Det var ovanligt många besökare där när vi kom dit men det är ju bara kul att det går bra för arrangörerna.

Det fanns allt ifrån delikatesser, smycken, hemslöjd och mycket annat att välja mellan.

I matboden finns allt från korv, bröd, enbärsmust, svagdricka, glögg, sill, te, kaffe, sylt, marmelader, marsipan godis det finns så mycket gott att smaka på. Så det är väl värt ett besök. Jag köpte med mig lite hundra procentig saffran hem så det blir spännande att se om man märker någon skillnad vid kommande julbak.

Det fanns möjlighettill att få en åktur med häst och vagn vilket är mysigt för både barn och vuxna.

Vi avslutade julmarknaden med den årliga skinkmackan på det mysiga lilla cafet som finns där. Dock hade man missat lite i att få till den där riktiga julstämningen inne på cafet som det brukar vara och det var lite synd.

Helgen har varit ganska intensiv med firande av en 60-åring på lördagen och sen på söndagen kom min brorsdotter för en heldag vilket var jätte mysigt.

Vi åkte till en handelsträdgård för lite köp av nya blommor och där finns ju även mycket annat i form av present saker och inredning. Brorsdottern fastnade för en uggla som hon fick av mig. Väl hemma igen blev det ett skogs besök för att hitta en bra gren till ugglan.

Det var rättså kallt och friska vindar när vi gick mot skogen igår. Men ändå skönt om man bara har varma kläder.

Så min helg har varit ganska intensiv måste jag säga jag var lite rädd för att det skulle bli alldeles för mycket för mig och visst det känner jag av att det blev på ett sätt.

Men det var så väl värt det.

Hur är det för övrigt med allting då....

Jag dras ännu med den envisa hostan jag haft sedan mina lungblåsor föll ihop som en komplikation av min operation. Jag tycker dock att hostan har ökat i intensivitet.

Det blir att den irriterar över bröstkorgen då det blir en ansträning varje gång en host attack kommer. Men hostan kommer och går.

Röntgen undersökningen, den kontroll röntgen som jag var på för någon vecka sedan resulterade i att något nämnts om att det bakom bröstbenet och uppe vid bröstbenet nämns ett fynd. Att det finns något kvar där något som man kallar rester och vad det innebär har jag ingen aning om och inget jag fått svar på än heller.

Utan jag kommer nu att bli kallad till en läkarbesök och det kommer då att bli genomgång där.

Tankarna började snurra på mig direkt när jag hörde detta vad innebär det? Finns det tumör rester kvar, eller är det thymus vävnad eller vad är det.

Men jag kommer att bli tokig på allt funderande kring vad det kan vara och man vill verkligen inte tänka tanken på att behöva gå igenom allt som jag gjorde i somras ytligare en gång.

Men jag försöker att inte fundera så mycket på allt utan jag lägger det lite åt sidan så länge och väntar ut besöket som jag kommer att bli kallad till och ser vad läkaren kommer att säga jag skulle även få se mina röntgen plåtar då vilket kan bli intressant då jag inte har fått se tumören jag bar på.

Så jag håller både tummar och tår för att det inte är alltför negativt det som hittats.

Så som vanlig, andas ta en dag i taget och försök att hålla lugnet. Jag kan inget göra något åt det just nu ändå utan jag får förlita mig till läkarna.

Och jag fokuserar på att ta en dag i taget.

Det var lite grå kallt ute men annars ett ganska okay väder igår men idag är det annorlunda. Det är grått milt sagt och regnigt och ett riktigt höstväder och löven faller utanför fönstret.

Medans jag väntade i Nyköping igår så tog jag en tur på Hellmanska gården och kollade in lite Ernst saker.Dom som känner mig vet att jag gillar honom och hans saker.

Det fanns mycket fint..

Men skönt att det funkade för har ju inte sett så mycket sedan min operation och det var verkligen skönt att komma ut och se något annat.

Dock kändes det som om jag skulle stupa när jag var hemma igen. Så nu blir det mycket vila och jag har även känningar åt halsen och lungorna än.

Bröstkorgen tycker jag är bättre men ibland kan jag fortfarande känna lite smärta mitt i bröstbenet. Över operations såret så är det vissa dagar riktigt skapliga medans vissa är riktigt jobbiga med smärta och stickningar över området.

Som förmodligen är en slags nervsmärta och jag hoppas verkligen inte att den blir bestående.

Röntgen svaret har jag inte fått än.

Jag försöker ta dagarna som dom kommer och hitta små guldkorn jag planerar inte så mycket just nu utan låter dagen och måendet få styra vad jag klarar av.

Veckorna bara flyger iväg tycker jag och det närmar sig Alla helgona helgen som jag tycker är en fin och mysig helg. Och sen kommer ju min favorit tid på året dvs. Advent och jul.

Vi har inga stora planer för julhelgen utan tar den som den kommer maken hade en önskan om att vi bara skulle vara hemma i lugn och ro efter allt som vi gått igenom.

Men inget är helt bestämt så vi får se hur det blir det är ju ett tag dit.

Det var rättså kallt med den där krispiga höstluften som är så härligt.

Jag hoppas verkligen att vi får uppleva en riktig vinter i år. Det är ändå något speciellt med det.

Nu ska jag bara vila, sitta med lite varm dryck i soffan kanske till en bra serie och dra över mig den varma filten och värma mina kalla fötter med ull tofflorna.

Man får göra det bästa av allt.

Och höstmys med lite levande ljus är en av favvoriterna den här årstiden.

Tidigt imorse så var det då dags igen för att anlända dit där hela min karusell drogs igång i April månad i år. Eller visst så ska jag vara ärlig så har jag ju redan varit där en sväng i Augusti när jag fick komplikationer efter min stora operation.

Men det kändes ändå lite annorlunda denna gång nu var besöket mer planerat.

Jag hade en liten konstig känsla i maggropen när jag kom fram till dörren in till radiologen fast igentligen borde jag ju bara vara mest tacksam vilket jag också naturligtvis är. För utan den där upptäckten i April kan ingen säga hur allt skulle ha slutat för mig hade inte tumören upptäckts där och då vad hade då dom celler som fanns där till slut utvecklats till.

Det är knappt så jag vill tänka tanken men man vet ju vad som kan hända när celler börjar föröka sig och betee sig onormalt och ökar mer än dom borde.

Så jag är enormt tacksam för den tidiga upptäckten. Tänk vad mycket här i livet som bara handlar om en slump.

Men ändå så blev mitt återbesök idag en påminnelse om allt jag gått igenom dom närmaste sex månaderna och allt det jobbiga som jag gick igenom där i våras.

Mina tankar fanns ständigt närvarande under hela undersökningen och allt som jag gjorde var en ständig påminnelse. Det var verkligen svårt att helt koppla bort mina tankar när jag väl låg där i DT:n med nålen i armen det var den man snart skulle ge mig kontrasten igenom.

Då där i April märkte jag av att man började ta lite fler bilder när igentligen undersökningen var över. Jag märkte på dom att något var det efteråt och en sköterska betonade verkligen att ” en läkare kommer att ringa dig snart för att prata om svaret ” Oftast brukar dom bara säga att du får svaret av din läkare sen ” dom får ju inte säga mer än så.

Men det märktes att det var något men när jag väl gått därifrån så lade jag den känslan åt sidan och tänkte inte mer på det och sen var jag så oförberedd på det där samtalet när väl läkaren ringde upp mig den där eftermiddagen och berättade för mig om svaret.

Det var där och då efter att första chocken lagt sig som mattan verkligen drogs undan under mina fötter totalt.

Det var verkligen en hel del av allt det där som kom upp till utan idag igen.

Man tog några extra bilder idag med och jag började noja för ett tag men samtidigt så vill jag inte tillåta mig att gå upp i något nytt förren svaret kommer.

Jag måste ju tro på att allt ser bra ut och att det kommer att forsätta så även vid den årliga kontrollen om tolv månader. Jag önskar verkligen inte att någon ny tillväxt skall ske.

Som sagt jag bär med mig en erfarenhet rikare av allt som jag gått igenom. Och det är på både gott och ont.

Men helst hade jag sluppit gått igenom det jag tvingades göra.

Men man styr inte över allt som man drabbas av här i livet. Och jag är ändå tacksam över att allt har gått bra.

Jag har fått kämpa mig tillbaka efter operationen och jag kämpa än idag med vissa sviter efter operationen. Men jag lever fortfarande och det är viktigast.

Ta vara på livet, lev i nuet, skratta, gråt, älska, var snäll mot dig själv och andra. Ha ett öppet sinne. Och se det du verkligen har och gläds åt det för jag tror ändå att det är det som är det viktigaste här i livet.

Var rädda om er alla.

💞 Carpe diem 💞