Ogillar starkt när jag läser och läser men inte förstår något. Eller rättare sagt läser och läser
för att sedan inte kunna omformulera det jag läst och besvara frågorna. Tiden rusar i väg och tidsplanen
har spruckit totalt. Inte långt kvar nu...

Det har varit en tuff start på vårterminen men utbytt kurs och eftersläpande studier.
Att ligga två veckor efter har visat sig vara ett problem och jag måste erkänna att jag fortfarande
ligger två veckor efter i litteraturen men försöker hänga med i uppgifterna.
Inte alltid det lättaste kan jag lova. Detta gör sig nu påmint då vi har en skriftlig uppgift som
ska lämnas in på onsdag som jag definitivt vill lämna in i morgon för att ha ur vägen när jag ska
åka bort. Men som det ser ut nu så känns det inte troligt att jag ska kunna göra det.

Egentligen är inte uppgiften speciellt svår och svaren och resonemangen finns i mitt huvud,
anteckningar finns och den litteraturen har jag faktiskt läst men ändå blir inte uppgiften gjord.
Ungefär som att orden inte vill komma till mig men det kan inte riktigt stämma då detta inte
alls är något problem att skriva ihop. Men det går inte att jämföra.
Här finns inga "regler" för hur jag ska skriva och vad som kan vara med. Här kan jag bara
skriva fritt och det kanske är precis vad jag behöver.
En stunds flödesskrivande direkt från hjärnan.

Det måste bero på prestationsångest eller något sådant.
Det är nämligen första inlämningsuppgiften på kursen och jag vill göra den så
bra som möjligt. Ämnet är riktigt intressant och jag vill bara skriva på men det går inte.
Vad jag än skriver känns det hur luddigt som helst och känslan finns att jag flummar
utanför ämnet även om jag vet att jag inte gör det.

Känns som att kvällen och natten blir lång men orken börjar ta slut.
Kan i alla fall trösta mig med att jag skrivit något i alla fall eller rättare sagt
noterat massor i texten och tagit upp ungefär vad jag kan fokusera på men sen ska
det bara bli läsligt och ämnesinriktat. Ja, ja...

Fortsättning följer. Nu håller jag tummarna för enorm inspiration
och glödande hjärna och fingrar för att möjligtvis få ihop detta innan morgondagen
är slut för efter det väntar nya uppgifter som jag dessvärre även ligger efter med tack
vare att detta går så trögt. Men men, jag har aldrig tidigare missat en inlämning
och tänker inte göra det denna gång heller. För vad är det värsta som kan hända?
Jag riskerar så klart att bli underkänd men den risken tar jag varje gång jag lämnar in
något. Nu kör jag järnet och hoppas att det går.

Nästa vecka är det sportlov för barnen och den ena har redan börjat.
I går åkte hon i väg och nu känns det tomt och väldigt tyst här hemma.

Det efterlängtade sportlovet har anlänt och barnen är överlyckliga.
Äntligen lite tid att bara vara och ta det lugnt. Inga träningar, inga tider att passa.
Bara göra det som faller en in. I år blev sportlovet lite annorlunda.

Yngsta dottern åkte med mormor och morfar till Värmland i går men den
äldsta stannar hemma några dagar till innan hon och jag även åker dit.
Hon ville passa på att vara med kompisarna och eftersom jag stannar hemma
några dagar till så fick hon helt enkelt välja.

I kväll är det bara jag och tonåringen hemma då maken jobbar och det
slår mig att det är så tyst. Så stilla och samtidigt så rogivande.
Tonåringen är på sitt rum och jag sitter här ensam men som tur är inte sysslolös.
Saknar henne redan men samtidigt känns det skönt både för henne och för oss
att vara ifrån varandra. Det är även bra för syskonen att få vara ifrån varandra ett tag.
De båda är två starka individer som ofta hamnar i bråk med varandra och då kan det vara
nyttigt att få sakna varandra ett tag.

För visst saknar vi vår lilla tänkare med de underbara kommentarerna.
Tjejen med det stora hjärtat och de översvallande känslorna.
Det är tyst och tomt här hemma utan henne men vetskapen om vart hon är
gör det så mycket enklare. Att få ha mormor och morfar för sig själv kan inte vara
helt fel.

Men på onsdag får vi träffas igen och jag ser edan fram emot alla kramar.
Att sakna någon kan vara det bästa, då uppskattar man varandra mer när man väl ses.