Jag åker inte tåg speciellt ofta men det händer då och då.
I dag var en sådan dag.
Hade ett möte vid Universitetet och var tvungen att gå ut trots kyla och snöande.
Men ni ska veta att det roar mig.
Bara av att möta andra människor är roligt.

Tänk dig att du sitter i morgonrusningen i ett proppfullt tåg.
De flesta sitter tysta men många pratar på.
I dag var en sådan dag som ALLT var försenat.
Bussen gick inte alls.
Tåget var försenat och något var inställt.

Gissa hur snacket gick?
- Jag förstår inte varför det alltid är förseningar.
- Bara för att det har kommit lite snö.
- Att de aldrig lär sig.
- Nu kommer jag för sent igen.
- Det kvittar hur tidigt man åker, man kommer alltid för sent.

Jag har full förståelse för att det är irriterande men det är inget att hetsa upp sig för.
Vi kan inte påverka det.

I natt kom det flera decimeter snö, det är minus trettongrader och
det blåser riktigt mycket.
Inte konstigt att det blir växelfel på tågspåren.
Vissa situationer är extrema men varför stressa.

Jag kom för sent till mitt möte.
Men vad skulle jag göra åt det?
Sitta still på tåget, läsa min bok och meddela den jag skulle träffa att jag blir sen.
Det hjälper inte att sitta där i trettio minuter och klaga.
Det slutar inte snöa för det och tåget går inte snabbare.

Jag gillar inte förseningar men det är sånt som händer.
Ta ett djupt andetag, blunda och tänk på något trevligt.
Du kanske just fick femton minuters extra vila.
Ta vara på den.

Utanför yr snön och inne är det helt tyst.
Jag är ensam...
Ingen annan förutom jag går runt här hemma.
Jag tycker om tystnad men i bland kan den kännas konstig.

I dag var dagen då de åkte.
I värsta snöyran lämnade de Stockholm och åkte mot Värmland.
Barnen och mina föräldrar.
Bara jag blev kvar, förutom Niclas som är på jobbet.
Men det blev konstigt tyst...

Ingen som behöver mig och söker min uppmärksamhet.
Bara jag.
Men jag måste erkänna att det ska bli skönt.
Jag har massor med pluggande att ta tag i och jag behöver vara ifred.
Behöver maxa tiden för att hinna och hoppas jag hinner med allt.
Trivs med att vara ensam bara jag slipper vara det jämt.

Men...
Jag saknar dem redan.
Deras tjatande, gnatande och tjurande kan jag vara utan.
Men en mysig kram och lite roliga samtal.
Det kan jag inte vara utan.

De har det bra och det är viktigast.
Världens bästa mormor och morfar tar hand om dem.
De får kramas och mysa den närmsta dagarna.
Jag får stå ut med att krama ryggen på alla böcker jag behöver läsa.

Men det går ingen nöd på mig.
Jag klarar mig nog.
För på fredag får jag träffa dem igen.
Mina små älsklingar.

Denna vecka har barnen sportlov.
De ser fram emot att få vara lediga från skolan.

Men de får inte sällskap av mig.
Jag har en otroligt fullspäckad vecka med stora
inlämningsuppgifter, introduktionskurs och läsande.

Som tur är har de världens bästa mormor och morfar som tar hand om dem.
I dag packas väskorna och i morgon åker de till Värmland.
Pulkaåkning, korvgrillning och lek med kusinerna.
På fredag ansluter vi och det ska bli skönt att komma bort ett tag.

Det känns tråkigt att inte få vara med dem på sportlovet
men jag har inget val.
Om de är hemma med mig får de ingen rolig vecka.
Jag behöver lugn och studiero.
De behöver också lugn och ro men de behöver sällskap.
Är helt säker på att de får härliga dagar i Värmland utan oss.