Det här är till barnet i dig

Idag vaknade jag upp med en sån stark idé till text att jag inte ens kunde fokusera klart på min morgonmeditation, jag var bara tvungen att få skriva detta till dig. Den här texten är till dig som någon gång tänkt en elak tanke till dig själv. Till dig som lider av ätstörda tankar. Dåligt självförtroende/självkänsla. Till dig som har ett komplicerat och svårt förhållande till din kropp. Även om texten idag är inriktad till just kroppen så kan den absolut användas i andra sammanhang med andra ämnen - där är du fri att välja själv vilket område du behöver stärka.


Börja med att gå tillbaka i ditt minne. Plocka fram en bild på dig själv från din barndom. Har du ett foto i mobilen/datorn/fysiskt foto så är det ännu bättre. Ha det med dig under hela min text.

Jag vill att du börjar med att räkna upp dina tre främsta anledningar till varför du till exempel ska hoppa över lunchen, kräkas, kompensera med träning fastän du är helt matt, avstå den där middagen med familjen, hetsäta, mm. Men innan du börjar så vill jag att du säger det med inlevelse till bilden du har på dig själv som liten. Till exempel: "Minna du har för tjocka lår och då får du helt enkelt stå ut med hungerkänslorna". "Men Minna! Jag sa ju åt dig att inte äta den där bullen, nu måste du genast gå och kräkas upp den." eller "Minna tänk om du hade varit smal och fin då hade du också kunnat gå på middagen med familjen. Men både du och jag vet att det är bäst du isolerar dig så du inte riskerar att bli tjockare". Fundera vilka dina tre starkaste anledningar är och vad dom vill att du ska göra.

Om jag får gissa så kändes det där inte jättekul. Men det blir värre.

Nu vill jag att du fysiskt med ditt finger pekar på dom tre områden på din kropp som du ogillar mest. Men du måste peka på den lilla versionen av dig själv. Om du har en bild i huvudet, fantisera fram en tydlig bild av din lilla kropp. Den står där mitt framför dig. Du som har ett foto framför dig, pekar direkt på fotot.

Samtidigt som du håller ditt finger mot varje kroppsdel vill jag också att du håller kvar fingret tills du berättat för den lilla varför just den kroppsdelen är mindre fin och bör ändras på. Till exempel: "Jag håller mitt finger på dina armar för att jag tycker dom är alldeles för stora". Eller "Jag håller mitt finger på dina kinder för att dom är för stora. Dom blir dessutom ännu bredare när du ler sådär."

Jag gissar att det där inte heller kändes så kul. Men det blir värre.

Nu vill jag att du i din fantasi förverkligar bilden av lilla dig. Du ser in i ögonen som sakta fylls av tårar efter vad du precis sagt till det här lilla barnet. Du kanske har ett tydligt minne av hur du kände/reagerade som liten när du blev ledsen och sårad. Få fram det ansiktet i ditt sinne. Ser du sammanbiten ut? Rädd? Tom? Skakar underläppen? Tittar du ner i backen eller upp på den äldre versionen som sitter här och läser just nu?

Vad har den lilla dig på sig för något? Regnkläder och stövlar? Nattlinne? Byxor och tröja? Blöja? Inga kläder alls? En fluffig tröja mormor stickat? Se det framför dig. När du ser det tydligt framför dig så vill jag att du ser hur lilla du vänder om och går. Hur dom gulliga små benen traskar bort. Hur stövlarna som älskar att hoppa i vattenpölarna bara fortsätter att gå förbi. Hur den gulliga lilla kroppen i nattlinne som älskar när mamma läser godnattsaga är påväg bort. Hur den gulliga blöjstumpen till rumpa går längre och längre bort.


Vad är din känsla nu? Vill din instinkt springa fram och stoppa lilla dig? Känner du dig elak? Ångerfull? Kanske håller du tillbaka känslorna inom dig just nu, du känner dig obekväm i situationen, tänker tankar som "men det är ju bara i min fantasi, lilla jag finns inte där på riktigt". Då vill jag påminna om när man var liten och tänkte tankar om hur det skulle kännas att "bli stor" "att bli vuxen". Visst kommer aldrig den där morgonen vi trodde skulle komma där vi plötsligt vaknar upp och känner "Hoppsan! Idag är jag en vuxen". Den dagen kommer förmodligen aldrig komma heller. Den lilla av dig kommer alltid finnas med dig.


Tillbaka till bilden av lilla dig som går iväg. Oavsett hur mycket du vill springa fram och omfamna den lilla så får du inte det. Du måste härda ut känslan och stå kvar där du står. Du måste känna hur det känns och på riktigt ta det till dig. Du får inte gå efter.

Jag tänker inte lämna dig med denna jobbiga känsla såklart. Jag kommer till min poäng med hela den här texten, jag lovar. Det finns en chans för dig att trösta och ta emot den sårbara lilla person som är påväg bort från dig. Men för att det ska bli möjligt så måste du plocka bort en del av dig själv som orsakade smärtan i den lilla kroppen. Den lilla av dig förtjänar att bli omfamnad av en trygg famn som inte vräker ur sig diverse elaka meningar. Det tror jag vi alla håller med om, att varje barn förtjänar en famn där villkorslös kärlek vilar. Alltid.

Jag ger dig chansen nu att visualisera en framtidsbild av vem du vill vara. Hur tänker, känner och agerar du där borta? Med tanke på att vi är vanedjur och att hjärnan behöver upprepa en tanke flera gånger för att den ska bli en självklar del så förstår jag att detta kan vara svårt. Men du måste börja någonstans för att komma vidare, eller hur? Dina tankar är inte en fysisk del av dig. Du har all möjlighet i världen att skapa dig själv till den du vill vara.

Välj en tanke som du lovar lilla dig att inte upprepa. Till exempel "Jag lovar att jag aldrig mer ska tänka på att dina armar är för stora. Det är inte i dina armar din värdighet eller identitet sitter Minna". Eller "Jag lovar att aldrig mer tvinga dig att gå till toan och spy. Det skadar dina inre organ, ditt hjärta och ditt psyke väldigt mycket och det vill jag aldrig orsaka dig Minna". Välj ditt lovord till dig själv. Säg det högt.


När du har lyckats lova dig själv något, stort som litet. Så tillåter jag dig att visualisera fram bilden av nya dig, hur du sitter och väntar längre bort. Väntar på att lilla du snart är framme för att omfamnas av en famn som gör sitt bästa till att vara en trygg förebild. Öppna din famn, ta emot lilla dig. Känn hur kramen känns. Stanna i den stunden tills du känner dig redo att gå vidare - men inte ensam - hand i hand med den lilla av dig själv.


Nu ska jag avsluta min meditation. Kram.

Gillar

Kommentarer