Trött men ändå fylld av ny energi. Hur är det ens möjligt?
Det tog hårt på mina krafter men det blev en otroligt rolig dag tillsammans
med flera hundra andra goa och glada människor.

Det var planerat sedan lång tid tillbaka att jag skulle fotografera på tävlingen
Big Blue Spring Competition i döttrarna hemma klubb HCE
och jag hade en hel del prestationsångest innan kan jag lova. Men när jag väl kom dit
och fick upp bakgrunden och loggorna så kändes den ändå helt okej.
Det är inte det enklaste att fotografera i en idrottshall på grund av ljuset
men det flöt på bra.

Tjugotre lag blev fotograferade och alla aktiva lika goa och glada
och tyckte det var kul att få ta en lagbild. Efter att alla blivit fotograferade
var det en kort paus innan tävlingen skulle börja och då fortsatte arbetet.
Att fotografera själva tävlingen. Fart och fläkt och tjejer som rör sig
i en väldans fart men jag fick en riktigt bra fotoplats där jag varken störde
publiken eller de aktiva och även om jag inte tittat på alla bilderna ännu så
måste jag säga att resultatet blev lyckat och nu väntar en del redigering
innan det är dags att skicka vidare bilderna.
Mer bilder kommer senare...

En erfarenhet rikare för mig och oerhört kul att få vara med i organisationen
på en tävling som gick utan större problem och blev oerhört lyckad för
föreningen, de aktiva och publiken.

I dag väntar nästa uppdrag för föreningen och det blir en härlig utmaning.
Att fotografera ALLA aktiva i hela föreningen på en och samma bild.
Det ska bli kul att se hur detta slutar. Jag håller tummarna för bra väder då
de önskar en utebild men det ska nog lösa sig.
Full fart mot nästa uppdrag som får avrunda denna vecka som
har gått med en väldans fart och innehållet massor med roliga saker.

Hoppas ni alla får en skön söndag.
Jag ska spendera den med mängder med energiska cheerleaders.

Denna vecka har varit galet intensiv vilket även resulterade i en ångestfylld dag för mig då jag inte
riktigt visste vart jag skulle tag vägen. Det bästa är att engagera sig i något då brukar ångesten inte kännas
men så fort man slappnar av kommer den tillbaka men det är tyvärr något man får lära sig att leva med.
Just nu känns det som att jag hela tiden ligger steget efter men det är bara att gilla läget och
här kommer istället en glimt av vår fredag.

Den stora kalas dagen som var så viktig för dottern. Hon hade bjudit in sina närmaste
tjejkompisar och hon var hur peppad som helst, vi vuxna var lite lika peppade men vi
gjorde det för hennes skull. För jag lovar att fem stycken nioåriga tjejer är inte speciellt
tysta och försiktiga. Speciellt inte eftersom de känner varandra så väl och vågar släppa loss
rejält.

Temat var disco och det var dukat med partyhattar, glitter och blinkande lampor.
Den stora nackdelen var att de var sommarvärme ute och riktigt varmt även inne vilket
blev lite tufft när det skulle dansas, köra limbo och dansstopp men det löste de genom
att gå ut och hoppa studsmatta i stället. Vi bjöd på minihamburgare och minipizzor vilket
var mycket uppskattat. Vi bjöds på många roliga samtal mellan dessa fem tjejer som fick oss
att skratta och uthärda stojet.
Och vilken fantastisk hjälp vi fick av storasyster som skötte musiken. limbo och
dansstopp så att vi kunde ta hand om disken.
När de hade svalkat sig med glass blev det paketöppning och sedan en skattjakt
för att hitta godispåsarna. Även det var mycket uppskattat.
När alla tjejerna hade gått hem kunde vi pusta ut och jag vet inte hur många gånger
som dottern påpekade att det var det bästa kalaset hon haft. Nu har vi klarat av
årets kalas och nu dröjer det ett helt år till nästa vilket är ganska skönt.
För även om kalaset blev lyckat så blir man så vansinnigt trött av att ha en hel hög
med högljudda barn hemma.

Inte heller idag har varit en lugn dag men mer om det i ett senare inlägg.
Då det har varit cheerleadingtävling, fotografering och fullt ös.
Nu ska jag i stället försöka komma ner i varv för nya utmaningar
som väntar i morgon.

I går blev ingenting som jag hade tänkt mig. Inget var roligt och det
resulterade i att jag inte fick speciellt mycket gjort. Gjorde många försök
men till slut gav jag upp.

Alla dagar är inte bra, så är det bara.
Det är bara fruktansvärt jobbigt när man vaknar på morgonen och har mängder med
saker att göra men bara känner att det kan kvitta. Ingenting är roligt och allt man tar
sig för med är jobbigt. En sådan dag hade jag igår och jag känner hur svårt det är att
bli av med känslan. Ångesten kryper sig på och till slut vet man inte vad man ska
göra för att bli av med den.

I går försökte jag göra saker som jag vet att jag tycker är roliga men
det hjälpte inte. Till slut orkade jag inte längre vara hemma och drog
istället iväg med bilen. Till en början helt utan mål men när jag väl hittade ett
mål och kom fram så fick jag inte den känsla jag hade tänkt mig.
Det var bara att åka hem igen.

När jag känner så brukar det alltid hjälpa att ge sig iväg på en
tur och fotografera men det gick bara inte, hur mycket jag än försökte.

När jag kom hem blev det inte bättre.
Allt som barnen gjorde var jobbigt och till slut blev jag bara sittande
bara för att hålla mig undan. Inte ens att bara lägga sig ner och läsa var bra.
Vilket brukar fungera många gånger.
För att summera det så var det en riktig skitdag som kändes hur lång som
helst. Vad det beror på vet jag inte men det kan mycket väl vara så att det
är alldeles för rörigt runt omkring mig just nu. Jag behöver nog bara lite lugn.

Så i dag blev det en skogspromenad tillsammans med maken.
Det blev lite roliga bilder och det var riktigt rogivande och kul.
Fotoidéerna sprudlar i min skalle och det är dags för mig att ta klivet vidare.
Vidga vyerna och anta svårare projekt.
Ett steg är redan taget, vilket jag ska berätta mer om längre fram.

Tar några djupa andetag och försöker se det positivt.
Idag ska jag jobba och det ska bli kul. Som tur är ska jag jobba ett
kort pass idag för att sedan mentalt och fysiskt kunna förbereda mig
på de mest intensiva dagarna denna vecka som är helgen.
Kanske är det prestationsångesten som bråkar med mig och inte ger mig
någon ro. Jag försöker tänka på annat och hoppas att ångesten försvinner
men det är inte det enklaste när den tar över tillvaron.

Jag drar ett streck över gårdagen och försöker komma vidare.
Tänka positivt och bara göra en sak i taget så ska det förhoppningsvis fungera.