@orsakullans bloggutmaning idag är, Det är endel matmarknader numera, mina tankar om sådant.

Jag har vid några tillfällen varit på matmarknader när det har ordnats runt om och tycker att det är en härlig tillställning att befinna sig på.

Dock är jag lite feg när det kommer till att smaka vissa maträtter när jag vet vad det är *ler*

Men annars så tycker jag att det är härligt med nya lukter och smaker och att man får lära sig något nytt ifrån dom olika länderna som är med och ordnar allt.

Så jag ger tummen upp för matmarknader.

Kram K


Gillar

Kommentarer

Det finns hos mig mycket mer sällan idag, tankarna, mina tankar om den resa som jag gjorde för två år sedan. Dom har bleknat en aning.

Tänk att det var slumpen som avgjorde mitt öde och räddade mitt liv. Annars hade man kanske inte hittat min tumör i tid och då hade det funnits en risk sa läkarna att min tumör hade hunnit bli elakartad. Tänk att en annan rutinkontroll som jag hade på röntgen den dagen sen kom att visa något helt annat än vad jag skulle kolla upp den dagen.

För röntgen plåtarna visade något som man misstänkte var en tumör, en stor förtätning som bredde ut sig i min brösthåla. Den växte bakom mitt bröstben och det dom såg på röntgen plåtarna skulle inte vara där och framför allt inte växa där.

Akademiska sjukhusets experter i Uppsala kopplades in och snart stod det klart att det verkligen var en tumör och thorax i Uppsala beslutade att den måste opereras bort via öppen bröstkorg.

Från den dagen när mitt besked kom så började mitt helvete, ett helvete av dödsångest, matleda, sömnbrist, och en stor oro inför operationen och för framtiden. Det var min allra första operation som jag skulle genomgå då jag aldrig hade opererats förut.

Där och då så önskade jag att det hade varit en vanlig knä operation eller vad som helst som jag skulle operera men inte en sådan här stor tumör operation som jag nu blev tvungen att genomgå.

Man skulle såga upp mitt bröstben, och därefter försöka att avlägsna hela tumören.

Veckorna fram till operationen gick sakta, och att gå i detta läge och vänta på att operationstiden en dag skall dimpa ner i brevlådan men inte veta när var väldigt stressande i en redan stressande situation.

Pga kaos på avdelningen, semestrar och många operationer så blev min operation försenad med två veckor över utsatt tid.

Allt som jag blev tvingad att möta öga för öga pga min tumör, bara omställlningen till att nu så skulle jag vara patient för första gången och jag skulle inte ha någon egen kontroll över något var väldigt nytt för mig.

Det var en enormt tuff period i mitt liv. Jag vet att jag tänkte då att mitt liv kommer aldrig att bli detsamma igen aldrig någonsin. Man har fått sig en enorm törn, man har fått känt på vad riktiga rädslor verkligen är, och visst det jag gick igenom förändrade mig.

Jag växte av det som hände mig, jag slogs också ned rejält, och jag tappade fotfästet för ett tag. Men nu i efterhand så kan jag säga att det gjorde mig så mycket starkare och det gjorde mig mindre rädd.

Om jag skulle drabbas av en ny tumör igen vilket jag har en ökad risk för att göra så vet jag att jag har styrkan att ta mig igenom det igen. Jag har en järn vilja när väl något händer.

Jag hade en rädsla där och då och det var att jag skulle få svårt att läka det själsliga såret, att jag skulle gå runt sen och vara rädd framöver, rädd för att drabbas igen.

Men jag har klarat att jobba bort dom rädslorna. Visst finns den tanken hos mig ibland men jag vet också att om det händer igen att jag får tillbaka tumören så kan jag ändå inte göra något åt det. Utan jag kan bara stå redo och ta fajten en gång till.

Jag vill inte leva i skuggan av en massa rädslor som skulle hindra mig ifrån att leva mitt liv.

Och en sak vet jag idag och det är att det är viktigt att leva här och nu samt att leva det liv som man själv vill.

För även om jag visste det redan innan allt detta så vet jag det ännu mer nu efter det jag var med om, livet kan vända väldigt snabbt och livet kan vara över på någon sekund..

Jag fick en till chans så det är min skyldighet att ta tillvara på den chansen.

Jag tänker allt mindre på det som har varit och på den jobbiga resa och period som jag hade. Men visst vissa stunder och vissa dagar så kommer tankarna komma upp. Och det är nog bra att dom gör det för jag behöver ännu bearbeta allt.

Maken och jag pratar också då och då om allt som varit. Det kommer ju för alltid att vara endel av oss nu.

Det jag var med om blir som en påminnelse till mig om att leva rätt, här och nu och att jag ska njuta av livet.

Jag blev klokare, jag blev ännu mer tacksam och jag sätter ett ännu större värde på allt idag. Och jag är inte lika rädd för att dö längre.

Man brukar ju säga att ur varje jobbig händelse som man är med om så lär man sig något nytt och det håller jag hundra procent med om.

Kram K

#fuckcancer

Gillar

Kommentarer

Jag har haft en underbar lördag.

Maken och jag velade länge om vad vi skulle hitta på för något idag men vi kom inte på något.

Och vi stod nog båda två med fötterna lite på båda sidorna av att vara hemma eller åka bort och ingen sida vägde tyngre än den andra.

Så vi stannade hemma vilket var helt rätt beslut efter att ha fixat iordning sig så blev det en god frukost. Och sen blev det att gå ut i det soliga och varma vädrat undrar om detta var den sista riktigt varma dagen för i år tro.

Jag intog solstolen en stund i mjukisbyxor och en skön mjuk tröja jag älskar verkligen att gå i mys kläder och sen så fick solen värma mitt ansikte.

Tänk så fel det hade kunnat bli om vi hade tagit bilen och åkt en sväng idag, eller fel och fel men detta blev i varje fall helt rätt beslut.

En lugn och återhämtande lördag.

Trädgården börjar att visa höstens färgspel nu och det är så vackert.

Kvällen är ännu helt oplanerad och hur härligt är inte det men lite god mat ska det bli och kanske något bra på tv:n.
Sen om det blir en serie eller film det återstår att se.

Om vi inte bara struntar i tv:n ikväll, tänder ljus och bara samtalar. Sådana stunder är guld värt.


Nu till
@orsakullans bloggutmaning idag som är , när jag slog vad.

Jag tror faktiskit inte att jag någonsin har slagit vad om något, möjligen någon gång när jag var mindre och som jag ändå inte kommer ihåg nu,

Jag ogillar att slå vad om saker och tycker nog mest att det är stressande och sätter press.


———————————————-


Jag hoppas att ni med har haft en fin lördag och jag önskar er en fin kväll. Var rädda om er och varandra.

Stor Kram K

Gillar

Kommentarer