vardagstankar

blev inspirerad av min vän clara som skrev om tumblr och publicerade hennes gamla favoriter. gick in på min tumblr och 2015 träffade mig som ett slag i ansiktet. en ordentlig käftsmäll. scrollade igenom och såg allt som var då, allt som smakade att vara 16.

bilderna visar allt som formade mig. de jag klädde mig efter, klippte mig efter, sminkade mig efter. så mycket som tonsatte mina tonårsår. de jag tatuerade mig efter, glittrade mig efter. åt efter, inte åt efter, blundade och önskade att jag var. ville inte va. ville va. alla destruktiva möten, alla glittriga kvällar. blåmärkena vi fick varandra att slå på benen, höfterna, axlarna. kyssarna och vinet och de trasiga strumpbyxorna. mycket badkar och hud och stängda trötta ögon. en besk nostalgi allt ihop.

och sen en lättnad att inte vara där längre. visst var det fint men åh så skönt att det är slut.

här kommer lite gamla favoriter iallafall, trots att detta inte har så mycket med skrivandet att göra

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

hej. ​vill bara hälsa att man klarar sig 

tiden går lika snabbt när saker är jobbiga som den gör när allt är bra. även när det känns som tiden stannat för att allt gör så ont och inget någonsin kommer lösa sig så går tiden. samma tempo. inte snabbt inte långsamt, men samma mittimellan tempo som den alltid gör. lagom. och plötsligt har det gått ett år. för ett år sen var jag mitt ledsnaste jag. för ett år sen trodde jag att jag tagit livet av personen jag älskade, men nu, samma datum fast i ett annat liv en annan tid, står jag fortfarande här. står vi båda fortfarande här. och jag tror vi båda mår bättre detta året

så om du dör, om du dödar någon, om du tar slut på allt som känns som livet så tro mig, man klarar sig 

Likes

Comments

vardagstankar

vad tyst det är i huvudet ibland

och då går det ju inte riktigt att skriva

jag har fått veta att jag är dålig på att känna den här veckan. att jag är en människa som tänker, inte känner. det finns nog en del sanning i det, att jag tänker bort känslorna innan jag ens hinner känna dem. skrämd av så mycket, rädd att ha ont, rädd att tappa kontrollen, så hjärnan sätter igång för att täcka över. som brus, white noise eller vad det nu heter. myrornas krig över känslorna.

vi får se när det blir liv i huvudet igen

Likes

Comments

vardagstankar

när jag vaknar just den här morgonen ser jag en strimma sol bakom gardinen.
öppnar direkt fönstret, kan inte gå snabbt nog och där är det. blå himmel! sol! till och med fågelsång! mitt i vintern. sen ligger jag och trycker under täcket och andas in den. solluften. hör ett barn prata med sin pappa nere på gatan. någon i en annan lägenhet öppnar också fönstret så jag hör morgonradion från deras kök. föreställer mig hur någon nynnande lagar kaffe i den kulissen. svänger och skramlar, koppar till höger och vänster och kanske sådär sömniga sega tankar om nåt de drömde under natten. efter en långsam upptinande timme går jag själv upp och sätter på kaffet. i tystnad men fortfarande med värmen från uppvaknandet med mig. kvar i sängen ligger solen och mitt hjärta och det får allt att i mig att nynna.

Likes

Comments

dikter

åker snabbt baklänges
det är frost på träden nu för januari övergår i februari
frusen tystnad övergår i vinterns sista knak
fram och tillbaka åker jag
mellan två städer, två hem, två familjer
ibland splittrad mittemellan som ett isflak som spricker
plötsligt två bitar som flyter åt varsitt håll
det gamla trygga åt söder och det nya starka åt norr
man måste välja ett av dem för annars drunknar man mittemellan
nu är tåget framme och jag vänder rätt på mig
går ut uppåt framåt trängs bland andra isflak och kommer äntligen ut i kylan
januari övergår i februari och jag längtar tills allting smälter

Likes

Comments

vardagstankar

​januarimorgnar är olidliga och allt som börjar tidigare än 10 borde förbjudas.

så är det med det.

du vet när du vaknar som i en dröm, fortfarande tung och trött och det är tokigt kallt utanför täcket som tynger ner dig. när allt som finns är mörker. tjockt som dimma, nästan fast materia. så att du kanske kanske hade kunnat ta i det om du bara orkade sträcka ut din hand. mörkaste vibrerande morgonmörkret. men du orkar såklart inte känna efter för du vill bara sova. så trött att du bara vill bara ska bara kommer sova resten av dagen. eller i alla fall tills det blir ljust.

en vintersaga. det är en saga om mörker, tjockt som lera. en saga om tyngd, täcket som väger så mycket. en saga om att inte orka, inte vilja, tappa all lust. man tror att vintern kommer i december men det är bara en falsk inbillning, en lögn. den riktiga vintern är här nu. den gör sig påmind varje januarimorgon, när den fryser in min lust i bröstet och får mig att blunda på nytt. den får mig att vilja skjuta upp på livet tills det blir varmt igen. eller i alla fall tills det blir ljust kl 9. 

Likes

Comments

vardagstankar

idag var ännu en sån dag av stora steg och massiva barriärer som bryts ned. tror jag slog ut minst två tre tegelstenar ur min mur. så det är sånt här jag gör istället för att plugga. fotar bild efter bild i photoboot. låtsas att jag är i Paris med det pixliga filtret i bakgrunden. dagdrömmer. sitter i minst en kvart och balanserar vattenglaset på knät för att det är roligare än att memorera hyllningstal. vad jag inte ligger back i är ju en knepig fråga att svara på, men äsch.

uppdatering: hyllningstalet blev bra men nu är det för långt så nu måste jag göra det sämre

Likes

Comments

dikter

det finns en puls intill mig

en mjuk morgonkropp med ett lager av salt i min säng

en säng han kallar vår

genom fönstrets glas blir regnet en lugn ljudkuliss och jag känner hans rygg

hans höft hans lår hans vad intill min kropp

det här är att älska så att cellerna brinner


lakanen vi ligger bland är trassliga, alltid trassliga

jag vill aldrig glömma fuktiga stökiga sängar, och vad som händer innan

aldrig glömma hur hans läppar känns mot min hals, hur han kollar på mig i smyg, hur han ler när jag flämtar och fnissar av kittliga fingrar

för ofta snor jag hans kläder, går runt omsluten omfamnad av lukten

andas in minnen av badrumsmorgnar och delade duschar

jag vill aldrig glömma det mjuka i kroppens krokar

aldrig glömma där axeln blir till hals och där magen blir till höft

alla små ställen där mina händer fastnar


likt rymdens oändliga kartläggning tar hans existens aldrig slut

en gång sa han att universum dansar i mig, att han kunde känna det på min hud

men det är tokigt för om nåt är det han som dansar därunder

jag trycker näsan mot skulderblad vill aldrig gå upp vill alltid känna lukten av nyvaket

jag vill aldrig glömma mönstret av hans födelsemärken, den lilla knuten på högra axeln, dippen mellan musklerna i länden

jag vill aldrig glömma smaken av kaffekyssar, stickiga tröjor mot min hals, värmen när jag panikandas mot hans bröstkorg

och så ofta lämnar blöta mascarafläckar på hans tröja


jag har hans puls intill mig

en puls som värmer mer än alla eldar

och jag vill aldrig glömma hur det känns att somna bredvid honom

hur det känns att vakna bredvid honom

som nu

men jag är så rädd att glömma


Likes

Comments

vardagstankar

​​​

en låt jag haft på repeat idag för den satte så bra ton på färgen​ och den smakar ju ändå redan salt

Likes

Comments

​försöker läsa av ansiktsuttrycken. ligger i sängen och kollar försiktigt på kroppens drag, kanter, beslut. vilka beslut tar din kropp när det bli jobbigt? 

min kropp sluter sig, drar sig undan, stänger av. shutdown. musklerna spänner sig för att hålla ihop, hålla inne allt som händer i mig. håll still så jag inte går sönder. håll still då. 

jag inser att jag kommer brista om jag stannar i lägenheten, känner redan tårar som bränns, försöker brinna genom ögonlock och fransar. så jag drar på mig kläder, gömmer mig bakom byxor, strumpor och tröja med polokrage. gömmer ansiktet, ögonen mot golvet, en kropp som slutit sig. kan inte vill inte får inte visa det här nu. fast jag vet att jag borde. det går snabbt när jag bestämt mig för att fly. mumlar och nickar innan jag slinker ut genom dörren och direkt ner för trappan. intalar mig att det är för att skona de andra där inne, men egentligen är det av skam. kan inte vill inte får inte. 

innan jag hinner ut på gatan rinner elden på kinderna. jag flämtar förmodligen, fast utan att märka det. min kropp sluter sig, drar sig undan, stänger av. så jag känner inget. märker inget. syns det inte så finns det kanske inte heller. syns jag inte så finns jag kanske inte heller. 

Likes

Comments