Ja, det har alltså hänt nu. Vi har flyttat till Sveriges femte största stad - Västerås. Det hade aldrig gått utan er alla som hjälpte oss på vägen så ett BAUTA-TACK till er!! Den 10 februari fyllde vi flyttbilen och tog sikte mot vår nya bostad uppe i Västerås, och av det lilla vi sett kan jag nog tala för oss båda när jag säger att vi stormtrivs! Innan levde vi på 32 kvm, och idag har vi mer än dubbelt så mycket yta att röra oss på vilket är en enorm skillnad. Äntligen finns det en dörr jag kan stänga!! Hurra!

Nu har vi bott här i snart 10 dagar och vi har bara ett fåtal lådor kvar att packa upp. Alla möbler är uppmonterade och varje rum börjar forma sig till något alldeles eget där var sak har sin plats. Nu i helgen åkte vi iväg för att införskaffa lite lampor då det blev beckmörkt i de flesta rummen i lägenheten runt 17:00. Det blev min första busstur här uppe! På vägen till köpcentret steg det på en dam med långfärdsskridskor hängandes över axlarna. Hon såg helt utmattad ut med rosiga kinder. Hur charmigt som helst! Och i tisdags stod jag i kön i en mataffär där jag för första gången fick uppleva Västerås-dialekten som visade sig vara något utöver det vanliga. Den är väldigt unik..

Nu på torsdag kommer min kära kompis Kristoffer upp till Stockholm, så det ska bli jättekul att träffa honom. Dum som jag var råkade jag dock boka biljett till fel dag så nu ska jag dra dit både på torsdag och fredag! Herregud vad trött jag kommer vara när veckan är över. Men jag hoppas det blir en bra vecka.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Oj vad snabbt året for förbi, och nu är det snart redan februari! Men jag klagar inte. Det är skönt att dagarna rör på sig, i bästa fall till och med åt ett bra håll. Så här såg hur som helst mitt 2017 ut i bilder, väldigt kortfattat.

JANUARI

I januari lyckades jag fånga det här ögonblicket från en promenad till restaurangen Elysée där vi åt en god middag tillsammans med mina föräldrar. Dimman låg tjock över Malmös gator och mysfaktorn var hög. Kvällen blev väldigt bra och jag tror att vi alla gick därifrån nöjda.

FEBRUARI

Månaden då jag blev ägare till ett gymkort. Efter årets gång kan jag lätt medge att cykeln var den som föll mig mest i smaken det här året, jämfört med tidigare år då dans och simning har legat på toppen. Jag undrar vad som kommer knipa första platsen 2018..

MARS & APRIL

Älskade, älskade mars bjöd på flera strimmor av ljus och jag försökte ta vara på alla. Att vakna av att solstrålar sipprar in genom gliporna på persiennerna samtidigt som fåglarna på bakgården kvittrar måste vara bland det bästa jag vet. Vilket lugn! Trots det iskalla vädret tog jag vara på mina luncher ute i det blå då solen var framme. Detta kommer jag sakna.

Med april kom det födelsedagar och påsk. I år hann vi med en konstrunda också (om jag minns rätt).

MAJ

En tidig, tidig morgon i majmånad vaknade jag upp till det här efter en lång kväll med middag i gott sällskap och den nya Pirates of the Caribbean filmen - Salazar's Revenge. En minst sagt underbar vy ute på landet där kära Miltons håller till. Värsta paradiset om en frågar mig!

JUNI

Med juni kom pappas stora 60-årsfest där jag fick träffa personer jag sällan möter, vilket var jättekul! Det är fint att se att mina föräldrar är omringade av så godhjärtade och spännande människor. Hurra för dig pappa ♡

Jag passade också på att följa med på ett läger till Sköndal i Stockholm den månaden. Bara se så vackert! Här tog jag många kvällsdopp.

JULI & AUGUSTI

I juli var jag med när chef Saurabh lärde oss hur en tillagar några indiska specialiteter så som palak paneer och aloo paratha, som kavlas ut här på bilden.

Under augusti la vi in den årliga veckan i Bohuslän och Fjällbacka. Här med en bild från Lökholmen som visade sig från sin bästa sida. Det var helt fantastiskt kul att få dela dessa dagar både med min, men också med Christoffers familj. Några dagar som för alltid kommer betyda väldigt mycket för mig, hela grejen att ha fått uppleva det här med alla er. Som Chris säger "En dröm som gick i uppfyllelse".

SEPTEMBER

September var månaden då vi tog flyget över till Pisa, Italien för att vara med på lille Liams dop. Trots allt kaos, och då menar jag verkligen obeskrivligt enormt kaos, var vi tillslut alla samlade och dopet kunde bli av. Här är en bild från ön Elba.

OKTOBER

Jag och Chris tog en spontan cykeltur till Vellingeblomman där vi gick runt och skådade deras halloween och pumpautställning. Alltså hur fint är inte det här?!!

I oktober var det dessutom första gången jag skrev högskoleprovet, något jag definitivt vill göra om.

NOVEMBER

November var en oerhört tung månad för mig. Jag träffade en läkare som med sitt val av ord släckte mina drömmar väldigt drastiskt och jag kastades ner i ett mörkt, mörkt hål som jag tillslut kravlade mig ur med hjälp av ett stort stöd från mina vänner. Det var bokstavligen talat riktigt, riktigt tufft. Det är ett typiskt exempel på hur viktigt det är att tänka på vad en säger, och kanske framförallt ​hur​ en säger det. Ens ordval kan göra väldigt mycket skada, mer än jag kunde ana.

DECEMBER

December bjöd på en total vändning i våra liv då Chris fick jobb i Stockholm. Vi åkte till Västerås för att gå på lägenhetsvisningar, vi har packat flyttlådor och firat jul med allt som hör till. Jag kom in på en kurs till våren och tillslut fick vi äntligen det där lägenhetskontraktet till ett hem som blir vårt om lite mer än en vecka. Himmel i pannkakan vilket avslut på det gamla året.

Nu ser jag framemot vad 2018 kommer bjuda på. En sak vet jag i alla fall, det kommer bli en berg- och dalbana utan dess like med både toppar och dalar. Men jag håller tummarna för att allt så småningom mynnar ut i något som mestadels är bra.

Likes

Comments

Högskoleprovet är avklarat och kvar är jag rastlös med en undran om vad jag ska göra härnäst. Okej, tekniskt sätt är "att göra"- listan lång men jag tänker mer på långsiktiga mål, mina mål. Det finns så oerhört många saker jag vill göra just nu, för min skull. Det gäller bara för mig att hitta ett sätt att ta mig dit.

Redan när provdagen var slut bestämde jag mig för att skriva det nästa termin också, denna gång med en annan approach med lite nya tekniker. Förhoppningsvis ett sätt som kommer fungera. Det blir kul!

Med all den tyngd som högskoleprovet medförde fick jag en helt ny energi när det var över. Och då menar jag verkligen HELT ny. En sån där energi som fullkomligt tar en med all sin kraft och puttar in livet i stormens öga ( d.v.s. att nu är livet i fokus igen). Eller livet och livet, kanske mer livets val i fokus. En möjlig våg att surfa på, om intresset finns. Mitt intresse finns!

Likes

Comments

Jag vill verkligen tipsa er alla därute om att lyssna på en strålande stjärna på musikhimlen, det fullkomligt briljanta musikgeniet Philip alias Monte Nour som är en "dra mig baklänges" - bra singer/songwriter. Nu på lördag spelar han med ett gäng grymma musiker på Arenan i Karlstad och om du är i närheten är det här en spelning du långt ifrån vill missa. Det jag vill säga är PALLRA DIG DIT FÖR SJUTTON!

Likes

Comments

Jag tar en liten paus från inläggen om Italien och vänder fokus till något annat ett tag istället. Idag är det endast en månad kvar till högskoleprovet!! Tiden går så fort att jag knappt hinner med. Jag tycker det är svårt att veta hur jag ska lägga upp plugget den här sista månaden. Hittills har jag nästan bara jobbat på att få till den där grunden som krävs i matten eftersom det känns som en sån där självklar sak som är bra att kunna. Halva provet riktar ju in sig på matematiska problem så det känns något smartare att plugga in den delen än att leta upp kluriga ord som jag aldrig ens kommer veta om de dyker upp på provet eller inte. Dessutom finns det tusentals ord att välja mellan så enligt mig vore det himla onödigt att lägga all min energi på det. Nej, kanske det är läge att gå igenom ett gammalt prov för att se hur det egentligen går till?

Nu när jag tänker efter drömde jag till och med en mardröm om det här för någon natt sedan. Att jag kommit till provsalen men glömt både id, öronproppar och klocka. Hahah.. Vi får hålla tummarna för att det går bra när det väl är dags. Det är bara för mig att plugga vidare helt enkelt.

Likes

Comments

Bara den här dagen tog jag 300 bilder så det blir svårt att välja ut några få guldkorn, antagligen kommer en storm av bilder i detta inlägget. Nu har jag förvarnat er. Som vanligt är det detta som gäller - det är förbjudet att ta mina bilder, ändra mina bilder och använda mina bilder utan mitt tillstånd. - Då kör vi!

Lördagen var här och det var även dagen då vi skulle åka vidare mot Lajatico där vi skulle bo de sista dygnen.Vi var lite kluvna på om vi skulle hänga kvar en stund i Follonica eller om vi skulle köra vidare direkt. Jag röstade för det andra alternativet eftersom jag ville se mer av Italien då vi varit i samma stad ett bra tag. Det blev som jag önskade och vi for iväg strax efter klockan 10.

Vårt första stopp blev i Massa Marittima som ligger högt belägen på ett berg. Hela vägen uppför var riktigt kringelikrokig, men tyvärr inte bara den vägen utan hela sträckan till stället där vi skulle bo var en total mardröm med kurvor överallt (!!!). Jag blev så åksjuk hahah.. Det var hemskt!

Hur som helst gick vi bland annat till Torre del Candeliere där vi var tvungna att gå uppför världens typ brantaste trappa. Den var ganska läskig faktiskt men som tur var visade det sig vara enklare att gå nedför den sen. Väl uppe var utsikten helt klart slående vacker. Jag som fortfarande inte mådde bra fick vila då och då för att orka. Just den här dagen kändes det nästan som att jag höll på att få lunginflammation, vilket såklart var svinjobbigt. Trots det ville jag inte missa nånting under resan. Jag ville ju följa med och det gjorde jag, fast i mitt tempo.

Bilresan fortsatte men jag blev snabbt åksjuk igen så vi fick stanna. Då passade vi på att byta plats så jag fick sitta fram ett tag. Sedan ändrade vi riktning mot Volterra, staden som vi bara precis körde igenom lite snabbt för att hinna till Lajatico i tid. Det var svårt att få något direkt intryck av platsen mer än att där såg fint ut. Nu fick vi skynda vidare.

Det var rena djungeln att hitta rätt under den sista biten av resan. Plötsligt åkte vi runt i en loop utan att ha någon som helst aning om hur vi skulle ta oss ur den. Sen körde vi in på en supersmal väg som vi enligt kartan givetvis skulle köra in på då det var den enda vägen som kunde ta oss till lägenheten MEN där stod det en stor flakbil över hela vägen som gjorde att vi självklart inte kunde köra vidare. Flaket på bilen var fullt av hinkar med vindruvor. Precis bredvid vägen hällde dem druvorna, hink för hink, ner i någon slags maskin som krossade dem på direkten. Det var en fin upplevelse att sitta i en bil för att vänta på att vindruvorna skulle pressas framför ögonen på oss. Hur ofta händer en sån sak? Aldrig.

När vi tillslut lyckades komma förbi visade det sig att det var en återvändsgränd och vi fick backa hela vägen tillbaka. Under tiden som vi sitter där och försöker klura ut hur vi egentligen ska ta oss vidare kommer en man fram till oss, mannen som hyrde ut lägenheten. Puh, vi kom rätt i alla fall.

Vi la in våra saker på rummen och gick sen ut för att hitta ett ställe där vi kunde käka middag. Vi gick och gick och gick... och letade och letade och letade.. Efter en lång promenad hamnade vi på en restaurang på samma gata där vi skulle bo. När vi satt där kom Fabio och Gunilla förbi med en helt ny gitarr som jag skulle få använda på dopet. Jag var i chock men oerhört tacksam som fick tid på mig att repa lite innan det var dags. Dessutom var det en enorm lättnad att få känna hur det var att spela på guran eftersom alla gitarrer är olika. Det här var en skön en så det var bara för mig att öva, stämma gitarren, öva, stämma gitarren, öva osv. Min röst var fortfarande inte med mig så jag pressade citron som jag gurglade med och drack lite limoncello i hopp om att det skulle bli bättre. En dag kvar till dopet...

Likes

Comments