. Men då började ju också ett nytt kapitel för mig jag skulle läka både fysiskt och psykiskt..

Jag fick under nästan tio veckor gå på stark morfin för att klara av min vardag med  smärtor och sen så drabbades jag av komplikationer i operations området.

Jag hade väldigt svårt med min andning och det berodde på att mina lung blåsor hade fallit ihop som en komplikation efter sövningen. Jag fick lunginflammation och drabbades av flera inflammationer över operations området som bkev ganska stort. Man tog bort tumören och vävnaden som var sjuk och storleken var hela 16 cm lång-6,5cm bred och 1,5cm djup. Den växte bakom mitt bröstben över hjärtsäcken och in i lungan och upp mot sköldkörteln..

Jag fick reaktioner på dom ståltrådar som man drar ihop bröstbenenet med efter operationen och som sen kommer att sitta kvar i mig i framtiden. Och eftersom det är ett främmande material i kroppen så kan inflammationer uppstå.

Inflammtionerna gav mig svåra smärtor som var svåra att stå ut med  och det gjorde att jag fick tillbringa en hel natt på akutmottagningen. Läkningen var mycket besvärlig och likaså smärtan jag hade. För att inte tala om nerv smärtorna och som jag ännu idag har kvar.

Hemma igen så kämpade jag med att komma tillbaka efter operationen. Man tappar ju så mycket efter en sådan stor operation orkesmässigt men jag kämpade med att börja orka gå små bitar redan första dagen hemma igen. Både för att det är ett måste för att lugnorna skall komma igång igen men också för att jag fysiskt skall bli starkare igen så fort det går.

Min resa var som en berg och dal bana vissa dagar så orkade jag hålla huvudet ovanför vatten ytan men vissa dagar så for jag under ytan rejält och det var känslomässigt  alldeles för tungt och jobbigt det jag varit med om och smärtan och den inskränkta rörligheten var tuff.

I sex veckors tid hade jag hjälp med att duscha för att det klarade jag inte av själv. Och hjälp med allt i hushållet hade jag en ännu längre tid.

Min läkningen har tagit lång tid.

Jag vet att jag borde vara glad och lättad över att tumören visade sig vara godartad och att det inte fanns någon ytligare spridning men jag fick aldrig den glädje känslan som jag hade önskat efter beskedet. Och jag kände mig nästan pressad över det och jag stallde nog det kravet på mig själv att jag borde känna mig överlycklig.

Den känslan infann sig inte och det var märkligt tyckte jag.

I och med den bearbetning jag nu påbörjat då jag går i terapi så har jag insett att det är visst inte alls så ovanligt som jag trodde att man inte känner någon jätte glödje över beskedet eller utgången av det man kan tydligen hamna i det läget att man har svårt att känna sig glad efter att man varit med om ett större operation.

Jag har varit med om så pass jobbiga bitar i och med mitt tumör besked och det stora trauma som bara operation innebär för min kropp, och jag bär på så många tunga känslor och bitar kring allt. Så det var inte alls konstigt sa min terapeut. Det är ändå skönt att få det bekräftat.

Och det kommer ju att vara oundvikligt nu för mog till denna vår och sommar att inte få upp saker som hände förra året det komner att bli många påminnelser om allt man genomgick.

Och jag har ju än idag inte kunnat få något riktigt avslut på allt.

Då man på kontroll röntgen i Oktober förra året såg spår som dom inte kan utesluta att det kan vara rester av tumören som är kvar och då kan jag komma att behöva få genomgå en ny operation hur jag nu skulle orka göra det. Jag vill inte ens tänka på det.

Man man var tvungen att vänta hela sex månader emellan röntgen undersökningarna för att se om det kan vara ev operations rester som försvunnit av sig själv eller om det verkligen handlar om en kvarvarande tumör rest och om den har börjat växa igen.

Det är en oerhörd påfrestande känsla pch press att leva med. Vilket jag tror många inte tänker på att jag ännu befinner mig i.

Och ibland undrar jag om jag någonsin kommer att vänja mig vid kontroll undersökningarna och jag tror inte det. Det är ett oros moment varje gång och denna vidriga väntan igen.

Efter allt det jag gått igenom så drabbades jag av en kraftig utmattning i kroppen som jag än idag kämpar mig tillbaka ifrån och det tar tid.

Man är inte så stark än och jag har lättare till gråten nu än jag hade innan allt detta man är mycket skörare.

Jag behöver ännu stöd och uppmuntran för att orka.

Många tycker nog att allt är över i och med att operationen är gjord. Men det finns så många fler bitar och har man en gång drabbats så har man.

Livet blir på ett annat sätt och man får lära sig leva på ett nytt sätt. Jag kan inte gå omkring och vara livrädd för att drabbas igen men en viss oro har man ju alltid med sig. Man vet att det drabbar inte bara andra längre för det har ju drabbat just mig nu.

Man får lära sig att leva med oron brevid sig men att man ändå inte låter den få ta för stor plats. Den får inte ta över.

Man behöver vänner och släkt brevid sig. Man är sårad över att inte vissa fanns där och det gör otroligt ont men man lär sig väll något av det också.

Men nu är April här jag får försöka att göra det bästa av allt. Bita ihop och köra på och hoppas på ett bra röntgen besked.

Men en sak är säker att efter den här resan så tar man inget förgivet längre. Men jag har lovat mig själv att jag skall leva mer i nuet, njuta och bara vara, glädjas över dom små sakerna i livet.

Och jag hoppas att jag snart är helt tillbaka igen, dock något vingklippt men inte besegrad 🙏🏽 Och det är ju huvudsaken.

Ha en fin vecka alla där ute 💕



Gillar