Tänk att bara få några timmar där man kan släppa allt och bara vara. Avhandla alla livets bekymmer och härligheter. Känna solen steka i ansiktet för att sedan åka hem med ett leende på läpparna.

Vi alla behöver få lyxa till det i bland. Bara få känna att man lever och släppa kraven. Prata om allt, äta god mat och dricka vin i en hamn. Kan det bli bättre än så? Alla dagar i livet är inte glädjefyllda men det gäller att ta vara på de dagarna som faktiskt får oss att le.

En helt vanlig vardag
Det gäller att förgylla vardagarna och det var precis vad jag och en vän gjorde. Inte för att jag som är ledig hela sommaren ser någon skillnad på vardag och helg just nu men ändå. Vi kom, vi sågs och vi hade väldigt trevligt. Vi åt rökt fisk i hamnen i Nynäshamn. Vi drack bubbel i solen och vi pratade. Är det något jag älskar med Sanna så är det att kunna prata om allt. Då menar jag ALLT. Problem, roligheter, pinsamheter och allt mellan himmel och jord. Vi kan skratta och vi kan gråta.

Tänk att en helt vanlig vardag kan bli så härlig. Att det kan bli en dag att bara komma bort från allt och bara få vara i från allt som får mig att tänka för mycket. Allt det där som präglat mitt liv det senaste året och som fått mig att vara med på en berg- och dalbana. En åktur som gjort mig svag. Men trots finns det saker som får mig att le. Just denna kväll kommer jag att minnas länge och jag är så tacksam över att ha en sån fin vän. Den bästa vännen man kan ha. Min "fru", min bästa vän och det bästa stödet man kan ha i livet. Alla borde ha en vän som du Sanna.

Ta vara på det bra
Den här kvällen ska jag minnas när jag har mina sämre dagar. För tänk att en helt vanlig vardag i juni kan vara så härlig. En helt vanlig dag där jag bara fick vara mig själv. Flera sådana kvällar i livet för att få må bra, det behöver vi alla. Med det får bilderna säga resten känner jag. Ta vara på de fina stunderna i livet för man vet aldrig när de kommer igen.

Det har nu gått ett tag sedan manuset blev klart. Tankarna var många och planerna likaså men vad hände sedan?

Att känna sig helt urlakad och inte orka någonting mer var ingen rolig känsla efter att ha avslutat manuset. När jag sedan fick bedömningen kunde jag skratta igen men efter det har det inte hänt mycket.

Planen var att redigera
Jag hade gjort upp en tydlig plan för sommaren. Tiden skulle finnas och jag skulle redigera mitt manus för att slutligen bli klar med det. Sedan jag gjorde upp den planen har det inte hänt någonting. Manuset ligger helt oöppnat och jag saknar energin att ens öppna dokumentet. Till en början tänkte jag ge det två veckor men när de två veckorna passerat orkade jag inte. Jag är helt enkelt inte redo. I stället har det blivit en paus i från allt vad skrivande heter och jag tror att det varit nyttigt för mig. Kanske kan jag börja längta efter det igen.

Att kämpa med något så mycket som jag fick göra tog på krafterna och även om jag så klart inte tänker ge upp så behöver jag vila. Sommaren är lång och jag håller tummarna för att skrivenergin återkommer. Jag ska nämligen bli klar med detta under sommaren för jag vill så gärna få skicka in detta manus för att se hur långt det kan gå. Så länge roar jag mig med annan litteratur och läser i stället.

Varför inte njuta lite av sommaren också när den nu ändå är här. Om någon veck kanske jag känner mig lite sugen på att faktiskt läsa det jag skrivit och då kanke redigeringshjärnan kickar i gång ordentligt. Håller tummarna för det i alla fall. Tills dess lutar jag mig tillbaka med en av alla de olästa böckerna jag har i bokhyllan och njuter av havsbad och solsken.

Det blev bara lite för mycket av allt och inget gick som vi hade tänkt oss. Då drog vi. Bara vi två, bara en massa tjejsnack och en lång resa.

Sommarlovet har precis börjat men mycket har hänt redan. Solen skiner och värmen är här. Vi njuter så klart till fullo men samtidigt blev det bara för mycket av allt och hemmets väggar kröp mot oss. Nackdelen med att plugga hemma är att man är väldigt mycket hemma och när väl sommarlovet kommer fortsätter man att vara hemma. Då behöver man komma bort.

Lång resa men välbehövlig
Det blev så spontant det bara kan bli och det blev riktigt bra. När vi tröttnade under midsommarhelgen bokade vi ett hotell och brände i väg fyrtiosjumil bara för att komma bort. Bara jag och äldsta dottern. Rastlösheten hade då kickat igång ordentligt och vi behövde komma bort från tristessen. Vi hade länge pratat om att åka till Ullared och handla men vi hade inte bestämt något. Det blev startskottet på en lång men välbehövlig resa.

Vi startade tidigt på morgonen och anlände till Ullared klockan tolv. Vi klev in i varuhuset helt utan köer och vi behövde inte köa en enda gång under dagen. Det blev ingen storshopping men det blev en rolig shoppingtur med väldigt många skratt. Tänk att små saker kan få en att skratta tills man nästan kissar på sig. Men så är det när man umgås med en minikopia av sig själv med samma sjuka humor.

Falkenberg tur och retur
Efter shoppingen tog vi en tur till Falkenberg där vi strosade runt i värmen. Vi hann med några affärer även där innan tröttheten tog över och vi återvände till Ullared och hotellet. Efter en hel dag med fulltecknat schema var det riktigt skönt att ta av sig skorna och lägga sig på sängen en stund. Båda var vi helt slut och eftermiddagen på kvällen somnade vi gott och vaknade utvilade dagen efter.

Det blev en underbar resa med många skratt, tjejsnack och en välbehövlig tur bort från hemmet. En tur tillsammans där vi fick vara i fred och prata om livet. Tänk vilken tur jag har som har världens bästa dotter som är min bästa kompis. Människan som förlänger mitt liv med alla skratt och alltid finns där vid min sida. Jag är den lyckligste i hela världen. Nu är vi hemma igen och sommarvärmen hänger i sig. Vi får stå ut ett tag hemma nu men det ska nog gå bra det också, det är jag helt säker på.