Om jag överlever ska jag fira

Det sista intensiva och kritiska timmarna är här.
Efter fyra timmars sömn och en sprängande huvudvärk måste jag göra det jag ska. I dag är dagen då det ska vara klart och nu bara måste jag bli klar.

Just nu är jag oerhört trött på litteratur. Jag är trött på analyser, metoder och teorier. Kort och gott, jag är trött. Önskar innerligt att jag vore klar och kunde släppa detta och gå vidare men än är jag inte färdig. Håller bara tummarna för att jag lyckas skicka in uppsatsen för att sedan vänta spänt på resultatet. Just nu vet jag inte vad som är värst.

Lång kamp mot tiden
Det är nu dags att knyta i hop säcken och avsluta kandidatuppsatsen. Till en början såg jag fram emot det här arbetet men nu avskyr jag det. Jag har svårt att se min text och jag vet att den är för lång. Den är tjatig och jag orkar inte med den längre. Ändå måste jag göra den klar. Trots allt har jag lagt ner oerhört mycket tid på detta och tänker inte ge upp nu, trots sömnbrist och huvudvärk.

En C- uppsats, hur svårt kan det vara?
Att skriva en i litteraturvetenskap blev en rejäl utmaning och jag hade svårt att komma igång. Svårt att välja ämne och ännu svårare att ta mig tiden att göra jobbet. Därför sitter jag här i dag med andan i halsen, men jag får skylla mig själv. Ingen annan gör detta åt mig, det är bara jag som måste ta tag i det för att nå mitt mål. Mitt mål med studierna är att ta en examen och utan denna uppsats faller allt platt. Just nu vet jag inte om jag klarar av pressen.

In till handledaren
I dag ska jag bli klar. I kväll ska den skickas till handledaren för genomläsning och sedan är det bara att hålla tummarna för att inga ändringar behöver göras. Jag orkar inte med det, jag vill inte det. Jag vill bara skicka in den och aldrig mer sedan. Jag vill inte läsa längre, jag orkar inte. Är trött på text, är trött på allt som har med litteratur att göra. Jag vill bara bli klar!

Under dagen väntar ett hårt jobb med strykningar och komprimering av text. Tur är att det inte är jag som ska bedöma texten för jag hatar den. Jag har sett den allt för många gånger och vill bara trycka på delete för att slippa se den, men det vore onödigt. Flera månaders arbete kan jag inte bara kasta bort. Försöker i stället ta mig i kragen och hoppas att jag överlever detta. Gör jag det så lovar jag att fira. Fira ordentligt för att ens ha lyckats genomför detta, för det har varit tufft. Alldeles för tufft känner jag nu.
Tänk att jag tidigare såg fram emot att skriva uppsatsen, hur kunde jag göra det?

Nu ruskar jag om och börjar om. Tar i med hårdhandskarna för nu ska jag klara detta. Med livet som insats kör jag all in och hoppas att det hjälper, men jag lovar... lovar att fira ordentligt sedan.

Gillar

Kommentarer