Har man varit på botten och tagit sig upp finns det mycket
man har lärt sig och en av de viktigaste sakerna är att göra det som
är bäst för en själv och kanske inte alltid det som är korrekt.

Jag har kommit en bit in i berättelsen om när utmattningen kom och vände upp och
ner på min tillvaro. Hur marken rämnade och allt föll, inklusive jag. Hur jag fått
kämpa mig igenom alla hinder bara för att kunna jobba igen för att jag inte ska vara en belastning för vården.
Att få leva ett liv utan onödig stress och inte vara en börda för någon.
Jag har tidigare skrivit om KBT och stresskurs men har även berättat om hur det hela startade
när mattan rycktes bort under mina fötter och föll ner. Vill ni läsa övriga inlägg om vägen
tillbaka hittar ni dem HÄR

För en tid sedan skrev jag om att jag tog tjänstledigt för att studera och
hur tuff den första tiden var men att jag trots allt klarade av den i alla fall.
Vill ni läsa det inlägget hittar ni det HÄR.
Jag nämnde även då att allt jag lärde mig om mig själv under den första tiden som
student var också det som till slut gav mig friheten och det ska jag berätta om i dag.

Dagen då friheten blev verklighet

När jag den första tiden studerade hade jag tagit tjänstledigt för att jag fegade
ur lite och inte riktigt visste hur jag skulle agera. Planen var att jobba den sommaren
och ju närmre sommaren jag kom desto mer ångest fick jag och jag visste inte riktigt
om jag skulle klara av att jobba heltid men det var en ren chansning från min sida
men så kom den där dagen när jag bara kände att det fick vara nog.
Jag fick beskedet att min semester jag sökt under sommaren inte skulle lösa
sig och det fick bägaren att rinna över, jag orkade inte mer.
Efter två snabba samtal tog jag ett snabbt beslut utan att blinka, vilket är
väldigt olikt mig då jag kan älta saker till ren förbannelse men ni ska veta
att jag aldrig ångrat detta beslut, aldrig någonsin.
JAG SA UPP MIG!

Kanske inte det mognaste sättet att hantera detta på men det var det enda
rätta och kanske det modigaste beslutet jag tagit för jag hade ingen aning
om hur jag skulle försörja mig den sommaren men det löste sig som tur var.
Den känslan jag kände efter att ha skickat mailet om uppsägning till min chef
är lite svår att beskriva. Till en början kunde jag inte fatta vad jag hade gjort och
jag hade så länge längtat efter att få göra det men när det väl var gjort blev jag
helt tom. Vem var jag utan det där jobbet, det där jobbet som till en början
hade varit så roligt och där jag hade träffat så många roliga människor. Människor
som jag bär med mig resten av livet. Men det var också stället som förändrade mig
och som fick mig att sjunka djupare ner i avgrunden för på slutet var det inte bra för mig.

Då kom jag på andra tankar och jag kände en stolthet över mig själv.
Jag hade vågat och det kändes helt rätt.
För en gångs skull hade jag tänkt på mig själv, inte på vad som var rätt och fel.
Jag hade gått igenom så mycket redan och kommit så långt med mig själv så jag
tänkte inte låta detta förstöra för mig. Livet är alldeles för kort för att man ska
må dåligt och därefter kom glädjen, glädjen över att jag äntligen var fri.
Jag behövde inte längre söka tjänstledigt inför varje termin, jag behövde inte
bry mig om semester och framför allt kunde jag göra precis vad jag ville.
JAG VAR FRI!

Har du någon gång sagt upp dig från ett jobb du inte trivs på så förstår
du känslan. Kanske var det då livet tog en vändning?
Oavsett vad blev den dagen ytterligare en vändpunkt i mitt liv och den gav
mig friheten som jag så länge längtat efter. Läs mer om det HÄR.

Att jag samma vecka jag sa upp mig sökte ett extra jobb för att få in lite
extra pengar inför sommaren, som jag senare fick, gör mig väldigt glad för
att det jobbet har jag kvar än i dag och det hade jag aldrig sökt om jag hade haft
mitt gamla jobb kvar. Detta blev sparken i baken som jag behövde och efter
detta har jag känt mig mer fri än någonsin. Varför hade jag inte gjort det
tidigare?

Detta får räcka denna gång och jag är glad över att även kunna visa
era att utmattningen inte har helt förstört mitt liv, snarare tvärs om. Den har
lärt mig att lyssna på mig själv, ta mig själv på allvar, vara ärlig mot mig själv
och sträva mot mina drömmar. Drömmarna må vara stora men de är inte
ouppnåeliga, även om det känns så vissa dagar.

Än en gång tack för att ni vill dela denna resa med mig.
Jag har nu kommit fram till den punkt som räddade mitt liv men
det finns mycket kvar att berätta om. Kampen fortsätter och även om
tiden efter detta var enklare så mådde jag inte alls bra vissa dagar.

Tack till er fina läsare som varje vecka tar del av detta.
Det betyder oerhört mycket att ni läser och kommenterar. Ställ gärna
frågor om ni undrar över något. Resan fortsätter och även om jag idag är
en bit i från detta så känns det ändå skönt att kunna lätta sitt hjärta. Tänk om man bara
kan hjälpa en enda människa att dra i handbromsen och slippa detta, det skulle göra mig
oerhört glad. Detta har gjort mig till den jag är, på gott och ont.

Hoppas ni vill fortsätta dela denna resa med mig.

Många kramar till er

#personligblogg #nouwbloggare #psykiskohälsa #utmattningssyndrom

I hela 12 år har jag varit en fru och den dagen kommer jag
för alltid att minnas med värme. Tänk att få spendera en sådan
fin dag med de man älskar allra mest, det är verkligen helt fantastiskt.

I dag är ingen vanlig dag i dag firar vi ytterligare ett år tillsammans som
gifta. Vi har varit med om mycket under våra år tillsammans men på något
vis lyckas vi hålla i hop år efter år och det är väl värt att uppmärksamma. Det
finns något där som håller oss samman och även om motgångarna och
svårigheterna dyker upp så slutar det alltid med att vi står där tillsammans.

I dag har vi varit gifta i 12 år och jag hoppas på många fler år.
Att det tog oss hela 7 år från förlovning till giftermål spelar inte så
stor roll. Kanske var det för att vi skulle få världens sötaste tärna med oss
på vår stora dag.

Jag kommer i håg den där dagen för 12 år sedan då vi vaknade till
snö och kyla, precis som ett vinterbröllop ska vara. Ett bröllop som
ägde rum på Årsta Slott och så här i efterhand känns det ganska häftigt
att vi valde just ett slott att gifta oss i, speciellt ett slott med stor litterär
anknytning eftersom det är just det slottet som Fredrika Bremer bodde i.

Det var en alldeles speciell dag och en dag med många tårar.
När jag först fick se Alicia, som då bara var tre år, stå där med sin
fina klänning och sitt blonda hår kunde jag inte hålla tårarna tillbaka.
Det var då jag förstod att det vi hade planerat under en period var på
riktigt. När jag sedan möttes av min pappa som hade tårar i ögonen
lät jag det bara komma. Det brukar gå bra att hålla tårarna tillbaka
men vid ett sådant tillfälle går det inte alls. Alla våra nära och kära
var på plats, det var mörkt, stearinljusen var tända, de röda rosorna
lyste upp den stora salen och jag var så lycklig över att alla hade kommit och
ville vara med oss på vår stora dag.

Det blev en stor dag och en fantastisk vigsel med flera överraskningar
i form av en solist jag inte hade någon aning om som sjöng Av längtan
till dig och det rös i hela kroppen. Allt var så vackert och allt blev precis
som jag hade förväntat mig. Vilken dag, vilken kväll och vilken underbar
fest vi hade med dans, stoj och mängder med skratt.
Fantastiskt god mat, gott vin och underbara tal.

En sådan dag bär man med sig resten av livet och att det har gått
hela 12 år sedan den dagen är näst intill overkligt. Vår lilla tärna har
hunnit bli 15 år och vi har berikats med ännu en dotter i vår familj som
hunnit bli 9 år. När man ser livet på det viset och ser det som man har
och kan vara oerhört tacksam och glad över, då är livet helt fantastiskt.
Låt oss komma i håg dessa fina dagar, de dagar som spenderas med de
människor man älskar mest av allt.

Jag ska ärligt erkänna att våra år tillsammans har varit långt i från
enkla. Det har varit slitningar som vi ibland funderat på hur vi ska
klara av, sjukdomar, barnuppfostran som är oerhört krävande och
påfrestande, avsaknad av tid för varandra och alla dessa olikheter som
vi människor har som vissa dagar kan vara helt omöjliga att leva med.
Vi må hänga i hop fortfarande och jag hoppas att vi fortsätter göra det men
det har inte alltid varit lätt men vi kämpade på. Vi har lyckats komma över
hinder som borde vara omöjliga men ändå bär vi fortfarande samma
efternamn, bor på samma ställe och bär vigselringen med stolthet.
Det måste ändå betyda något...

Jag ser trots alla hinder fram emot att vi tillsammans ska se våra
barn växa upp och bli självständiga individer men jag ser även fram
emot att få göra alla de där sakerna vi pratat om, resa, åka på äventyr,
bli världens bästa mormor och morfar tillsammans och allt det där andra.

Ett stort grattis till oss i dag för ännu ett år tillsammans ❤

#giftai12år #personligblogg #vårtbröllop #vinterbröllop
#bröllopsdag #bloggareisverige #bloggareistockholm #nouwbloggare

Vad vore livet utan positivitet?

Ännu en vecka har passerat och det är återigen dags att se på de positiva
sakerna som varit denna vecka. Det har varit en vecka med ständiga upp-
och nedgångar men det är livet, allt kan inte vara rosenrött hela tiden.
Trots det kan jag se tillbaka på en bra vecka och det känns så skönt att
se hur saker och ting i livet faller på plats och hur den tuffa tiden vi har
bakom oss börjar ge oss nya insikter och verktyg för att gå vidare med de
nya erfarenheterna vi har nu. Känslan av att allt löser sig till det bästa är
väldigt speciell och när man får en gnutta av den känns det riktigt bra.

Dessa fem saker kanske har varit de allra bästa trots allt och nu ser
jag fram emot en positiv framtid med många roliga saker i görningen.
För det finns inget bättre än att tänka positivt på de små sakerna i livet, de sakerna
som finns där men som vi inte alltid ser för alla stora negativa saker.

Detta är vad jag kom fram till denna vecka:

1. Årets peppingblogg
Vilken ära att få bli utsedd till detta och tack @FrökenRödlök för
att du anordnat detta och att jag fick denna ära. Stolt och tacksam
är små ord för att beskriva hur innerligt glad jag blev för detta.
Återigen tack alla fina människor som både nominerat mig och sedan
röstat på mig, det betyder väldigt mycket ska ni veta.

2. En lyxig fika mitt i veckan
Det är alltid härligt att lyxa till det på andra dagar än under helgen
och det gäller att ta vara på de stunder man får. Niclas har jobbat natt denna
vecka vilket betyder att den tiden vi får tillsammans är väldigt kort och vi hinner
knappt prata med varandra innan någon ska i väg åt ett annat håll. Där för tog vi
en lyxig fika tillsammans medans Olivia tränade och fick på så vis en liten pratstund.

3. Tolv år som gifta
Tänk att vi varit gifta med varandra i hela tolv år, det är värt
att ta med på denna lista tycker jag. Mer om detta kan ni läsa om
i inlägget som kommer i kväll. Hoppas ni vill läsa det .

4. Bloggaktiviteten och lusten att skapa
Denna vecka har jag sprudlat av idéer till bloggen och jag ska erkänna
att dagarna inte ens räckte till för allt jag ville skriva så jag har planer långt
in i nästa vecka vilket känns helt underbart. En tid har det varit lite dåligt
med inlägg här på bloggen men denna vecka trängs de med varandra men
jag är så tacksam för det. Sådana underbara bloggveckor bör uppmärksammas.

5. Vinkväll
Vi alla behöver komma bort från allt i bland och bara släppa
ansvaret. Det var precis vad jag gjorde i går, träffade en kompis
och tog en riktigt mysig vinkväll. Vi snackade om livet och lite
till skulle man kunna sig och det var så oerhört mysigt att träffa
henne då det var ett tag sedan vi sågs sist.

Veckans mest lästa inlägg hittar ni HÄR
Veckans mest kommenterade inlägg hittar ni HÄR

Tack för denna vecka.
Nu ser jag fram emot en fantastisk vecka där det blir några dagar
i Växjö och förhoppningsvis mängder med positiva saker att glädjas åt.
Fortsätter helt klart med denna positiva bana och hoppas att ni vill hänga på.
Lite positivitet i livet kan aldrig skada ❤

#personligblogg #nouwbloggare #bloggareisverige #bloggareistockholm
#positivitetäger #positivitet