Jag är rädd...

I dag är en sådan dag då det känns som att jag skulle kunna bryta ihop för vad som helst. Gråten sitter i halsen och osäkerheten skiner garanterat igenom när jag rör mig. Skit också!

Jag är rädd. Jag är rädd för att misslyckas. Tänk om jag bryter ihop och inte kan gå tillbaka till vfun? Tänk om jag inte klarar av mina uppgifter och på så vis förstör hela min framtid, mer än jag redan har gjort?

Den här terminen har verkligen varit hemsk. Jag har fått känna på ångest, oro, stress och rädsla på en och samma gång i onaturliga doser, typ. Och jag vet att jag inte får springa iväg från det och försöka fly så som jag annars alltid gör, utan tvärtom. Jag måste lära mig att MÖTA min rädsla. Att stå emot den på något vis. Men HUR?! Jag kan inte kontrollera tårarna, osäkerheten och andningen när det väl gäller och många gånger är det då redan försent. Jag behöver vägledning, för just nu känner jag mig inte stark någonstans... Att KBT:n vart uppskjuten flera veckor var ju ett stort minus känner jag. Jag hade behövt det just nu tror jag. Och bara tanken på att ta upp det här med min handledare känns skrämmande. Vad ska jag säga liksom? "Hej. Jo du, jag har en extrem ångest i dag, men jag ska göra mitt bästa". Skulle något sådant ses som acceptabelt? Svårt att säga. Det beror ju på hur de ser på psykisk ohälsa i och för sig. Jag måste försöka få tag i min kurator för rådgivning och stöd. Förhoppningsvis kan hon hjälpa mig genom att kanske själv ta kontakt med förskolan och förklara läget för dem... Eller jag vet inte... Vi får se hur allt det här slutar. Om jag får bli förskollärare överhuvudtaget för kärringen som håller i det hela. För om sanningen ska fram så är det nog hon som skrämmer mig mest! 😣

Gillar

Kommentarer

Ulvelotta
Ulvelotta,

❤️ Lider med dig

nouw.com/ulvelotta
minframtid
minframtid,

❤ Tack. Jag tog mig igenom dagen i alla fall!

nouw.com/minframtid
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229