Målen var tydliga och jag försökte in i det längsta. Det var för att peppa mig själv. Till slut fick jag bara acceptera att det inte gick. Det blev för mycket.

Rutiner och mål. Planera och styra upp.
Det är något jag egentligen gillar och för att utmana mig själv och ha vissa saker vissa dagar skapade jag en utmaning. Varje vecka skulle jag ta mig an denna och till en början var jag riktigt peppad. Jag är fortfarande peppad, men det blev för mycket. För uppstyrt och mallat. Tidsbestämt och stressigt. Så kunde jag inte ha det.

Pressen blev för stor
För en tid sedan kom jag på att jag skulle utmana mig själv och komma igång med mitt fotograferande igen. Till en början gick det riktigt bra och listan med utmaningar fylldes på. Tyvärr höll det inte.
Jag såg varje vecka fram emot dessa utmaningar och jag var peppad, men tiden räckte inte till. Orken tröt och till slut fick jag dåligt samvete och blev stressad. Det som skulle bli en rolig grej blev istället en belastning och pressen blev för stor.

En fotoutmaning ska vara rolig och den ska vara stimulerande. Till en början var den det, men sedan blev det bara för mycket av allt i livet och det blev alldeles för stort. Det blev för planerat, påtvingat och besvärligt. Just nu behöver jag inte det. Jag behöver bara ha det lite fritt och göra lite det som får mig att må bra. Jag behöver helt enkelt vara lite mera spontan och även om jag vill fotografera mer fungerade inte detta just nu. Därför tog jag en paus.

Kommer tillbaka
Just nu behöver jag andas. Insåg att de allra flesta utmaningarna jag tog mig för med skulle vara utomhus och där satte även vädret stopp. Det är inte roligt att fotografera hamnar, vårtecken och moln när det spöregnar och man håller på att blåsa bort. Det blev en för stor utmaning för mig och därför blev det som det blev. Däremot har jag kvar min lista och jag tänker återkomma till fotograferingen. Jag tar bilder hela tiden, men det blev för påtvingat och då mådde jag inte bra av det. Jag har lite för mycket annat att tänka på just nu och det jag trodde skulle bli energigivande blev istället energikrävande.

Att komma tillbaka till utmaningen, som jag i och för sig i vissa perioder tyckte var rolig, kommer jag att göra. När jag har lite mer energi och när inte allt annat äter upp mig och gör mig trött. En annan tid. Kanske blir det ett projekt i sommar att ta mig an allt detta.
Jag kommer tillbaka starkare och med mer energi och skaparlust längre fram helt enkelt. Bilder är en del av mitt liv och jag måste bara finna harmonin och glädjen i att fotografera igen. Att pressa sig själv till det är aldrig en bra idé.

Jag har lovat mig själv att jag inte ska pressa mig själv i allt och det tänker jag inte göra med detta heller. Kanske det slinker in någon spontan utmaning här framöver tills jag samlat krafterna. Kommer den spontant finns det ingen press och det fungerar utmärkt för mig just nu.

Trevlig helg alla fina!

Tänk att samma ställe kan vara olika för varje gång man är där. Man går där på sin promenad och kanske inte reflekterar över vad som finns runt omkring. Det är först när man verkligen tittat noga som man ser skillnaderna.

Jag har en runda i skogen jag gått flera hundra gånger. Jag har passerat samma jordkällare, samma träd och samma omgivning så många gånger. Med musik i öronen eller kanske en podcast. I sällskap under ett samtal om livet eller bara helt ensam med mina egna tankar. Samma runda. Samma ställe, men helt olika.

Höst och vinter
Det har varit vår. Det har varit sommar. Letar jag tillräckligt mycket kan jag hitta alla årstiderna.
När jag senaste gick min runda i skogen var skogen täckt av snö och jag gick på en upptrampad stig. Jag var fullt fokuserad på att fotografera min vinterpromenad i solen och tänkte egentligen inte på vad jag fotograferade. Jag såg det vackra ljuset glittra sig i snön och jag fångade ögonblicket. Det jag inte tänkte på är just att jag gått där så många gånger och aldrig riktigt tänkt på hur det egentligen ser ut.

Samma sväng och samma backe, men ingenting är det samma.
Det var först när jag kom hem efter min vinterpromenad för någon vecka sedan som jag tittade på bilderna och tänkte att jag borde ha många bilder just därifrån. Letade igenom den mängd bilder jag har i datorn och hittade en annan bild som är tagen på precis samma plats med precis samma motiv, men en annan årstid.

Tänkt fotoutmaning
Först tänkte jag att det är en perfekt fotoutmaning att göra under ett helt år för att fånga alla årstider, men eftersom jag är en alldeles för otålig människa kan jag inte vänta så länge. Letar jag tillräckligt mycket kanske jag redan har bilder från samma ställe under de andra årstiderna också, men just nu får jag nöja mig med dessa.

Det som slår mig mest när jag jämför bilderna är färgerna.
Vinkeln är inte exakt den samma, men det spelar ingen roll. Platsen och träden är de samma och vägen svänger hur vi än vänder oss. Den ena är avskalad och färglös medan den andra innehåller en färgexplosion.
Jag ska inte bli alltför noggrann i min beskrivning här eller bli allt för filosofisk.
Det jag egentligen vill visa är hur olika en plats kan vara bara av att förflytta sig mellan årstiderna.
Kanske ska jag tänka på detta när jag går där nästa gång och försöka fånga både våren och sommaren.
Det är nämligen en härlig plats att gå på och att ha naturen så nära där man bor är riktigt rogivande.

Har ni också en sådan där plats ni gått många gånger utan att egentligen stanna och titta hur den egentligen förändras genom årstiderna?

Sommaren är min favoritårstid, trots det går det att njuta av andra årstider också. Det är tjusningen med att bo i Sverige, men är det vinter ska det vara vinter. Det är så vackert!

Först kom vintern och jag riktigt njöt av den. Minusgrader och vitt överallt. Sedan kom regnet, halkan och slasket. Då funderade jag på om det var årets vinter som hade passerat. När snön kom tillbaka i måndags kunde jag inte vara gladare. Tänk att man kan bli så glad för något som är självklart.

På vintern ska det vara vinter
Jag gillar våra årstider, även om en av dem är min favorit. Det betyder inte att man inte kan uppskatta de andra för det. De finns där och alla har sin tjusning. Just vintern däremot behöver vara just vinter för att jag ska tycka om den. Ingen vinter utan snö för då blir det bara en lång höst. Därför är jag nöjd just nu.

Att jag är en riktig fryslort gör det inte roligt alls, men jag uppskattar minusgrader och snö. Det är vackert och det finns ingen friskare luft än när det är minusgrader. Att ta promenader i ett vinterlandskap känns uppfriskande och det finns tjocka kläder att använda för att slippa frysa. Många hatar vintern, men jag uppskattar den. Det vackra, det roliga och det självklara för att vi bor där vi gör. För min del får det gärna komma lite mer snö och den får gärna ligga kvar ett tag. För en härlig promenad i vinterlandskapet är precis vad jag behöver just nu.

Vad tycker ni om vintern?