Det var en gång...

Prinsar, grodor och ett liv tillsammans

Jag har aldrig kysst en groda...
men jag hittade min prins i alla fall.
Tack och lov för det måste jag säga då jag tycker grodor är lite läskiga. Men
om man ska se grodor som tilltänkta prinsar så tog det ett tag att hitta prinsen.
Det finns många grodor i dammen men bara en som passade just mig och när jag väl
hittade honom så släppte jag honom aldrig

Jag har aldrig är i samarbete med Länka med Kärlek

Nedan ska jag berätta om hur det gick till när jag mötte mannen som jag
delat mitt liv med i många år.

Jag flyttade till Stockholm i februari 2000 och såg fram emot att börja mitt
nya liv i storstaden. Började mitt jobb som Väktare och fick en del uppdrag innan
jag fick ett ställe jag skulle jobba halvtid på under en period. Vilken tur att det blev just
jag som fick det uppdraget, annars vet jag inte hur det hade gått. Redan efter första dagen kände
jag på mig att jag skulle trivas men då visste jag inte hur bra jag skulle trivas. 

Jag skulle jobba kväll för att sedan bli avlöst att nattpersonalen men just den här
dagen var en som skulle jobba natt sjuk och jag gick med på att stanna kvar för att
täcka upp. Detta var i april 2000 och det jag inte fattade just den dagen var att det
skulle förändra mitt liv helt och hållet. Hälsade på min nattkollega och tänkte att han
verkade trevlig. Han var och är inte den tysta typen som tur är och vi hade mycket att 
prata om under natten, jag hann till och med trampa honom på fingrarna och skjuta
honom i huvudet med en gummi pil innan natten var över. 

Vi fortsatte att jobba tillsammans flera gånger och började messa varandra
även utanför jobbet. Detta var en tid i livet där vi festade mycket och gjorde
saker hela tiden men vi var bara kompisar, det var i alla fall vad vi intalade
oss själva. Jag var inte intresserad av att ha en pojkvän och ville leva livet.
Vi var på krogen tillsammans men inte själva, bokade en utlandsresa tillsammans
som kompisar, gick på bio och messade varandra dygnet runt. 
Jag måste ha varit ett pucko som inte fattade att detta skulle inte fungera.
Vår vänskap skulle naturligtvis finnas där men det skulle bli mer än så, det
fick även jag inse när känslorna till slut kom ikapp mig. Han var den snällast,
mest omtänksamma, charmigaste och finaste kille jag någonsin träffat men jag
hade en bakgrund och där hade jag blivit sårad så många gånger men till slut 
vågade jag ge efter för det som hela mina kropp talade om för mig.

Kommer fortfarande i håg den där kvällen på Djurgårdsfärjan.
Vi stod längst fram i fören och han ställde dig tätt bakom mig, det var
då jag fattade på riktigt vad jag kände men det var även då jag fattade
att han kände precis likadant. Kvällen på Gröna Lund med kompisarna var 
riktigt rolig och när vi skulle åka hem åkte vi åt samma håll och när jag klev
av tunnelbanan den kvällen visste jag att det var vi. Det var den bästa kyssen
jag fått i hela mitt liv och även om han kysst mig tusentals gånger efter det så är
den första väldigt speciell. 

Efter det gick allting väldigt fort.
Vi var tokförälskade och spenderade all tid vi kunde tillsammans. Mörkade
våra känslor på jobbet så gott det gick men vi lyckades inte så bra. Till slut 
fattade alla ändå att vi var tillsammans. Under vår utlandsresa friade han till 
mig och på hans 25 årsdag förlovade vi oss. Då hade vi bara varit tillsammans
i två månader men visste att allt bara var så rätt. Oktober det året fick vi
en lägenhet som vi flyttade in i och sedan dess har vi bott tillsammans. 
Vi har upplevt mycket tillsammans. Med- och motgångar, sjukdomar,
kriser, barn och så mycket mer men vi är fortfarande tillsammans.
Vi väntade många år innan vi gifte oss med vintern 2007 blev jag hans fru, 
tog hans efternamn och det känns så rätt.
I 19 år har vi funnits där för varandra och även om våra senaste år tillsammans
varit tufft av många olika anledningar så står vi trots allt här, tillsammans. 

Ingen sa att det skulle vara lätt i livet och motgångarna
är det som prövar ett förhållande. Den dagen han blev sjuk och kunde 
ha dött var en av de värsta dagarna i mitt liv men vi klarade det också. 
Han är min bästa vän även om jag kan bli vansinnig på honom. Vi är som
natt och dag men det finns någon typ av lim som sitter fast för alltid. 
Han är pappa till mina barn och det finns ingen snällare människa i hela världen.
Tacksamheten är stor och nu måste vi bara komma över de senaste årens
motgångar och gå vidare. Finna varandra igen, för ingen i hela världen vet 
om alla mina brister och trots det älskar mig ändå. För även om det är jobbigt
så kommer jag att älska honom för resten av mitt liv. 

Vi vägrar ge upp och visst har även vi funderat på att strunta i alltihop
och gå skilda vägar men det blev inte så. Istället kämpade vi vidare som
vi gör med det mesta i livet. Att se en framtid utan honom är väldigt svårt
och det finns inga garantier för att gräset är grönare på andra sidan så jag 
behåller den guldklimp jag en gång för längesedan mötte på posten i 
Årsta. Jag är helt säker på att framtiden är för oss.

Var rädd om varandra och kärleken. 

#personligblogg #nouwbloggare #


Gillar

Kommentarer

seagullcrying
seagullcrying,
Låter som en riktigt härlig saga verkligen nouw.com/seagullcrying
seagullcrying
seagullcrying,
Låter som en riktigt härlig saga verkligen nouw.com/seagullcrying
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229