Sista dagen i augusti och sommaren har passerat även om vi väntar fina dagar ännu. När man ser tillbaka på den bästa årstiden är det lätt att tänka att man inte gjort något roligt men vad fel man har. Se själva! Här kommer min sommar i bilder. Bilder som jag kommer njuta av länge och väl när hösten väl kommer.

Jag ser tillbaka på ett långt sommarlov men även en speciell sommar på alla tänkbara vis. För trots alla motgångar har det ändå varit en fin sommar med mängder med glädjeämnen. Därför väljer jag nu att se på det allra bästa av sommaren. Det allra finaste och mest speciella. Så HÄR summerade jag sommaren 2019 och här nedanför får ni se min sommar 2020 i bilder.

Tiden går fort när man har roligt och i dag firar jag att jag ännu inte gett upp. I början av detta året var det när att jag la ner allt men sakta men säkert har jag återvänt även om det är mindre än tidigare. Ska bli spännande att se vad framtiden har att ge.

I dag är det fem år sedan jag började blogga. Med en stapplande start på blogg.se tröttnade jag och startade nytt här på Nouw. Nu har jag varit här i några år och jag har inga planer på att byta. Förra året var mitt bästa bloggår, läs om det HÄR, och tyvärr kan jag inte säga att detta år varit lika bra men det gör ingenting. Det är bara att gilla läget och ta nya tag.

Samma men ändå olika
Efter en stökig början på året och väldigt lite bloggande under våren funderade jag länge på om jag ens skulle fortsätta. Det tog för mycket av min energi och jag gjorde ett aktivt val att låta bli helt under en period. Jag bloggade när jag hade lust och även om det resulterade i att läsarna försvann en efter en så var det nödvändigt. Jag behövde fokusera på det riktiga livet i stället för något annat. Däremot skapade det många tankar. Skulle jag fortsätta som vanligt eller ändra något...

Jag kom fram till att jag inte kunde fortsätta skriva som förut då mitt mående involverade hela min familj och att skriva om barnen på det viset ville jag inte göra. I stället fick jag fundera på vad jag helst ville skriva om och då blev det helt plötsligt roligare. Skrivandet, studierna, fotografering, resor och mina skruvade tankar var det som blev kvar. Min rastlöshet och mitt psykiska mående kommer in där också men när jag inte kan förklara varför jag mår som jag gör utan att hänga ut andra hamnar det utanför. I framtiden kommer jag säkert skriva mer om det men just nu orkar jag inte skriva om det för det gör mig bara negativ. Min blogg ska inte bara vara negativ och jag vill sprida glädje och inte pessimism.

Fem år och jag fortsätter
Att ha gjort detta i fem år har gett mig mycket. Jag har stiftat nya bekantskaper genom bloggen och jag har upplevt mycket. Även om jag stått en bit utanför bloggandet ett tag så finns det alltid där och jag tänker inte ge upp det. Det ger mig mycket och många gånger har det fungerat som en terapi. Det jag tycker är roligast just nu att skriva om är mitt skrivande, min process och mina tankar kring det så därför blir det mycket sådant. Jag hoppas ni vill fortsätta följa mitt bloggande för jag tänker inte ge upp. Det kanske inte kommer lika många inlägg längre men hälsan måste i alla lägen gå först.

Firar mina fem år och hoppas på många fler år.

Storm. Kaos. Sorg. Förtvivlan och ett hopp som försvinner. Ska det någonsin bli bättre? Ska vi överleva denna storm? Men vad händer sedan, när allt bara mojnar?

Vid ett flertal tillfällen de senaste åtta månaderna har jag gett upp. Slutat tro att något ska bli bättre och bara försökt ta en dag i taget. Jag har tagit duster. Jag har tagit strider och som vi har kämpat men allt är inte evigt, även om det känns så när det är som värst. Frågan är bara vem man bli efter allt detta?

En storm går alltid över
Att allt inte är evigt är svårt att tro när man är mitt uppe i jobbiga saker. Man kämpar på och när man tror att det ljusnar och går åt rätt håll blir det bara värre. Hoppet försvinner och man vill bara fly från allt. Hitta en tillvaro som är problemfri och bara få vara i fred. Jag har upplevt hopplösheten men mitt i allt elände fanns ändå tanken på att en dag kunna se tillbaka på det jobbiga och veta att det gick över. Det jag däremot kände när det värsta var över var bara en stor tomhet.

Mitt i allt kämpande tappade jag bort mig själv. Mina behov var borta och jag levde enbart för andra. Jag gick upp på morgonen och önskade mig en dag utan tårar, en dag utan bekymmer och oro men framför allt önskade jag en dag där jag bara kunde få göra något roligt utan att må dåligt. Det jag kom fram till bara var att jag inte längre visste hur man hade roligt. I en lång radda av försöka att ha kul återvände jag hem och funderade på om jag verkligen hade haft kul. Visst gjorde jag roliga saker men oron fanns där hela tiden att något skulle skita sig. Det går inte att leva så.

Samla upp det som blir kvar
Vem blev jag då när den värsta stormen var över? Ett oroligt vrak som inte kan njuta av de bra stunderna. Ett kontrollfreak som måste veta att människor i min närhet mår bra hela tiden. En liten spillra som försöker leva med det faktum att när stormen gick över förändras man en hel del. Däremot gäller det att lära sig att leva igen. Samla upp det som blir kvar och se tillbaka på den tiden då det var värst och inse att det trots allt gick över. Det värsta är bara att man hela tiden tror att det ska bli likadant igen för att man bygger upp någon typ av katastroftänk som inte är vettigt.

Jag samlar upp det som är kvar och vägrar fortsätta vara en spillra. I stället ska jag försöka se det som är bra och att se sina nära och kära gå vidare och må bättre är den bästa medicinen i världen. Jag får stå ut en aning med att vara en liten spillra för jag tror att det går över bara jag ser att saker faktiskt löste sig till det bästa trots allt. Men det är tufft! För när stormen är över förändras man och ingenting blir likadant igen. Det behöver inte betyda att livet bli sämre. I stället kanske man kan njuta lite mer och lära sig att uppskatta de bra stunderna utan att oron äter upp en inifrån.

Jag tar därför klivet. Den värsta stormen är över och jag får acceptera den jag är efter stormen för jag har inget val. I stället gäller det att ta lärdom av det som varit och gå vidare. Inget vara för evigt, inte ens livet så det gäller att ta vara på det.