Första gången jag fick panikattack var jag gravid med mitt första barn och var runt 25 år.

Det började en kväll när jag låg i soffan med min sambo och tittade på tv.

Första känslan var som om någon satt på min bröstkorg och då menar jag en tyngd som kändes som en elefant.

Det kändes som att jag andades genom ett sugrör och de flimrade framför ögonen och jag både hörde och kände hjärtat och pulsen dunka i bröstet och öronen.

Jag sprang panikartad ut på balkongen för att försöka få mera luft.

Sambon försökte lugna mig genom att hålla mig, men då kände jag mig ännu mer kvävd.

Det kändes som det höll på så här i mer i en halvtimme, men i skälva verket höll de i sig endast några minuter.

Då trodde jag att de var barnet i magen som tryckte på mina lungor för att få plats.

Så här höll de på till och från under ca 1 månad och då fick jag attackerna ca 1-2 gånger i veckan och nu började de dyka upp när jag var på de trånga tågsvagnarna på väg till arbetet eller om jag satt trångt som bak i en bil eller om vi helt plötsligt skulle göra något oplanerat eller något oplanerat hände.

Sen så nämnde jag detta till min barnmorska och hon misstänkte på en gång att det var panikångest attacker som jag fick. Hon undrade då om det var något som jag oroade mig för just med graviditeten. Men jag hade inget som jag direkt var orolig över.

Men sen fick jag möjligheten att börja på grupp KBT och då kom de fram en massa saker som jag undermedvetet grubblade över. På utbildningen fick jag även en massa verktyg samt saker jag skulle göra.
Och för mig fungerade.
Vist har jag efter den tiden både haft känningar samt utlösande panikattacker.

Nu var det många år sen jag hade en fullbordad panikångest attack, men jag lever med konstant ångest och depression som går upp och ner och ibland kan jag få känningar.

Idag vet jag att jag även har HSP.
HSP är en förkortning för 'Highly Sensitive Person'. På svenska blir det fritt översatt 'högkänslig person' eller 'högsensitiv person'.

Pga detta diagnos tror jag att de är en av anledningarna till att jag utvecklade panikångest.

HSP, kommer jag att skriva om i ett annat blogginlägg.

Varför skriver jag idag om panikångest?! För de första för att synliggöra denna diagnos, men även för att snart börjar vardagen igen och många som har ångest och som får panikångest attacker får de när de ska börja skolan och arbetet igen.
Jag vet själv hur det är att gå till skolan med klumpen i magen och alltid ha ont i magen och må dåligt.
Samt att idag vet jag om att fler och fler mår sämre och utvecklar panikångest.

Så i detta blogginlägg finns en hel del vägledning både för dig som lever med ångest och panikattacker samt när anhöriga och nära vänner.

VAD ÄR PANIKÅNGEST?

Panikångest kännetecknas av plötsliga episoder av en akut och intensiv rädsla som "kommer från ingenstans, utan anledning". Denna intensiva panik vara oftast bara några minuter, men kan i sällsynta fall komma tillbaka i vågor under några timmar. Under attacken i sig kan följande symtom förekomma:

- En känsla av att bli kvävd
- Hjärtklappning
- Yrsel och matthet
- Skakningar
- Svettningar
- Illamående
- En känsla av att vara "utom sig själv"
- Domnande händer och fötter
- Värmevallningar och frossa
- Bröstsmärtor
- Rädsla för att bli galen
- Rädsla för att dö

Åtminstone fyra av dessa symtom finns med i en panikattack. Vid två eller tre symtom kallas det en begränsad symtomattack.

Dina symtom skulle bli diagnostiserade som panikångest om
1) du haft två eller fler panikattacker,
2) åtminstone en av attackerna följts av en månads oro över att få en attack till.

Det är viktigt att förstå att panikångest i sig självt inte innehåller några fobier. Paniken kommer INTE för att du tänker på, möter eller går in i en fobisk situation. Den kommer istället spontant, oväntat och utan en klar anledning. Attackerna kommer inte heller på grund av en drog eller ett medicinskt tillstånd.

Du kan få två eller tre attacker utan att någonsin få en igen eller på flera år. Du kan också få flera attacker följt av en "panikfri" period, för att återigen få flera attacker en månad senare. Ibland är den första attacken följd av återkommande attacker tre eller fler gånger per vecka tills du söker vård. I alla dessa fallen finns en tendens att utveckla förväntansångest, där du är hypermedveten och rädd inför att få nästa attack. Just denna förväntansångest är ett klassiskt kännetecken på panikångest.

Om du lever med panikångest kanske du är väldigt rädd för dina symtom och söker därför läkares hjälp för att hitta en medicinsk anledning. Hjärtklappning och oregelbundna hjärtslag kan leda till EKG och andra tester som i de flesta fall visar på normal funktion. Som tur är blir läkarna hela tiden duktigare på att skilja panikångest och verkliga hjärtfel ifrån varandra.

En diagnos i panikångest är bara möjlig efter möjliga medicinska anledningar - såsom hyperglykemi (högt blodsocker), hypertyreoidism (för hög ämnesomsättning), överreaktioner till koffein eller abstinens från alkohol och lugnande medel - har uteslutits. Anledningen till panikattacker är en blandning av ärftlighet, kemisk obalans i hjärnan och personlig stress. Plötsliga förluster eller stora förändringar i livet kan trigga igång attackerna.

Människor tenderar att utveckla panikångest i tonåren eller i tjugoårsåldern. Runt hälften som har panikångest utvecklar den innan 24 års ålder. I ungefär en tredjedel av fallen är panikångesten ihopkopplad med agorafobi. Mellan 1-2% av befolkningen har "ren" panikångest, mellan ungefär 5% är drabbade av både panikångest och agorafobi. Kvinnor är ungefär dubbelt så benägna att utveckla panikångest som män.

Rökning ökar risken för att drabbas av panikångest. Ungefär 30% av människor med panikångest använder alkohol för att självmedicinera sig, vilket ofta förvärrar deras symtom när bakfyllan slår på.

VAD KAN JAG SJÄLV GÖRA?

Det viktigaste är att du försöker fortsätta med det du håller på med, även om du känner ångest. Träna på att tillåta ångesten att finnas där. Att sluta göra saker som du egentligen vill är inte bra. Ångest i sig är inte farligt.

Pröva att göra så här om du vill ha något att fokusera på när ångesten kommer:

Sätt dig ner eller stå och tryck ner fötterna i marken. Känn efter hur det känns.
Försök att andas lugnt. Lägg en hand på magen och känn att den rör sig när du andas.
Beskriv för dig själv vad som händer just nu i dina tankar och i kroppen. Tillåt dina tankar och känslor att få vara precis som de är. Det du känner är naturliga ångestreaktioner i kroppen.
Notera när ångesten minskar. Det blir alltid lugnare efter en stund.

HUR DU HJÄLPER NÅGON MED EN PANIKATTACK - att hjälpa alla som lever med panikångest!

Att se sin vän ha en panikattack kan vara en mycket oroväckande upplevelse. Du känner dig ofta hjälplös i vad som verkar vara en väldigt simpel situation (men som sällan är det). För att hjälpa din vän igenom attacken så lindrigt som möjligt, följ dessa 10 riktlinjerna:

1. TA DEM TILL ETT LUGNT OMRÅDE
Personen kommer förmodligen ha en överväldigande vilja av att lämna platsen den befinner sig på. För att underlätta detta medans du håller den säker, ta den till en annan plats som gärna är öppen och lugn. Rör aldrig vid någon som har en panikattack utan att först fråga och få klar tillåtelse att göra det. I vissa fall kan att röra någon utan att fråga öka paniken och göra situationen värre.

Ibland har en person med paniksyndrom redan tekniker eller medicin som de vet kommer hjälpa dem igenom en attack, så fråga dem om det finns något du kan göra. Det kanske finns en plats som de föredrar.

2. TALA TILL DEM PÅ ETT BETRYGGANDE OCH STADIGT SÄTT
Var beredd på möjligheten att personen försöker fly. Även om du kämpar i motvind är det väldigt viktigt att du håller dig själv lugn. Säg åt personen att stanna kvar, men greppa eller håll aldrig kvar någon. Om de vill röra på sig, föreslå att de stretchar, gör upphopp eller går på en snabb promenad med dig.

Om de är hemma kan du föreslå att de ordnar till garderoben eller städar ordentligt som en aktivitet. När kroppen är inställd på kamp-eller-flykt är det bra att styra energin mot fysiska objekt och konstruktiva uppdrag som kan hjälpa dem att hantera de fysiska effekterna. Att byta aktivitet kan ändra humöret till det bättre och hjälpa till att bryta ångesten.

Om de inte är hemma kan du föreslå en aktivitet som hjälper dem att fokusera. Det kan vara något så simpelt som att lyfta armarna upp och ner. När de blir trötta eller uttråkade med upprepningarna kommer deras sinne vara mindre fokuserat på paniken. Det kan också vara bra att få dem att hitta 5 saker de kan se, 4 saker de kan röra vid, 3 saker de kan höra, 2 saker de kan lukta på och 1 sak de kan smaka på.

3. STRUNTA INTE I DERAS RÄDSLOR
Att säga saker som "det finns inget att oroa dig över" eller "det är bara i ditt huvud" eller "du överreagerar" kommer bygga på problemet. Rädslan är på riktigt i den stunden och det bästa du kan göra är att hjälpa dem igenom det - att minimera eller avvisa rädslan på något sätt kan göra panikattacken värre. Säg bara "det är OKEJ" och fortsätt till att andas.

Känslomässiga hot är lika riktiga som dödshot mot kroppen. Därför är det viktigt att ta deras rädslor seriöst. Om deras rädslor inte är grundade i verkligheten och de reagerar på det förflutna kan det vara bra att berätta hur verkligheten ser ut för dem med något konkret exempel.
Att fråga frågor på ett lugnt och neutralt sätt, såsom "reagerar du på vad som händer just nu eller något som hänt i det förflutna?" kan vara bra för att få den med panikattacken att organisera sina tankar för att känna igen flashbacks och direkta faror. Lyssna och acceptera vilket svar som än ges. Ibland har personer som varit i skadliga situationer väldigt starka reaktioner på direkta faror i nuet. Att ställa frågor och låta dem komma på vad de reagerar på är det bästa sättet att hjälpa dem på.

4. SÄG INTE "LUGNA NER DIG" ELLER "DET FINNS INGET ATT OROA SIG ÖVER"
Att vara nedlåtande och inte ta dem på fullt allvar ökar bara ångesten. Att säga till dem att det inte finns något att oroa sig över påminner dem även om hur långt ifrån verkligheten de är, vilket ökar paniken. Försök istället att säga "Jag förstår att du är upprörd. Det är OKEJ. Jag är här på att hjälpa dig." eller "Det kommer vara över snart. Jag är här för dig. Jag vet att du är rädd, men du är säker med mig."

Det är viktigt att du ser det här som ett riktigt problem, som att deras ben var skuret och de blödde kraftigt. Även om du inte kan se vad som faktiskt sker, kan du försöka förstå att någon väldigt läskigt händer med dem. Situationen är verkligen på riktigt från deras sida. Att behandla den så är det enda sättet du kan hjälpa på.

5. PRESSA DEM INTE
Det här är inte läget att pressa personen att svara på dina frågor eller att göra saker som höjer ångesten. Minimera stressnivån genom att vara en lugnande pelare och låt dem komma in i ett lugnt tillstånd. Insistera inte över att veta vad som skapade panikattacken om personen inte vill svara, det gör det bara värre.

Lyssna tröstande om de spontant försöker lista ut vad de reagerar på. Döm inte. Bara lyssna och låt dem prata.

6. UPPMUNTRA DEM ATT KONTROLLERA SIN ANDNING
Att återfå kontroll över sin andning kommer hjälpa till att eliminera symtomen och hjälpa dem att lugna ner sig. Många människor tar korta snabba andetag när de får panik och vissa håller andan. Det här sänker syreintaget och kommer få hjärtat att skena iväg. Använd följande teknik för att få tillbaka andningen till normal igen:

Försök att räkna andetag.
Ett sätt att hjälpa dem är att göra det här är att säga till personen att andas in och ut när du räknar. Börja med att räkna högt och uppmuntra dem att andas in på två sekunder genom näsan och ut på två sekunder genom munnen. Öka efter ett tag till 4 och sedan till 6 om det går tills deras andning har saknat ner.

7. HÅLL DEM AVSVALKADE
Många panikattacker kan vara följda av känslor av värme, speciellt runt nacken och ansiktet. Ett kallt föremål, gärna en blöt duk eller liknande, kan hjälpa till att minimera det här symtomet och således sänka graden av attacken.

8. LÄMNA DEM INTE ENSAMMA
Stanna med dem till de har återhämtat sig från attacken. Lämna aldrig någon som har problem att andas ensam. En person med en panikattack kan verka ovänlig eller oförskämd, men försök förstå vad de går igenom och vänta tills de återhämtat sig. Fråga dem vad som fungerat förr och om och när de har tagit sin medicin.

Även om du inte känner dig så hjälpfull ska du veta att du är en viktig distraktion för dem. Om de varit helt ensamma skulle de bara ha sig själva och sina tankar att fokusera på. Att du är där hjälper dem från att sväva ifrån verkligheten. Att vara själv med en panikattack är fasansfullt.
Om andra människor är runt om er, se till att de håller sig på avstånd. De kan mena väl, men bara göra saken värre.

9. VÄNTA UT ATTACKEN
Det kan verka som en evighet för er båda (speciellt för dem) innan attacken avtar. Generella attacker tenderar att vara starkast efter ca 10 minuter och sedan stadigt avta med tiden.

10. TA HAND OM DIG SJÄLV
Du kan känna mycket skuld över att du inte kan hålla dig lugn under en väns panikattack, men det är vanligt. Du ska veta att vara oroad och lite rädd är en hälsosam reaktion på se en panikattack. Om det hjälper kan du fråga din vän om ni kan prata om det senare, så att du är bättre förberedd i framtiden.

Källa: http://www.wikihow.com/Help-Someone-Having-a-Panic-Attack

VILKEN HJÄLP KAN JAG FÅ?

Du kan få professionell hjälp att hitta sätt att bli av med ångesten. Den vanligaste behandlingen är kognitiv beteendeterapi (KBT), annan samtalsbehandling eller medicin. Syftet med behandlingen är att du ska lära dig att stå ut med ångesten, så att den minskar och inte påverkar ditt liv lika mycket.

Det som funkar för en person kanske inte funkar för en annan. Därför är det viktigt att du får hjälp som är anpassad efter vad just du behöver.

Du har alltid rätt att vara med och bestämma om din vård och behandling. Ställ frågor om du inte förstår. Du kan också be att få information nedskriven eller översatt för att läsa den i lugn och ro.

Du kan börja med att kontakta en ungdomsmottagning eller en vårdcentral. Du får gå till vilken mottagning du vill i hela Sverige. Om du går i skolan kan du gå till elevhälsan. Om du studerar och ångesten har med studierna att göra, kan du kontakta studenthälsan. Den du träffar kan hjälpa dig att söka mer specialiserad hjälp om ni tillsammans kommer överens om att det behövs. Det är viktigt att det känns bra med den kurator, psykolog eller läkare du träffar. Om du inte är nöjd kan du alltid be att få träffa någon annan.

https://www.facebook.com/118019361886537/posts/485866038435199?sfns=mo

Här nedan berättar jag mer ingående.