Äntligen dags för behandling.

Äntligen är dagen här då jag skall få min infusion det var verkligen dags för imorse när jag vaknade bar knappt mina ben mig de var som spagetti. Symtomen blir bara mer och mer uttalande.

Och lungorna känns som en gammal rökare med kol ( trots att jag aldrig rökt ) men allt detta pga. Att bristen påverkar min syresättning i kroppen likaså till lungorna.

Det känns lite extra pirrigt idag då jag sist hamnade på akuten efteråt av en allergisk reaktion då jag reagerade på läkemedlet som jag fått.

Den här gången så försöker man mota en sådan reaktion eller åtminstonde lindra den med att ge mig ett starkt kortison dropp en timma innan infusionen.

Så jag håller nu både tummar och tår för att allt går vägen.

Det är konstigt förr så kunde man ha ett litet motstånd till dessa besök inom vården men som man ändå var tvungen att göra men jag blev nog van med att lägga min intergritet på hyllan förra året när jag gjorde min stora operation.

Från att jag själv vårdat patienter medans jag klarade av att arbeta till att själv bli patient är lite speciellt man blir nog lite jobbigare 😉 som patient då man vet sina rättigheter.

Men jag fann mig bara i det som hände runt omkring mig och blev aldrig någon jobbig patient. Det jag bad och ringde mest om var just smärtlindring då smärtan var svår efter operationen.

Pga min smärt problematik var också just smärtlindringen så viktig för att inte få bestående smärtor vilket jag dock fick ändå men det kan ju också ha blivit ännu värre.

Det är oundvikligt idag när man ligger i den här sjukhussängen igen med nålen kopplad i armen och droppet som pumpar in medicinen i min blodbana att ändå minnas tillbaka på tiden i Uppsala. Det gör sig påmind.

Om ca 6-8 veckor så är det dags för en kontroll röntgen igen och då får vi ju se om den tumör rest dom hittade sist på röntgen och som fanns kvar bakom bröstbenet om den har ändrat sig.

Det känns sådär att leva med den vetskapen att jag snart i värsta fall kan behöva genomgå samma stora operation en gång till.

Jag är så tveksam till om jag skulle orka det men vad har man för val.

Vissa stunder så tänker jag mer på det och vissa gånger finns det knappt med mig alls eller jag vill ju i varje fall tro att jag kopplar bort det ibland.

Men helt borta är det ju sällan och den vetskapen maler lite där under ytan.

Nu hoppas jag på att jag ska pigga på mig med infusionen som jag får idag och att jag blir lite starkare och orkar ta mina dagliga promenader igen vilket jag längtat efter ganska länge nu.

Solen hade ju gärna fått lyst med sin frånvaro idag för min del det mulna vädret hade passat mig bättre då denna kortison dropp lär göra att jag nog mest kommer att likna en röd tomat om solens strålar kommer åt mig.

Det är lite synd att beroende på hur ev oönskade reaktion håller sig borta eller ej så vet jag ju inte om jag kommer att behöva ännu mer kortison. Och i och med detta så måste jag ju vara försiktig med solen.

Och man vill ju inte missa det fina höst vädret.

Men först och främst så är ju hälsan viktigast och att komma på fötter igen.

Jag gör som jag brukar jag tar en dag i taget nu så får vi se hur det blir med allt. På något sätt löser det sig.... det måste det göra.

Det är ändå otroligt skönt att det är pågång nu med min behandlig som jag verkligen behöver.

Och efter det här så får det bli vila för min del och att läka kroppen. Då den varit under en stor stress.

Ha en fin dag 🌸

Gillar

Kommentarer

fridamardling
fridamardling,
Så stark du är! 💕 Hoppas att du inte får en oönskad reaktion på unfusionen idag 🌸
nouw.com/fridamardling
MinResaTumörMittLiv
MinResaTumörMittLiv,
Tack snäll man får göra det bästa av allt och kämpa man har ju inget val. Ha en fin dag 💗
nouw.com/minresatumörmittliv