Ångestfylld dag där det blev vändningar i planeringen av operation

Idag hade maken och jag tänkt att dagen skulle bli väldigt lugn och vi skulle bara tanka oss med ny energi så gott det går.

Men det slutade på ett helt annat sätt.

Jag blev uppringd från Akademiska sjukhuset av en sjuksköterska om att det blivit ändringar i planeringen av min operationstid. Det kom fram senare att en thorax kirurg som hade bakjour hade satt upp mig för operation nu på måndag istället för på onsdag.

Dom sa att det var osäkert med planeringen inför onsdag att hinna med min operation.

Det blev den där reaktionen igen som är så jobbig där man helt kastas omkull känslomässigt och den där berömda omvridningen eller knuten i magen som gör att du vill vika dig dubbel. Illamåendet som sköljer över dig paniken, ångesten.....

Jag inser att jag fick inte mina dagar där jag skulle förbereda mig mentalt inför onsdagen. Jag måste istället nu börja planera och packa ihop allt jag ska ha med mig.

Vilan som jag skulle haft den behövde jag verkligen då jag kännt mig totalt utmattad sedan resan till Uppsala i måndags.

Men det är inget att göra något åt utan nu måste jag bara hitta styrkan, modet, min envishet och orken att kriga framåt mot operationen och besegra den där förbannande tumören som tog sig rätten och utan att fråga om lov satte sig tillrätta och börja växa i min kropp.

Jag önskade så att det hela var över nu och att jag fick fokusera på att läka istället.

Det var dock en bättre thorax kirurg idag som ändå hade lite förståelse för min oro och ångest över operationen. Jag har under hela tiden sedan jag började prata med Uppsala varit lovad lugnande om jag skulle behöva det.

Men när jag väl var där på mötet med dom i tisdags så nekade den läkaren mig det. Eller om han var nonchalant mot hur jag verkligen mådde.

Men i dag när det var en annan kirurg var det inga problem alls jag fick ett recept omedelbart.

Jag hoppas jag slipper ta dom men om det behövs så kommer jag att ta den hjälpen.

Det känns overkligt att det nu bara är två dagar kvar innan operationen blir av. Om dom nu inte får in akuta saker och att dom då måste skjuta på operationen eller att mina infektionsvärden är värre då dom var lite förhöjde när dom kollade i tisdags.

Även hur rädd jag än är inför operationen och att känslan om något skall gå fel eller om rehabeliteringen efteråt är jobbigt. Så skulle jag inte orka fortsätta längre med att gå med ovissheten om när och var operationen blir. För den äter upp mig.

Stundtals går det ändå ganska bra nu och hanka sig fram, men också för att stundtals vara mycket ångest som kommer över mig och det är jobbigt att ha det så.

Man får hålla tummarna för att operationen kan bli av trots en eventuell infektion.

🌸


Gillar