Är "jag" i singularis eller pluralis? Singularis, singular, säger du såklart. Singular, eftersom att "jag" är en person. "Jag" är du, du är "jag". Det beror på vem som säger det. Vem som säger "jag". När jag säger "jag" syftar jag på mig själv i singular. Jag som i i en person, för jag är ju bara en person, Det syftar alla på. Men tänk efter, tänk efter riktigt noga. Är det verkligen så? När man talar om "jag" så menar man sig själv, en person, men när någon säger "var inte så hård mot dig själv" eller "säg till dig själv att du är fin" så undrar jag; syftar man verkligen på en person då? Svaret är egentligen ja, för man syftar ju på att den personen ska säga det till sig själv, men samtidigt nej. Om jag ska sluta var hård mot mig själv, jag mot mig, så blir det jag jag mot någon, någon mot mig. "Jag" mot "Mig". Det bevisar att "jag" är i plural, för i det fallet är det om två individer. Jag blir helt knäckt av det här, av dessa tankar som dagligen cirkulerar i mitt huvud. Jag vet inte riktigt om någon förstår vad jag menar men det känns bra att få skriva ut det. Jag har nyligen läst, eller rättare sagt lyssnat på "Sköldpaddor hela vägen ner" av John Green. Där ifrågasätter huvudpersonen samma sak, om "jag" är i singular eller plural. Det överraskade mig att jag delade tankar med Aza Holmes, som huvudpersonen heter. Jag kommer troligtvis aldrig att få något svar på det här men jag kommer alltid att undra om "jag" är i singularis eller pluralis.

Likes

Comments