Oavsett om det är det din favoritring som alltid är på ditt finger eller ett delikat halsband som vilar nära ditt hjärta, så kan inte närheten till ett smycke underskattas. Välj de stenar som talar till dig och bär dem i lager för att berätta din egen, personliga historia.

En perfekt missmatch
För en modernare och personligare look, var inte rädd för att mixa metaller och att bära dina favoritsmycken i lager. Kombinera färgstarka halvädelstenar med mer sobra stilar, lagra statement-hängen i grövre kvarts med delikata halsband, eller varva armband i både varm guld och kall silver för att skapa en lekfull look med personlighet.

Till exempel är det vackert att mixas Hope Rose Quartz Bracelet med en rad av naturligt formade rosenkvartsstenar och en silvertonad, tunn kedja med guldtonade Empower Love Bracelet, utsmyckad med en trio av halvädelstenar.

Smycket som förändrar allt
Halvädelstenar är sällsynta gåvor från Moder Jord med en särskild styrka från jordens inre. Välj ett smycke som tilltalar dig och det kommer att vara en personlig skatt som känns som att den alltid varit din. Styla med dina favoriter och låt det förhöja vilken outfit som helst från bra till fantastisk – oavsett om det är en vanlig, svart t-shirt med jeans eller din go-to kvällsklänning.

Just nu är vi helt förälskade i Empower Quartz Ring med en massiv, grovt skuren gul kvartssten, den lyser som ett varmt solsken i en delikat, guldtonad ram. För att lugna dina sinnen, välj Serene Amazonite Earrings, som hyllar den naturliga amazonitens krämiga, blågröna glow och hänger från en kristalltäckt, guldtonad örhängesring.

Mitt största problem är, och har alltid varit, att jag hela tiden tänker på vad folk tycker och tänker om allt jag gör, allt jag säger, hur jag säger det, om jag är professionell eller inte, hur tolkar andra mig, tycker dem illa om mig..? Ja, ni hör ju, allt det här som far runt i skallen på mig ger mig ofta huvudvärk. Osäkerheten på mig själv. Rädslan att göra bort mig. Och den där nu mer välkända tröttheten hinner ofta ikapp i samband med det här dessutom. Vissa kvällar säger jag god natt redan klockan 19 på kvällen... Plus att minnet sviker mig alltmer ofta nu för tiden. Min familj blir oroliga för mig.

Jag vet helt enkelt inte hur jag ska bete mig alltid, vilket resulterar i panikkänslor inombords. I mitt förra inlägg nämnde jag att jag hade tagit mig otroligt långt, och det har jag. Men jag är långt ifrån i mål. Det är en ständig kamp, vissa dagar svårare än andra.

Jag vill passa på att tipsa om podden "Lärarsyndromet". Där tar de upp bland annat om ohälsosam stress, utmattningssymtom, depression, m.m. Här kan du få mer kunskap kring ämnet samt få tips om hur du kan ta dig ur det. En podd värd att ta del av, enligt mig!

Att lyssna på en podd är skönt t.ex när man sitter på bussen, på tåget, väntar på någon/något. Det är skönt ibland att koppla bort allt runt omkring, alla tankar. För mig är det en sorts avkoppling.

Och avkoppling det blir det en hel del under den här ledigheten mellan jul och nyår. Att göra ingenting har varit i största fokus hos hela familjen. Precis så som det ska vara! 👏

Huvudvärk. En sprängande sådan. Minimalt med ork och lust. Allt som finns är trötthet. Jag hoppas veckan blir lugn, för något annat orkar jag inte med just nu. Energin är inte på topp alls.

Men jag trotsade mitt mående igår. Jag tog mig ut och umgicks med min dotter, min mamma och en väninna. Väl hemma igen var jag helt slut.

Morgonen blev inte som jag hade räknat med. Istället blir jag hemma med båda barnen. Den ena har ont i halsen och den andra mår dåligt... Det blir en vilodag för oss alla!

Men å andra sidan är det positivt att jag äntligen har fått ur honom hans äkta känslor. Han försöker verkligen och han börjar öppna upp sig mer och mer. Han tycker livet är jobbigt och har känslor inom sig som han inte kan förklara. Precis som jag. Min älskade pojk, jag vet precis hur det känns ❤ Jag är så stolt att han faktiskt vågade berätta.

Jag har redan, från det att barnen var små, varit ärlig och öppen med mina känslor. Ibland vet jag faktiskt inte varför jag mår så dåligt som jag gör. Och varför jag känner sådan rädsla inför andra människor som jag gör många gånger. Jag har varit tydlig med att det inte är fel att må dåligt, att vara ledsen. Kanske är det tack vare det här som D nu vågar öppna upp sig. I vilket fall så vet han att jag stöttar honom och lyssnar och aldrig någonsin skulle dumförklara honom eller liknande över hans mående. ❤ Behöver han tid så får han självklart det.

Förståelse och gemenskap är något av de viktigaste man kan ge och få. ❤