Skit, skit, skit. Jag mår skit rent ut sagt. Magen värker, i skallen bara snurrar det runt, och obehaget tränger sig fram genom kroppen... Jag orkar inte vara social, jag orkar inte tänka själv. Dagen har bara fått flyta på...

Jag försökte planera middag här hemma, men hade slut på idéer. Samtidigt ville jag göra det enkelt för mig. Pasta Carbonara kanske? Det älskar ju barnen och är alltid uppskattat här hemma. Det fick det bli. Då vet man att barnen äter bra.

Phu. Bara tanken på att behöva laga maten gjorde mig ju trött. Allt känns ansträngande. Till råga på allt så har jag åkt på dotterns halsont också... Nej, nu blir det lite för gnälligt här. Vi fokuserar på det positiva istället. Morgondagen.

Barnen ska träffa en specialistläkare, en endokrinolog, som ska se över deras tillstånd och sköldkörtlar. Förhoppningsvis ser allt bra ut och besöket går relativt snabbt. Uppdatering kommer i morgon!

Nu väntar sängen och boken "Tala inför folk".

Okej. Jag fortsätter att spinna vidare på mitt inlägg om psykisk ohälsa bland barn. Idag var ingen bra dag för D. Så fort vi pratade om skolan och att åka hemifrån blev han tillbakadragen, nervös, mådde dåligt. Jag har frågat ut honom om vad det kan bero på, om han är rädd för någon, men nej. Inget sådant. Han känner sig bara inte bra. Han är trött och orkar inte vara social, han orkar inte kämpa för att hänga med och vara i skolan helt enkelt. Och jag vet precis hur det är. Han tror inte på sig själv, känner sig för dålig jämfört med andra. Det är tråkigt att han känner så, för jag vet att han är duktig och kan mer än han tror. Precis som folk brukar säga om mig, när mitt psyke sviktar...

Han är så lik mig. Vi förstår varandra och vet hur det är att känna sådant som andra inte ens kan föreställa sig. Han har lovat att gå till skolan i morgon, för då har de nationella prov. Han försöker ändå att sköta skolan så gott han kan. Han kämpar på, mer kan jag inte begära. ❤️

Min kämpe. Båda barnen är kämpar, men på olika sätt.

Samhället idag är inte enkelt. Motstånd finns överallt och många besvär visar sig inte alltid utåt. Känslor som inte går att förklara, de bara dyker upp från ingenstans, smärta man önskar få dö ifrån, men så tar samvetet över och förhindrar de onda tankarna. Ett ständigt krig inombords som aldrig tycks ta slut. Eller jo, ibland vilar soldaterna, men när man minst anar det så börjar de slåss på nytt... Ungefär så. Det är som sagt svårt att förklara för någon som inte upplevt känslan själv.

"Känner du dig stressad, orolig, osäker och lite nere då och då? Tänk då på att du sannerligen inte är ensam. Många har problemen, få vet hur man löser dem. Det vet Dale Carnergie. Han har i många år jobbat med oron som begrepp. Han hävdar, med rätta, att oro och stress, är vår tids stora samhällsproblem. Den här boken kan lösa många orosproblem.

Med bokens hjälp kan du få kraften att satsa på ett nytt och roligare liv. Boken ger dig en rad både humoristiska och tankeväckande exempel ur levande livet. Du får tips om hur du på ett enkelt sätt blir av med en del ovanor. Du lär dig att tänka positivt och får inpulser att förbättra din situation. Det är kanske inga nyheter som Dale Carnegie presenterar, men de sanningar som han belyser, kommer att få dig att se annorlunda på tillvaron."

En bok för oss som kämpar med oro och psykisk ohälsa av något slag. Än så länge känns boken lite osannolik. Det han skriver låter ju enkelt, men är så mycket svårare i praktiken. Men jag tänker ge boken en chans. Jag hittade den på en loppis häromdagen och är bara i början av boken, så än ger jag inte upp hoppet om den 😉

Jag hittade även en annan bok skriven av samma författare, "Hur du blir en bra talare". En perfekt bok för mig som knappt alls klarar av att tala inför folk! 🙈

Det ska bli spännande att se om jag kan få någon inspiration från de här böckerna. Ihop med min KBT-behandling känns det som en bra kombination tänker jag 👌