Kronisk smärta stannar inte vid att ha ont i kroppen...

Jag vet inte hur många gånger som folk i min omgivning ifrågasätter mig och mina kroniska osynliga sjukdomar.
De är bara mina närmaste, min man och son som ser bakom de skal de clownansikte som jag gömmer mig bakom när jag är bland vänner, familjemedlemmar och arbetskamrater.

Att leva med kronisk smärta stannar inte vid ont i kroppen, sjukdomarna påverkar dina relationer till andra människor. Jag har tidigare skrivit om hur det kan kännas när den kroniska smärtan ifrågasätts av omgivningen, hur ett dåligt bemötande kan förstärka lidandet och smula sönder självkänslan.

Du vet säkert hur det är, att ha kronisk smärta stannar inte vid att ha ont i kroppen, sjukdomen påverkar dina relationer till andra människor.

När olika person i ens omgivning inte förstår eller vill förstå att man lever med olika osynliga kroniska sjukdomar kan vara jobbigt i sig, men de som är ännu värre är när hela tiden blir ifrågasatt eller när personer liksom påstår att man inte kan vara sjuk eller ha ont om man ex sminkar sig eller kanske gör iordning naglarna eller att man någon dag väljer att gå i skor med klack. Vad är det för löjligt påstående, helt idiotiskt.

De dagar jag tar mig utanför dörren, de är väl klart att man väljer att sätta på sig mitt så kallade clownansikte. Jag och många av mina vänner med kroniska osynliga sjukdomar som många av dom är kvinnor är fortfarande som andra kvinnor ute i samhället.

Du som dömmer och påstår att vi med kroniska osynliga sjukdomar, ställ dig själv frågan, den dagen du ligger hemma med maginfluensa, feber och lite lätt bakfull brukar du ta dig utanför dörren då?

Troligen inte...

De dagar som de är värst, ser inte du mig eller mina vänner utomhus, många av oss ska vara glada om vi kommer upp ur sängen.

Så när jag och de personer med kroniska osynliga sjukdomar har en bättre dag som kanske kan jämförelse med snuva, huvudverk och lätt feber med febervärk, på väg att bli sjuk känsla... De kanske är den dagen som vi orkar ta oss ut till arbetet, skolan, affären, eller läkaren. Men då vill jag ju inte se halvt levande ut, vissa av oss kanske unnar oss manikyr, andra passar på att ha sina nya skor med klack eller helt enkelt sminkar sig. Det du ser är ett skal, ett skal av den forna jag, som jag och mina vänninor med osynliga sjukdomar en gång var och som jag fortfarande vill vara. Jag har fortfarande ont, jag är fortfarande utmattad, jag har fortfarande mina symtom och jag har fortfarande kvar mina osynliga kroniska sjukdomar bakom detta skal, bakom detta clownansikte.

Och framförallt ser du inte när jag kommer hem innanför mina fyra väggar, hur jag kraschar, lägger clownansiktet på hatthyllan, du vet inte hur långtid de tar för mig att återhämta mig till nästa gång jag ska ut för att sätta på min clownansiktet. De är i mitt hem jag får kärlek , förståelse och acceptans.

Gillar

Kommentarer