Att umgås med människor som inte finns

Jag lever stundtals i en värld som inte finns och det kan låta mycket
märkligt men det är inte så konstigt som det låter. Skriver man berättelser
omringas man av platser, karaktärer och händelser som inte finns och man kan
tycka att det borde vara förvirrande men det är det inte.

När man skriver berättelser gäller det att gå på djupet i sina karaktärer för att
de ska bli så trovärdiga som möjligt och gör man det är det lätt att de bli något
man tänker på väldigt ofta. Tänk er att man får skapa en person precis hur man
vill. Utseende, beteende, handlingar och känslor. Det är ganska häftigt ändå
måste jag säga och något jag tycker är väldigt roligt. Tänk att man sedan får utsätta
denna människa för en rad olika händelser som de ska tackla och sedan få denna
att överleva allt detta. Det är nästan som att leka gud och bestämma vilket
elände eller lycka dessa människor ska få uppleva.

Nu är det inte riktiga människor men för att skapa dessa karaktärer måste
man se dem som riktiga människor. Människor man umgås med kanske
mer än vanliga människor i bland, människor som finns där i huvudet dag
som natt och lever sina liv tillsammans med mig. Vi skapar kärlek, åtrå, hat
och en rad andra olika känslor tillsammans och ibland kan man till och
med lyckas skapa en karaktär som är svår att få ur skallen. Tänk er själva att
få skapa en karaktär som jaget i berättelsen ska bli kär i, en karaktär som ska
väcka starka känslor och få det att pirra i kroppen på jaget vad händer med
mig som skapar detta då? Jo, jag lever mig in i detta och skapar en karaktär som
får mig att känna alla dessa känslor, vilket är ganska häftigt. För om jag känner det,
känner inte den som läser det då?

Jag hade för en tid sedan en testläsare på mitt manus och hennes reaktion
på en manlig karaktär i berättelsen blev att hon nästintill blev förälskad i
honom och hon ville vara i hans närhet. Precis så kände jag när jag skapade
den karaktären och det var en ganska häftig grej måste jag säga. För lyckas man
leva med sina karaktärer och ge dem mänskliga drag och känslor blir det så
mycket enklare att få ut det även när man skriver. För det gäller att skapa en
karaktär som läsaren kan identifiera sig med och sympatisera med för att
kunna läsa vidare och ta del av det som händer i berättelsen. Jag brukar
försöka leva mig in i karaktärerna liv och handlingar för att veta hur de ska
agera men det är inte alltid så lätt och mycket får man naturligtvis hitta på.

Men så kommer man till slutet och jag har samma känsla när jag läst en
roman där vissa karaktärer verkligen fastnar. Jag kan inte släppa dem...
När man kommer till slutet och måste säga hejdå för att få ett avslut,
för att kunna gå vidare men det är inte så lätt. Tänk då att denna person
skapat alla dessa känslor då är det väldigt svårt att ta farväl.
Jag har levt med karaktärerna till min roman i flera år nu och snart
är det dags att säga hejdå och gå vidare men det känns lite sorgligt.

Det är verkligen så att de som läser böcker och även skriver böcker lever
flera hundra liv medans de som varken läser eller skriver bara lever sitt eget.
Det är ganska häftigt måste jag säga, så länge man har skillnad på fiktion
och verklighet såklart. I bland tycker jag om mina karaktärer men i många
fall gör jag det inte och det är det som är själva grejen.

#kreativtskrivande #skönlitteratur #personligblogg #blivandeförfattare
#skapakaraktärer

Gillar

Kommentarer

Karolineee
Karolineee,
Låter intressant, önskar att jag hade mer intresse till att läsa men så inte fallet tyvärr. 😊
www.devote.se/karolineee
aworkinprogress
aworkinprogress,
Vad roligt och häftigt det låter nu när du förklarar det på det här sättet, aldrig tänkt steget längre på så sätt. Men det är ju så fränt att tänka att någon suttit och tänkt som en annan tänker när man föreställer sig karaktärerna 😊❤
nouw.com/aworkinprogress
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229