Fick lite energi å inspiration för å blogga, så här är jag & japp, jag lever. Vet dock inte vars jag börja detta inlägg. Det har hänt massor sen jag bloggade sist. Hela (och då menar jag hela) sommaren gick åt till jobb, men eftersom jag verkligen älskade det och valde et själv så kan jag inte klaga på det, saknar det faktiskt ibland. I höstas tog jag mig an mitt andra året på lärarutbildningen, och ja..får väl vara ärlig och säga att denna höst har varit extremt krånglig.

Började med en salstenta från en gammal kurs å sen har svenska kursen som jag läst (och fortfarande läser) gått i 180, typ å på det så har min praktik, som jag ska ut på vecka 46-48 å mina tänder krånglat nått extremt. Hösten har gått fort men samtidigt har den vart så lång å väldigt jobbig. Det gick bra till en början, jag hade motivation å va astaggad fram till delkurs 2, fonetik och språkljud...för mig som inte hör, så kanske ni förstår att denna kurs å sjukt svårt och tentan näst intill omöjlig (ja, jag har den kvar) vilket känns surt då jag lagt ner hela min själ på den. Med ett U på den, krånglig praktik å mer eller mindre konstant tandvärk (jo, jag ska till tandläkaren) så har hösten minst sagt var påfrestande å den motivation jag hade när jag började är inte alls lika hög, just nu är den faktiskt obefintlig vilket har påverkat skolresultaten negativt, klart det är jobbigt att ha restuppgifter, men jag kämpar på ändå!

Nu ska jag bara ta mig igenom denna praktiken å några veckor till i skolan innan jag kan åka hem till Norrland å hämta lite energi, det ska bli så skönt. I och med att det är så långt hem så har jag inte vart hemma sen i December förra året. Tänderna är jättebesvärliga idag, ucsh!:( Nu blir det att hänga tvätt å därefter ska jag sätta mig och försöka, med betoning på försöka få ihop idéer till min lektionsserie som jag ska genomföra under min praktik å sen vila inför dom 3 kommande veckorna, det kommer blir så långa dagar. Vi hörs å ses när tid å ork finns, inte helt omöjligt att nästa inlägg blir från Norrland (då jag inte lär va aspigg efter praktiken).

Förra helgen var jag i Dalarna, så välbehövligt. Träffa underbara människor å hämta den energi som bara finns där.

Ångestpodden, vet ni vad det är? har ni lyssnat på den? Om inte så blir det något för er att göra under semester å sommarlov. Droppa den påbörjade ljudboken. Detta är viktigt och detta sker nu. Ångestpodden drivs av Ida och Sofie, i podden pratas psykisk ohälsa, ångest, olika diagnoser och för detta gästas de av kända personer som på något sätt har eller är anhöriga till någon som är drabbad. De pratas även om myter, fakta och fördomar. Exempel på vad det tagit upp är ätstörningar, panikångest, prestationsångest, olika självskadebeteenden och självmord. De pratar alltså om det som vi i skolor och på arbetsplatser ser som skam. Podden vill öka kunskap och minska tabun som ändå finns kring ångest. Jag har lärt mig massor och även insett att det ska vara lika accepterat att säga "jag kan inte va med idag för jag har ångest/får panikångest" som att säga "Nej, jag har magsjuk/har feber", det är samma sak.

Nu har Ida och Sofie startar en ny jätteviktig kampanj som heter #varärminkurator. Detta gjordes för att runt om i samhället kryper psykisk ohälsa och självmord ner i åldrarna, trots det så ökar arbetsbelastningen på samhällets kuratorer. Det är val i år och denna kampanj är i allra högsta grad till för politikerna. Klicka HÄR för att läsa mer om deras arbete och sen var med och sprid det viktiga. På ångestpoddens instagram (HÄR) kan man nu följa olika berättelser från deras lyssnare och här av min. Kuratorer och deras närvaro har vart precis värdelöst under hela min skolgång, just för att de haft för många elever, varit på två skolor och bara inte räckt till, dåligt värre!

Kampanjfilmer för deras arbete, helt klart värda att se. Detta är vardag i samhället, öppna ögonen, våga!

Hallå!:D Nu är jag inne på min sista lediga vecka, nästa lördag börjar jag jobba och jobbar ända fram till tentaplugg och skolstart. Det ska faktiskt bli askul å jobba, så taggad. Veckan som har vart har jag packat, städat och träffat lite kompisar. I onsdags var jag till Linköping å firade en kompis som fyller 20 år idag, vi invigde Pinchos, eller hon gjorde å jag joina, mycket trevligt. Imotgon åker jag till Dalarna, har jobbutbildning på måndag å åker till Falun direkt efter det, tillbaka onsdag. Torsdag-fredag är fortfarande oplanerade å lördag..äre jobb som gäller!!:D

Nu till rubriken: Jo, jag har min lägenhet kvar men det kunde ha slutat riktigt illa. I morse så var jag och handlade lite färdkost till imorgon å när jag kom hem så packade jag upp allt som jag brukar och fortsatte packa. Efter en stund råkade jag av ren slump höra jag hur det poppade till på spisen (med min hörselnedsättning finns det inte garantier för att jag hör sånt). Det visade sig att platten råkade va på (på låg värme), inget konstigt med det MEN jag har inte använt på spisen idag, så då är frågan har spisen vart på hela natten eller har jag råka jag starta den när jag la upp bananerna och tuggummina?! Obehaglig känsla, men alla kan andas ut, nu är spisen av, lägenheten är kvar, jag lever och jag har färdkost kvar, eftersom jag som tur var köpte två paket tuggummin och tre bananer för säkerhetsskull. Så här i efterhand, lite spänning i livet har väl ingen dött av, eller?;)