Uppförsbacke och ungefär 1200 tecken för mycket

Den där magiska känslan man får att veckan som kommer kan bli avslappnad och
att man ska hinna med att andas. När sedan den känslan förvandlas till en kamp mot klockan
och en uppförsbacke som kan verka ointaglig.

Jag ska försöka förklara mig.
En enda planerad lektion i skolan denna vecka. Veckan innan hemtenta och en skön
känsla att kanske till och med hinna repetera lite gamla uppgifter inför denna tenta.
Det sprack!

I måndags tänkte jag ta tag i denna repetition men jag hann öppna böckerna och
titta på vad jag behövde läsa mer på för att sedan stänga dem lika fort igen
bara för att göra annat. Livet stannar liksom inte runt omkring bara för att
man pluggar.

När vi sent på måndagskvällen fick instruktionen för det examinerande
seminariet vi ska ha på fredag gick ridån ner och uppförsbacken tornade sig.
En stor uppgift med bökiga teoretiska texter och en roman på 500 sidor att läsa.
Därefter skriva ihop en presentation på cirka 12-15 min som ska redovisas.

Där befinner jag mig nu.
Jag har läst texterna och bildat mig en hyfsad bild om vad det handlar
om men sitter nu här med en text som är alldeles för lång och spretar något enormt.
Känns som att jag skulle kunna skriva en hel uppsats om just denna roman
men det är liksom inte uppgiften just nu. Nu behöver jag fokusera för att
få med det viktigaste och hitta den röd tråden.

Tiden går...
Om en halvtimme ska jag skjutsa dottern till träningen, handla mat
för att sedan komma hem igen klockan tio.
Gissa om det kommer blir en lång natt?
Prestationsångesten plågar mig och just nu känns det som att
tiden är min värsta fiende.

Men jag får se det positivt.
Kanske har jag redan nu kommit på vad jag vill skriva om i min B-uppsats.
En sak i taget, första ska jag försöka få ihop detta
för att klara av detta sista examinerande seminarium innan
hemtenta.
KÄMPA!!!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229