![[object Object]](https://nouwcdn.com/v304/u/876/1341876/467/201908151406505577.png?width=375)
Postad i: Psykisk ohälsa
Det måste få lov att ta tid ibland
Jag har nått mitt slutligiltiga mål.
För min egen skull så blir jag tvungen att ändra riktning och låta mina framtidsplaner ta lite längre tid än väntat. Men jag ger absolut inte upp! Jag skulle inte klara av att ta igen allt jag har missat och gått miste om på vägen och det är tack vare hela den här resan genom stress, press och rädsla. Det insåg jag ganska fort under samtalet med min handledare och rådfrågning genom min psykolog. Det har blivit för mycket för mig under den här sista terminen och för en enda gångs skull så ska jag faktiskt lyssna på mig själv och på min egen kropps signaler!
Efter mitt senaste samtal med läraren från högskolan så inser jag att mitt psyke knappt fungerar alls när jag hamnar i en pressad och svår situation. Jag liksom stänger av och har efteråt ingen aning om vad som har sagts eller skett. Precis som den större delen tillsammans med "idioten", som han nu mer heter... Jag är väldigt förvånad att de under rättegången klassade mig som "frisk" och psykisk stabil och att min advokat endast avfärdade mina funderingar och tankar om en möjlig psykos som bortförklaringar när jag under förhöret förklarade att jag redan då inte kom ihåg händelser som de påstod att jag hade gjort. Inte konstigt att Sveriges rättssystem inte fungerar och ser ut som det gör egentligen med inkompetent folk som inte är pålästa om psykisk ohälsa och tycks se det som ett påhitt...
Men men... Gjort är gjort. Det enda jag kan göra nu är att se framåt. Och fortsätta drömma... Men som sagt, jag tänker inte ge upp!
Gillar
Thildaperssons, cecilija och gillar detta
