SSRI gjorde mig kall och känslolös

Är det rätt att alltid medicinera vid depression?
Svaren på denna fråga är många och skiljer sig oerhört mycket.
Allt beror på vem vi är, vad vi tror på men den största frågan är väl hur
vården handskas med detta.

Jag har kommit en bit in i berättelsen om när utmattningen kom och vände upp och
ner på min tillvaro och tänkte nu fortsätta med att berätta om en ytterligare en
behandling jag fick för att kunna återgå till arbete och anpassa mig till ett
liv utan onödig stress. Jag har tidigare skrivit om KBT och stresskurs men
har även berättat om hur det hela startade när mattan rycktes bort under mina fötter
och föll ner. Vill ni läsa övriga inlägg om vägen tillbaka hittar ni dem HÄR

I dag tänkte jag berätta om den tredje och sista behandlingen jag fick
när fick diagnosen utmattningssyndrom och depression. Jag ska berätta
om antidepressiva och i det här fallet SSRI.
SSRI är ett läkemedel som ges till patienter med depression. Läkemedlet
påverkar hjärnans signalsubstanser och skapar en balans mellan serotonin, noradrenalin
och dopamin som är inblandade vid en depression. Det vill säga det som påverkar vår
sinnesstämning, våra känslor och de tankar vi bär på, för att ta några exempel.
Tänkte inte gå in djupare på läkemedlet utan i stället berätta om min upplevelse
av det.

Detta läkemedel var något som sattes in tidigt under min sjukperiod.
Vilket jag i bland kan ställa mig lite frågande till eftersom inga andra behandlings-
metoder testades innan utan i stället kändes det som något som skulle få mig att
må bättre snabbt. Jag skulle helt enkelt kunna återgå till mitt vanliga liv så fort som
möjligt och komma ur den värsta depressionen. I situationen kände jag att jag inte
hade något val och om någon då hade sagt att jag skulle börja med droger så kanske
jag hade gjort det också bara för att få må bra. Till saken hör att jag aldrig någonsin
skulle ens komma i närheten av droger och det visar att jag var ganska desperat just då.

Till en början mådde jag ännu sämre, vilket man i det allra flesta fall gör.
Svettades, grät mycket, mådde illa, hade ångest och hade svårt för att ta mig
för med något men det blev bättre. Efter höjd dos och upptrappning så mådde
jag till slut bättre vilket jag naturligtvis var glad över. Jag gick på min KBT och
stresskurs, jag började jobba 25% och till slut även 50 % men frågan är om jag
var gladare. Så här i efterhand känns det mer som att jag fick kämpa för att se allt
mer positivt och jag fick ge mig tusan på att de skulle fungera att komma tillbaka.

Jag är en väldigt känslig person och kan gråta för det mesta.
Lycka, sorg eller rent utav stolthet. Jag gråter till teve program,
filmer, serier och sport. Jag blir lätt rörd och även då kan tårarna komma.
Men efter att ha tagit medicinen i ett halvår konstaterade jag att jag var helt avstängd.
Inga tårar och det värsta av allt var känslorna. Till en början förstod jag det inte men
allt eftersom livet flöt på och det allra värsta var över så var jag inte jag längre.
Först tänkte jag att det var utmattningen som hade förändrat mig men så var det
inte. Medicinen hade gjort mig kall och känslolös.

Konstaterade också att jag aldrig ens blev arg vilket kan ha sina fördelar
men det är inte den jag är och jag visste inte vad jag skulle göra. Tiden gick
och jag började jobba 75% för att sedan helt kliva ur sjukskrivningen, detta
kommer jag berätta mer om de kommande veckorna. Men vad händer om
patienten fortfarande äter medicinen och tvingas börja jobba heltid igen,
hur ska man då kunna sluta?

Jag visste mycket väl att en nedtrappning behövde göras om jag skulle
sluta men vem skulle hjälpa mig med det. Eftersom jag gått hos företagshälsovården
så var behandlingen för min del slut och jag skulle då få vända mig till vårdcentralen
för att få hjälp. Det gjorde jag inte kan jag säga. Jag mådde inte bra efter allt som
hänt och bestämde mig en dag för att trappa ner själv. Halvera dosen för att sedan
kunna sluta helt. Det var ingen rolig tid alls kan jag lova. Har aldrig någonsin haft sådan
ångest och jag mådde sämre än vad jag någonsin hade gjort. Detta fick mig att sluta helt
vilket inte alls är det bästa och det blev några riktigt helvetiska veckor innan det sakta
la sig och jag kunde återgå till att vara jag igen. Det är ett under att människor i min
omgivning orkade med mig och att jag faktiskt klarade det själv.
Inte ett av de smartaste valen jag tagit i livet men efteråt var det ändå skönt.

Som jag grät efter det...
Kändes som att det fanns så mycket på insidan som behövde komma ut och
jag var glad över att känslorna kom tillbaka och jag kunde vara glad över saker
som hände, gråta ut känslorna och få vara mig själv igen. Det fanns mycket
Som fortfarande var jobbigt men jag var i alla fall mig själv och det jag glad över.
Den där medicinerade versionen av mig själv vill jag inte vara.

Så här i efterhand kan jag känna mig arg över hur jag behandlades.
Jag säger inte att det är fel att sätta in denna typ av medicinering men
jag ifrågasätter varför det görs så snabbt. Jag hade varit sjukskriven i tre veckor
helt utan andra behandlingar innan jag erbjöds detta. Är det verkligen bättre att
medicinera än att komma till botten med problemet. Jo, för att man ska komma
på banan igen och kunna börja jobba så fort som möjligt. Det är i alla fall min uppfattning.
Hela tiden handlade det om vad Försäkringskassan ansåg vara rätt. Börja jobba, gå upp i
tid så fort som möjligt för att sedan börja jobba heltid och vara frisk.
Det fungerar liksom inte riktigt så i verkligheten.
Visst hjälpte det mig upp ur den värsta gropen men jag tror att jag tids nog hade
kommit upp ur den ändå om jag bara hade fått lite tid på mig i stället för att stressa
fram en förbättring.

Tiden efter sjukskrivningen var ett rent helvete.
Och drev mig till beslut som kanske inte var så kloka på grund av att
jag ville fly bort från saker. Vad hände med att kanske få bli hel innan man utsätts
för precis samma sak igen?
Det viktigaste var att jag skulle börja jobba igen, inte hur jag skulle
komma ur min utmattning på bästa sätt för att kunna leva ett normalt liv. Att
Jag tvingades tillbaka till en arbetsplats som delvis gjort mig sjuk var ingen som
brydde sig om.

Detta är min erfarenhet av denna typ av medicinering och mina
upplevelser. Det är olika för alla och för många fungerar detta alldeles
utmärkt men jag vill inte vara en avstängd, känslokall människa som
egentligen inte bryr sig speciellt mycket om någonting. Det hände mig, det
betyder inte att det är samma för alla andra.
Kanske jag med detta vill visa att medicin inte alltid är det bästa sättet att
få en människa att må bättre. Visst var jag hjälpt av de andra behandlingarna
också och vem vet vad det egentligen som var fick mig att komma ur det hela.

Tack än en gång för att ni delar denna resa med mig.
Är oerhört tacksam för att ni orkar läsa mina långa inlägg om
det som drabbat mig. Jag hoppas att ni alla förstår hur mycket det betyder för
mig med alla era underbara kommentarer. Undrar ni över något med allt detta
jag berättar om så är det bara att ställa frågor. Vill ni inte göra det i kommentarsfältet
så finns min mailadress i presentationen.

Nästa vecka ska jag berätta vidare om hur det gick efter alla behandlingar och
när snaran återigen drogs åt och energin försvann.
Tills dess, stor kram till er alla.

#personligblogg #nouwbloggare #psykiskohälsa

Gillar

Kommentarer

keereweer
keereweer,
Har också fått en dålig erfarenhet av antidepressiva, jag gick upp flera kilon och när jag tog upp det med mina läkare så blånekade de att det var av medicinen. Rädslan över att inte förstå sin egna kropp var överväldigande och när jag ett år senare fick reda på en vän och en bekant som gått på samma medicin och gått upp 2 kilo per vecka så insåg jag att det inte bara hade varit min egna fantasi. Det sega var att för mina bekanta ändrade de medicinen direkt, med mig så fortsatte de att blåneka.nouw.com/keereweer
minasvarld
minasvarld,
Så trist när de inte lyssnar. Viktuppgång är vanligt med den medicineringen, det drabbades jag också av.
Märkligt att man ska behöva kämpa för att göra sig hörd och förstådd när man inte mår bra. Hoppas att du nu mår mycket bättre <3
nouw.com/minasvarld
seagullcrying
seagullcrying,
Är skeptisk till tabeltter, de känns som man bara skjuter problemet framför sig genom att ta tabletterna nouw.com/seagullcrying
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229