Att krama ur det sista

Just nu känns det inte som att turen är med mig men det är bara att kämpa in i det sista

Vaknade i morse med halsont och en enorm trötthet.
Det var i dag jag på allvar skulle ta tag i de sista examinerande uppgifterna
innan kursen avslutas i början av juni.

Istället sitter jag här med en hals som gör sig tydligt påmind om att
den finns, huvudet värker och jag fryser. Jag läser och läser men
förstår ingenting. Hur ska detta gå?

Nästa vecka har vi två examinerande gruppredovisningar
och det finns inte mycket tid kvar att förbereda dessa.
Men jag måste...

Helst av allt skulle jag vilja gå och lägga mig.
Men det är inte läge för det just nu.
Jag har en liten uppsats att skriva, två muntliga redovisningar
att förbereda och det finns ingen tid att slappna av.

Försöker med allt för att koncentrera mig men
det fungerar inte så bra. OM en timme har vi möte i studiegruppen
och innan dess ska jag ha hunnit mängder med saker
som inte går att hinna på drygt en timme, även om man
är pigg. Trycker ur den sista energin för att i alla fall
komma en bit. Jag ska klara detta.

Det är bara några veckor kvar av kursen nu
och även om energin tryter är det bara att kämpa vidare.

Får glädja mig åt att ha klarat av de tre första delkurserna
och slipper allt vad omtentor heter. Just nu är jag otroligt tacksam
för det. Då kan jag fokusera på detta istället.
Ge mig styrka!!


Gillar

Kommentarer

charlottelinden
charlottelinden,
Men usch, vad jobbigt! Krya på dig!! <3nouw.com/charlottelinden
minasvarld
minasvarld,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229