Det var några månader sedan som jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att vara stark. Det betyder inte att det inte är synd om mig. Det betyder inte att jag inte har varit med om något jobbigt. Det betyder inte att jag har det lätt. Det betyder inte att jag inte har brytt mig. Att jag är stark betyder inte att jag inte har några känslor. Det betyder att jag har alla känslor i världen.

Folk tror nog alltid att man klarar sig så bra själv när man visar sig stark. Att man tar all skit. Att ryktena inte biter eller kommentarerna inte känns. Att det man får höra inte gör ont. Men det gör de

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ibland känner man att det inte finns andra sätt än att bryta ihop, finns inget annat sätt som kan få en på fötter igen. Det är okej att bryta ihop, det är okej att backa ett steg för att kunna ta två framåt.

När jag känner mig helt orklös, när jag känner att ingenting kan få mig glad igen, ingenting kan få mig lugn i mig själv så slutar det oftast med att jag bryter ihop, och vet ni, det hjälper mig oftast att komma framåt.

Vi har alla saker som håller oss tillbaka i livet, det är okej. Man kan inte alltid vara påväg framåt. Ibland måste man stanna upp för att sen kunna fortsätta på samma väg igen, vägen mot lycka. Det är en lång process, men med rätt vilja så går det, oavsett vad.

Du får gråta, du får skrika, du får stänga in dig i ett rum om du känner att du behöver vara själv, du får ligga under täcket en hel dag. Det är okej, och det måste få vara okej. Du måste få ha det tillvägagångssättet just du har för att må bättre igen. Ingen ska någonsin få säga till dig att det är fel, för innerst inne så vet de inte hur du mår.

Det är okej att gråta, okej att skrika, okej att göra vad som helst. Det är okej att bryta ihop. För någonstans, när vi är där längst nere på botten, någon gång, hittar vi styrkan att ta oss upp igen.

Likes

Comments

När du minst anar det dyker det förflutna upp. Inga bekymmer och inga problem. Men du får alltid samma konstiga bekanta känsla när det händer. Du nästan ryser till för du känner igen det där. Även om det där inte finns kvar idag eller har någon som helst betydelse. Så känner du på dig att det händer någonting snart. Plötsligt står han bara där och ger dig ett välkomnande leende, ett hej och frågan hur är det med dig nu för tiden? Du svarar vänligt tillbaka för allting är ju bra med dig. Du har pojkvän som du är jätte kär i och allting annat funkar som det ska. Så ställer du frågan. Hur är det med dig då? Han svarar. Det är bara bra och han har någonting på gång.

Du vet att detta samtalet kommer sluta med att han säger. Vi hörs/vi får ses någon dag. För i hans ögon kommer du alltid vara snyggare varje gång ni stöter på varandra. Samtalet avslutas med. Vi hörs av! Det går ett tag. Du kommer hem och kollar din Facebook. Gissa vem som hört av sig? I samma stund som du log vänligt tillbaka tidigare idag när ni sågs. I samma stund blev han småkär på nytt.
Du öppnade en ny dörr utan tanke om hur struligt det kommer bli för dig. Du svarar tillbaka, vänligt så klart. Inga fel har begåtts.. Än! Plötsligt ska ni ses? Ja men som vänner såklart. Som med alla ex så kommer ni in på samtalsämnet "som vi var då" Alltid samma snack om minnen och det som var bra/dåligt då.

Kanske saknar du delar ifrån då i ditt nuvarande förhållande eftersom att alla förhållanden är olika. Du blir förblindad av det där och börjar sakna sådant som du inte bör sakna. Då hamnar du plötsligt i en exfriendzone! Du är fast mellan två män som du har nya och gamla känslor för.
Ändå släpper du inte tanken direkt för du har känslorna där. Samtidigt släpper du inte på dina tyglar för du vill inte såra någon.
I samma stund som du sa ja till en träff. Släppte du in problem i ditt liv. I samma stund som du gav honom en hej kram, öppnade du en ny dörr för det gamla. Plötsligt har det gått en tid. Ni är vänner men känslorna finns där. För dom försvann aldrig från början!
Du är plötsligt dum nog att festa ihop/ses ute. Du vet att om du gör ett misstag. ETT misstag så förlorar du kanske killen du vill dela ditt liv med. Men du dricker lite mer och plötsligt vaknar du bredvid han som du inte träffat på flera månader/år. Ja du har gjort saker med ditt ex istället för med din nuvarande pojkvän. Tänk om du istället aldrig hade fortsatt prata efter leendet och hejet? Vad skönt det hade varit för dig nu då.

Smarta kvinnor gör smarta val. Det är bara så de är. Jag är en smart kvinna som gör smarta val. Jag sätter mig in i hur andra människor tänker. Jag vet hur andra personer tänker. För jag hade förmodligen tänkt likadant själv om jag var dum i huvudet. Tack vare det har jag aldrig varit otrogen och kommer aldrig heller vara. Aldrig satt mig själv i situationer som skapar onödiga problem. Hatar människor som tror att enbart för att man ser bra ut och klär sig snyggt så är man "lättfotad" och gör i princip vad som helst med vem som helst. Typ om man har magtröja och shorts när man går ut, eller urringat och stora bröst. fuck you vad äckliga ni är som tror sånt om andra!

Likes

Comments


Och ens hjärta är aldrig så levande som i den stunden. Smärtan av orden är obeskrivlig. Det finns inget som kan ta en ifrån det som känns mest. 

Det kan ta veckor att återställa sig själv. Man kommer tycka att dem veckorna är en evighet. Men när man väl är framme och framför allt fri från dem dumma känslorna, kommer det vara värt det. Alltihopa. Spelar ingen roll vad man känner i stunden, man kommer inte känna så för evigt. För allt i livet är för stunden, ingenting är garanterat.

Men att älska gör en matt. Det krossar en på alla tänkbara sätt. Älskar man för mycket är det fel, älskar man för lite är det också fel. Och hur älskar man medelmåttligt? Hur älskar man rätt och lagom? Det finns ingen sådan balans, det kommer alltid vara otillräckligt. Förutom när man hittat sin själsfrände. Då är det rätt och man bara vet det. Ja, det kommer komma svåra stunder ändå, men i slutet av dagen kommer man alltid ligga där och säga hur mycket man älskar den andre. Och fan vad vackert det är. 

Likes

Comments

Jag vill inte bli äldre. Jag vill stanna tiden och paus. Vara där jag är en bra tid. För just nu rinner tiden bara förbi. Även fast jag saknar någon hela tiden, så mår jag bra. Jag är glad och jag kan skratta. Så länge jag gör det, så vet jag att jag mår bra. Och då duger det för mig.

Jag avskyr när folk säger att man måste mogna. Jag är mogen i dom situationer som krävs, eller kanske inte alltid men jag försöker. Låt mig vara barn, för det är det folk kallar mig.

Man får inte visas sig svag, inte vara känslig eller ens nämna att man är lite ledsen. Allt ska vara perfekt idag. Man ska vara glad hela tiden, folk är för rädda för vad andra ska tycka.

Jag har mina perioder där jag är spy färdig stup i kvarten. Jag har även mina stunder där jag studsar runt av lycka. Mina känslor går upp och ner, och jag tycker det är skönt att vara lite ledsen ibland. Och när jag är det, låt mig vara det. Jag blir bättre, jag kommer skratta igen. Så är det alltid.

Likes

Comments

Det är en saknad, en plats ingen kan ersätta. Det är något speciellt, han får mig att känna mig levande. Jag är något stort för någon, jag är någons kärlek. Det är en stor känsla, det är något så mycket större än allt annat.

Även fast det är så bra så sitter man där, gråter som ett barn och kramar sönder kudden i sömnen i hopp om man skulle vakna upp med han igen nästa dag.

Likes

Comments

Det är jobbigt när man inte lyckas leva upp till någons förväntningar och ibland försöker man omedvetet att göra det. För jag har lovat mig själv att aldrig låta mig någon gör mig till någon annan. Jag har lova mig själv att inte tappa bort mig i någon annan. Tyvärr har jag brutit det sist nämnda, men jag har hittat mig själv igen. Åtminstånde halva mig själv.

Jag vill inte vara sån som går runt och tänker på vad alla andra tycker och tänker och jag är inte sån, men allt och alla runt omkring en påverkar väl en lite?

Jag tror det är ett stor utmaning att vara sig själv i en värld där alla försöker få dig till att vara som alla andra. Man får lixom inte sticka ut eller så, man får heller inte synas eller vara mer populär än någon annan. Men vet ni vad? Man får fan i mig det.

Va vem fan du vill, så länge du inte gör någon annan illa genom det, så låt inget hindra dig!

Likes

Comments

jag mår nästan bra nu

Jag har inte alltid gjort det. Och tanken på att man slänger bort år på att må dåligt gör det bara ännu svårare att vända. Jag tror att det viktigaste är att inte lägga skulden på sig själv. Mår man dåligt så gör man det. Det finns inget rätt eller fel. Det spelar ingen roll om man inte har något att skylla på. Och man får skratta fastän man vill gråta inombords om det känns lättare att ta sig igenom dagen så. Det handlar inte om att ljuga för sig själv, det handlar om att i morgon kan bli bättre.

För det finns ett slut. Jag lovar det.


Likes

Comments

Jag har klivit upp, fixat sminket och satt på det falska leendet. Jag har kämpat för att allt ska bli bättre, Jag har sparkat och blivit sparkad på, jag har gråtit, Det fanns en gång i livet då jag visste vem jag själv var, Jag fann lyckan inom mig, en lycka jag nu bara finner i andra personer. Jag har gått ner mig själv så många gånger. Jag har skadat, jag har blivit skadad. Jag har gjort allt i min makt för att orka fortsätta kämpa, mina tårar, mina andetag som gör ett försök att överleva, det enda jag vet är att jag måste orka. För mig, för mina vänner, för min familj. Att vakna och se fram emot en dag är inte alltid roligt. Jag har skyllt mitt mående på andra, Varför skulle jag acceptera att må såhär? Den smärta som finns inom mig är för svår för att förklara för någon som inte har en aning, hur mycket jag än försöker. Den smärta jag känner försvinner inte trots ångestattacker, nätter där jag ligger gråtandes till sömns, kärlek, skratt, en fejkad glädje.

Likes

Comments

Gavin Degraw.

Det känns lite som när jag var fjorton år och kände mig så stor. Så stor och vuxen och lilla osäkra jag var så säker på att jag kunde ha hela världen på mina axlar.

Gavin Degraw. Det var honom jag brukade lyssna på då. Då jag var så naiv att det nästan är pinsamt. Det var när jag lyssnade på honom som jag trodde att det svarta försvann, om jag bara blundade tillräckligt hårt. Eller om jag bad tillräckligt snällt. Men lilla naiva fjortonåriga jag, kom alltid fram till att det inte är så det fungerar.

Gavin Degraw. Han som sjunger om Chariot och jag minns hur jag önskar att jag vore hon.

Hon som någon bryr sig om, hon som någon skriver en låt till. Hon som aldrig är osynlig eller ensam och hon som alltid har honom. Gavin Degraw. Jag önskade alltid att jag var någon, jag önskade alltid att jag skulle synas och att människor skulle se förbi mitt tysta ansikte och mitt hårda skal. Jag ville så gärna att folk skulle märka mig och se att jag var också en av dem och jag skulle också tycka om lite mänsklig kärlek och lite trevliga blickar ibland. Gavin Degraw. Jag brukade ha honom på repeat på min alldeles nya fina iphone 3.

Jag gick nästan osynliga steg och min värld uppfylldes av en ung mans klara röst i öronen. Jag var fjorton år och jag var förstörd. Men nu, snart åtta år senare, känner jag mig starkare och lyckligare än på så, så, så många år. Jag känner mig fullkomligt komplett och jag älskar mitt liv. Jag älskar mina underbara vänner och den absolut fantastiska kärleken . Jag vet inte var jag skulle vara utan den, eller mina finaste, finaste vänner. Jag tycker om er alla.


https://www.youtube.com/watch?v=JkUnBPdR9RU

Likes

Comments