Att leva med en cheerleader

Eat, sleep, cheer, repeat.
En cheerleaders motto.
Sporten som är så mycket mer än bara en söt liten hejarklack
som sjunger ramsor och viftar med pompoms.
Här kommer en liten inblick i hur det är att leva med en cheerleader.


Visst finns det pompoms och ramsor men det finns oändligt mycket mer.
När min dotter började med cheerleading för snart fyra år sedan visste jag inte riktigt
vad det gick ut på men ganska snabbt insåg jag att det var så mycket mer än lite
gymnastik och dans. Träningen är stenhård och det är inget man tar sig an halvhjärtat.
Volterna är "farliga" och de stunts de gör kan sluta riktigt illa om de inte fokuserar.
För vad händer om någon faller och ingen finns där som räddare denne från en duns i mattan?
För att förstå bättre kolla in detta.

Det är fart, fläkt och gymnastik.
Det krävs styrka, uthållighet och en j-vla vilja.
För att hänga med och komma framåt måste de träna.
Träna, träna och träna lite till.
Varje träning måste de ge sitt allt, det går inte att skippa en träning
bara för att det regnar ute och man inte vill gå ut.
Bara för att man är "lite trött" och vill ligga i soffan.

Är du borta blir hela laget lidande.
Hur tror du att det går att bygga en pyramid om någon saknas?
Det som krävs är vilja, stor vilja.
Du måste offra saker för att få det att fungera och risken
är att hela tillvaron handlar om cheerleading.

Varje öppen yta skapar en vilja att hjula, volta eller göra en kullerbytta.
En lång gång kan få dig att tänka på hur många volter du klarar innan gången tar slut.
Tänk dig att öva på en volt och hamna på knäna varje gång och ändå
fortsätta att öva tills du faktiskt klarar av den där volten du bara har drömt om att klara.
Inte alla klarar av det...

Men det är helt fantastiskt.
Sammanhållningen som gör att alla strävar åt samma håll.
Tränarna som manar på för att laget ska bli så bra som möjligt.
De peppar varandra och vill att det ska gå bra för hela laget.
För det är ett LAG.

Ensamma är de inte bäst.
De behöver varandra för att komma framåt och det blir som en livsstil.
Den som bäst förstår en cheerleader är själv en cheerleader.
Så titta vad de gör och var beredd på att bli underhållen, häpnad och imponerad.
Det blev jag...

När jag dessutom provade själv och insåg hur jobbigt det är kunde jag även konstatera
att de tränar så mycket mer än vad jag gjorde och gör otroligt mycket svårare saker
än vad vi gör. Det är tungt, energikrävande och det gäller att aldrig ge upp.
Jag lever i hop med två cheerleaders och min man med tre.
Det blir mycket hjulningar och volter.
Hoppande, high-v och leenden.

Men det är underbart att se dem när de gör detta.
Glädjen, styrkan och passionen.
Jag vet att de kämpar hårt och ingen av dem ger upp.
De båda har utvecklats enormt mycket och det är så härligt
att de har något som de brinner för.
Även om det tar mycket energi...
Men betalningen kommer i lyckan, lyckan över att få göra något som man
tycker är roligt. Det är egentligen vad det handlar om. Att ha roligt...


Gillar

Kommentarer

Fnulan
Fnulan,
Åh vilka flashbacks jag får! Cornelia tävlade i cheerleading i Malmö. Jag älskade det och satt med på alla tävlingar. Sjukt duktiga och jaaaaa så jobbigt....www.fnulan.se
minasvarld
minasvarld,
Samma här!
Älskar det så mycket så vi är några mammor som tränar cheerleading en gång i veckan 😊
Vansinnigt roligt måste jag säga.
nouw.com/minasvarld
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229