Låt mig vara den jag är

I dagens stressade och tävlingsinriktade samhälle är det lätt att glömma bort det
allra viktigaste, sig själv. Strävan efter perfektion är stor men vad är egentligen perfekt och vem bestämmer det?

Jag är och kommer aldrig någonsin vara eller bli perfekt.
Mina brister är just mina brister och jag är den jag är, hur ska jag kunna ändra på det?
Detta leder mig till nästa fråga, vill jag bli någon annan och varför duger jag inte som jag är?

Det är många frågeställningar som snurrar runt i mitt huvud och därtill lika många reflektioner.
I samhället finns det normer för allt och vi ska vara på ett speciellt sätt för att passa in i den kultur
vi lever i. Om vi kliver utanför detta är vi annorlunda och passar inte längre in men hur går det ihop
då vi ALLA är olika.

Om vi alla strävar efter att vara som alla andra, vem är vi då?

I detta stressade och pressade samhälle där vi hela tiden bombas med information om
hur vi ska vara och bete oss förlorar vi lätt oss själva. Vi tror att vi är någon som det visar sig att
vi inte ens gillar. Vi ska vara den perfekta partnern, träna och hålla sig i form, vara fräsch i alla lägen,
äta rätt och vara den mest pedagogiska föräldern man någonsin kan vara.
Någonstans på vägen inser vi att det kostar att uppnå allt detta.

Varför ska man skämmas om man inte är "perfekt"?
Som jag nämnde tidigare så är jag inte alls perfekt och frågan är
om jag egentligen strävar efter det. Visst tränar jag för att må bra
men det gör jag för min egen skull och inte för någon annans. Jag ser ut
som jag gör och vissa dagar gillar jag inte alls mig själv men det är helt ok att
känna så. Den perfekta partnern eller vännen blir jag aldrig heller.
Jag gör mitt bästa och försöker men i bland går det bara inte och mina
vänner vet det och tar mig för den jag är. Annars så fungerar det inte.
Det finns säkert många vänner som har synpunkter på den jag är och hur jag
lever. Att jag är värdelös på att höra av mig men det betyder inte att jag inte bryr mig.

Fräsch i alla lägen...
Absolut inte, jag älskar att vara osminkad och håret i en tofs även om jag
samtidigt älskar att sminka mig och göra mig "fin" när jag ska gå ut på något festligt.
Men jag gör det för min egen skull, inte för att någon annan ska gilla mig.
Äter rätt gör jag för det mesta men en och annan Pizza eller Hamburgare
slinker ner i bland och inte skäms jag för det.
Varför ska man göra det?

Att vara en super duper pedagogisk förälder som gör allt rätt
kommer jag aldrig att bli. Jag kan bli vansinnig på mina barn och skrika åt
dem när de driver mig till vansinne. Men någonstans på vägen känner jag ändå att jag
lyckats. Jag har två fantastiska barn som får mat varje dag, kärlek, omtanke och
framför allt, min tid. Det är det viktigaste man kan ge sina barn.
Sin dyrbara tid. De är och kommer alltid vara det viktigaste i mitt liv.

Men mitt i detta har även jag tappat bort mig själv i bland.
Kämpat på och ställt upp för andra utan att få något tillbaka eller
bara lagt mina egna drömmar och behov åt sidan.
Under en period var jag BARA mamma.
Allt jag gjorde handlade om barnen men det blir lätt så och allt
eftersom de blev större växte jag själv fram och drömmarna som alltid funnits
där blev synliga.

Det tog många år för mig att hitta mig själv och jag lovar att jag
än i dag går rejält vilse men jag finns ändå där, bara för att jag vägrade
ändra på den jag är. Det har tagit på energin och många gånger
önskar jag att jag hittat mig själv tidigare. Men allt har sin mening.
Jag har försökt passa in på ställen där jag anser
att jag inte alls passar in och det gjorde mig sjuk och det var först när jag
gick därifrån som jag fattade på riktigt hur mycket det hade förändrats mig.

Det är slut med allt trams om perfektion och strävan efter det ouppnåeliga.
Det perfekta livet är olika för alla människor och det finns inga normer i världen
som kan styra vad jag ska tycka om, hur jag ska vara och
att jag borde tänka på ett annat sätt.
Varje människa är unik och det är viktigt att tycka om människor för
den dem är. Vad är det för mening att försöka ändra på någon för att vi
ska tycka om dem?

Livet är för kort för att vara med människor som inte kan uppskatta
den jag är och som inte bara kan ta mig för den jag är.
Livet ska levas och åren går fort vilket gör att det gäller att fylla dem
med dem och det man älskar.
Livet går inte i repris och man vet inte vilken dag som är den sista.
Det är en strävan att leva efter detta men innerst inne vet jag att
det får mig att må bra och att det resulterar i att jag får en helt annat
lugn i mitt liv.

Så sluta döm varandra , alla lever som de vill och får stå
för sina handlingar. Jag äger ingen rättighet att tala om för någon
annan människa att de inte duger. I stället kan jag bry mig och 
tycka om dem för dem de är.
Dessutom hoppas jag få samma respekt tillbaka.
Jag är den jag är för att jag upplevt det jag gjort.
Döm mig inte, jag gör bara mitt bästa.


"Jag vill leva lycklig för att jag är jag"
Gabriella sång


Gillar

Kommentarer

NathaliieNordstrom
NathaliieNordstrom,
Så viktigt att våga vara sig själv för det finns bara en du nouw.com/nathaliienordstrom
minasvarld
minasvarld,
amandasvardagsliv
amandasvardagsliv,
Håller med till 100 %. Man måste kunna få vara sig själv. Finns ju som sagt bara en av dignouw.com/amandasvardagsliv
minasvarld
minasvarld,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229