Day 162 & 163

Och så var det tisdag, och vardagen är i full gång. Ser så mycket fram emot helgen och nästa vecka, mer än en ledig dag i sträck, och att Ea kommer. Har lördag och söndag ledig, den 25 och 26 (för att det är jul), och sedan på kvällen den 27 så kommer Ea och stannar tills den 2:a, och har fått ledigt mellan de datumen. Efter denna månad som jag haft (och den är inte ens slut än), så kunde det inte ha kommit mer lägligt. Måste ha en paus. Helst igår.


En sak som jag verkligen verkligen har insett med att ha bott här i nu ett halvår är att jag verkligen verkligen älskar att jag bor i Sverige. Thank god. Till alla er som ogillar Sverige, I hear you, jag var precis som er. Men allt är inte guld och gröna skogar här borta. Ha det i åtanke, vi svenskar får så himla mycket som vi bara tar för givet, men never again.

Jag kommer aldrig klaga (åtminstone inte på första året...) på vårt kollektivsystem. Jag kommer nästan att kyssa asfalten för att den är hel. Aldrig klaga på skolmat (inte för att jag kommer uppleva det igen) eller att ett läkarbesök kostar hela 250 kr. Jag kommer att tacka alla när jag är ute och kör på kvällen och det finns gatulampor längs vägarna. Att skatterna är omhändertagna. Att utbildning är näst intill gratis. Att vi kan lita på de lagar vi har och att vi röstar om i princip allt. Att kunna gå ner i pyjamas, eller att bara sitta med en bok i soffan. Tillgången till familj och vänner.

Livet här borta är bra, men jag tog för mycket föregivet hemma i Sverige.

Ett löfte för 2020: Uppskatta det jag har.

(Det är också inklusive det liv jag lever här, jobbar ständigt med det...)

Två stycken som gör det amerikanska livet så mycket bättre...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229